knytte

Skolnätsdiskussionen i Helsingfors fortsätter

2012-01-23T23:40:00.000+02:00

Innan diskussionen om det svenskspråkiga skolnätet i Helsingfors ens har kommit igång på allvar så har det väckts upprörda röster bland lärare, elever, föräldrar och stadens tjänstemän och politiker. Jag önskar att vi alla tog ett steg tillbaka och såg att vi ju alla arbetar för samma sak – för en stark finlandssvensk skola. Och att vi inte vinner någonting på att skapa motsättningar mellan varandra i det här skedet av diskussionen.

Det är alldeles klart att skolan förändras och att skolnätet måste ses över i takt med att finlandssvenskarna flyttar. Det är tjänstemännens plikt att reagera på förändringar som sker i befolkningsstrukturen och samtidigt fundera på hur nya utmaningar bäst ska mötas. Det är tjänstemännens jobb att förekomma, istället för att förekommas.

I sin tur är det föräldrarnas rätt att kräva en kvalitativ undervisning för sina barn. I synnerhet i de lägre klasserna är det dessutom viktigt att skolan finns så nära hemmet som möjligt. Eleverna har rätt att kräva bra utbildning och ett kursutbud som motsvarar de krav som ställs för studier på följande nivå. Den finlandssvenska skolan ska erbjuda specialiseringar så att de elever som vill satsa på till exempel idrott inte ska behöva göra det på något annat än sitt modersmål.

Lärarna ska få uppskattning för det jobb de gör. Det är helt förståeligt att det i lärarkåren väcks starka känslor då den skola som man gett många år av sitt yrkesverksamma liv åt plötsligt är hotad.

Politikernas uppgift är att lyssna till alla dessa grupper och fatta de viktiga besluten där efter.

Uppgiftsfördelningen är ändå sådan, att det är tjänstemännen som bereder ärendet; inte föräldrarna, lärarna, eleverna eller politikerna. Dock är det tjänstemännens uppgift att höra alla dessa grupper. Därför kommer SFP i Helsingfors att ordna ett diskussionstillfälle om den svenskspråkiga skolan i Helsingfors den 30 januari 2012.

Tvåspråkiga skolor

2011-11-15T16:13:00.002+02:00

I diskussionen om tvåspråkiga skolor tycker jag egentligen att det mest intressanta är hur en svensk ex-politiker, i en husis-artikel (där hon dessutom blir missförstådd), kan få igång en såpass stor diskussion som denna.

Jag tycker det är bra att flera finskspråkiga vill lära sig svenska men hur skulle undervisningen i praktiken se ut i en tvåspråkig skola? Skulle lektionerna gå 50-50 på svenska och på finska? Vad skulle avgöra vilka ämnen som undervisades på vilket språk? Spelar man pesis den ena jumppatimmen och boboll den andra?

Vad som behövs är en möjlighet för tvåspråkiga elever att få modersmålsundervisning på båda sina hemspråk. Och att finskspråkiga ges en reell möjlighet att läsa svenska i skolan innan 7:nde klass.

Brödkön vill flytta

2011-05-23T11:21:00.000+03:00

Sture Gadd lyfter i en insändare (Hbl 19.5) upp situationen med Hurstis matutdelning i Berghäll och kommenterar – helt riktigt – att en flytt kan göra det svårare att hämta sin matkasse. Berghällborna, som brukar uppfattas som fördomsfria och öppna, visar plötsligt en helt annan sida då de nu högljutt kräver att brödkön på Helsingegatan borde flytta. Men vart? Vem har en tillräckligt öppen bakgård i den här staden?

Klart är i alla fall att Veikko Hursti själv vill att hans mathjälp skall få nya lokaler. Säkert blir det i längden jobbigt att höra grannarnas kritik och då är det lättare att packa ihop. Nya lokaliteter skall säkert gå att hitta, så mycket litar jag på tjänstemännen och beslutsfattarna i Helsingfors.

Jag hoppas att det är flera än Hursti själv som funderar på lämpliga lokaliteter just nu. Det allra bästa skulle naturligtvis vara att brödköerna helt försvann men de försvinner inte genom att flyttas bort från vårt synfält. De försvinner bara om politiker – och grannar – ser, förstår och reagerar på problemet.

Insändare i HBL 23.5.2011

Det här med Nicke

2011-05-09T11:03:00.002+03:00

Tittade just på Tredje Statsmakten med Nils Torvalds och tyckte att inslaget var både bra och sakligt. Nicke har öppnat munnen och sagt det som han har på hjärtat. Vissa har blivit irriterade på det och andra har applåderat.

Det är ungefär så det brukar gå i politiken.

Allt borde med andra ord vara väl men så är det inte den här gången. Vad nu orsaken är vet kanske bara Nicke och Steffi men det är klart att deras gräl nu påverkar andra inom partiet.

Trots det ser jag inte någon större dramatik i det hela.

Politik handlar om förtroende. Om man som politiker känner att man inte har antingen väljarnas eller de egna ledens förtroende så finns det säkert skäl att fundera om man är på rätt ställe. Det gör vi alla - hela tiden.

Inom politiken blir man irriterad ganska ofta. Om det sen är bättre att tala bakom ryggen på andra eller att säga rakt ut vad man tycker är två olika skolor.

Oftast brukar det att en politiker säger rakt ut vad den tycker uppskattas mest.

Regeringsbildning

2011-05-03T13:12:00.001+03:00

Jyrki Katainen har nu officiellt skickat frågor till alla riksdagspartier och väntar (spänt?) på svar. Frågorna är egentligen inte så många och inte heller särdeles spännande.

Ett exempel: "Oletteko valmiit hyväksymään Suomen jo tekemien sitoumuksien loppuunsaattamisen euroalueen sekä Suomen vakauden, talouskasvun ja työllisyyden turvaamiseksi?". Eller "om du svarar nej på den här frågan - så vet du väl att du är ute".

Jag tycker inte ännu heller att Sannfinländarna har något i regeringen att göra. Faktiskt så tycker jag att de inte har något i riksdagen att göra heller.

Rasism och rasister ska inte tolereras.

Då det gäller SFP:s regeringsmedverkan så kommer vi att få 10+ i Katainens prov. Jag förstår absolut argument som "om vi någonsin har behövts i en regering så är det i den här" och "enbart i regeringen kan vi verkligen arbeta för att bevara Finland tvåspråkigt" men ändå tar det mig emot att mitt parti skulle sitta i samma båt som Timo Soini.

"Regeringsprogrammet avgör". Absolut! Men avgör gör även det arbete som görs i riksdagen.

Södra Finland behöver behöriga lärare

2011-04-12T13:14:00.001+03:00

Med våren kommer även skolornas platsannonser inför nästa läsår. I Österbotten, där utbildningarna för svenskspråkig lärare och barnträdgårdslärare finns, har det redan länge funnits ett överutbud på lärare. Tävlan om en lärartjänst är hård och antalet sökande stort.

Läget i södra Finland är det omvända. Lediga lärartjänster har få sökande och andelen behöriga lärare bland de sökande är mycket lägre än vad som är fallet i Österbotten. Situationen är så dålig att en del kommuner har att erbjuda fler lediga tjänster än det finns behöriga sökanden till dem.

Den senaste Pisa-undersökningen visar att de finlandssvenska skoleleverna klarar sig jämförelsevis sämre i skolan än de som går i finskspråkig skola. Resultatet är oroväckande och måste tas på allvar.

Barnen i södra Finland har rätt att få behöriga lärare och barnträdgårdslärare. I våra daghem och skolor finns redan duktig och kompetent personal, men det skulle vara viktigt att personalen även fick utbildning som gav dem behörighet. Därför behöver vi även en lärarutbildning i södra Finland.

Lärarutbildningens placering ska inte vara en regionpolitisk fråga utan en fråga om vad som är bäst för våra barn. Det här är en ödesfråga för hela Svenskfinland.

Fler och bättre cykelvägar behövs i Helsingfors

2011-04-06T12:54:00.000+03:00

Varför cyklar folk på trottoarerna? Påfallande många vuxna väljer ännu också att cykla på trottoaren i stället för på gatan. På de ställen som det inte finns cykelvägar borde valet ändå vara vägen eftersom trottoaren ska vara en trygg plats för fotgängare.

Cykelvägarna i Helsingfors är alltjämt för få och dessutom i många fall ganska usla. Utbyggnaden av cykelvägar sker också oftast på den övriga lätta trafikens bekostnad vilket är helt fel. Utvecklingen borde snarare vara att göra cyklandet till en naturlig del av stadens hjulbundna trafik.

Många bilister tolererar inte cyklister och protesterar högljutt med att stå på antingen gasen eller tuten då de hamnar bakom en cykel i trafiken. Den här attityden gagnar inte någon. Tvärtom förstår jag varför cyklisten väljer att komma emot mig på trottoaren i stället för att trängas med aggressiva bilar och bussar på vägen.

Cykelvägnätverket i Helsingfors är inte ännu så bra som det skulle kunna vara och målmedvetna satsningar borde nu göras för att kunna göra trafiken smidigare. Och samtidigt som vi fotgängare inte vill se cyklister på trottoaren bör även vi lära oss att inte gå på cykelvägen.

Insändare i HBL 6.4.2011

Kvalitet i utbildningen

2011-03-29T15:21:00.001+03:00

Tyvärr klarar sig finlandssvenska elever inte lika bra som finskspråkiga i PISA-jämförelsen. Det här är ett problem och något vi måste ta på allvar. Det finns nämligen en risk att våra svenskspråkiga skolor förlorar elever om utvecklingen fortsätter. I en allt mera tvåspråkig huvudstadsregion är alternativet att gå i finsk skola istället för svensk inte särskilt långsökt. Situationen borde egentligen vara den omvända i tvåspråkiga kommuner det vill säga att valet mellan finska och svenska skulle falla på det svenska.

För att Finland även i framtiden ska ha en aktiv finlandssvensk befolkning som inte i alla fall minskar till antalet så bör vi kunna ge god undervisning på svenska. Det är kvaliteten som är avgörande för att vi ska kunna upprätthålla kvantiteten.

Taltur på Folktingets session i Karleby 12-13.3.2011

SFP prioriterar Folktingets arbete

2011-03-20T12:39:00.000+02:00

Peter Albäck går åt Folktinget i sin insändare (Hbl 15.3). Han kallar sessionen för en samlingsplats för ”herrefolket”.

Som deltagare i årets session borde jag väl tacka Albäck för denna komplimang (?) i stället för att ifrågasätta hans påståenden.

Folktinget har den tyngd som dess medlemspartier ger det. Det är fritt fram för Centern att ställa upp ”representanter för byggnadsarbetaren, fabriksarbetaren, städerskan, småföretagaren, jordbrukaren, bilmontören, kanslisten, butiksbiträdet, långtradarchauffören, hemhjälpen eller den vanliga pensionären med låg pension”. Svenska folkpartiet har representanter i Folktinget som hör till dessa yrkeskategorier. Samtidigt har vi även riksdagsledamöter (”herrar och baroner”?) som vill delta i Folktingets arbete. Detta ser vi enbart som en styrka.

Under Folktingets session har alla partier en möjlighet att hålla ett gruppanförande. Centern var det enda av de närvarande partierna som inte valde att utnyttja denna möjlighet. Vad tyder detta på? Om Albäck tycker att ”den vanliga medborgaren har minimal talan i Folktinget” så skulle det väl vara skäl att använda den talmöjlighet man har?

Nej till trängselavgifter

2011-03-14T16:24:00.001+02:00

Kommunikationsministeriets arbetsgrupp ser positivt på införande av trängselavgifter i huvudstadsregionen (Hbl 2.2) men före beslut fattas finns många frågor som måste utredas ordentligt.

Förutom att avsikten med att införa trängselavgifter bygger på ekologiska grunder är motiven likaväl ekonomiska. Då trängselavgifter infördes i Stockholm 2007 fattades beslutet av Sveriges Riksdag och den skatt som där uppbärs så är statlig. Samma förverkligande planeras i vårt land. Frågan är om det är riksdagen som ska fatta beslut som berör Helsingfors centrum och om staten ska vara den part som gör vinst.

För att i allt högre grad dirigera trafikanter till kollektivtrafiken samt cykel- och promenadvägar måste kollektivtrafiken bli billigare. Fler tvärgående linjer behövs och antalet turer per linje måste öka. Därtill måste anslutningsparkeringen utvecklas och effektiveras. I dagsläge finns alltför få parkeringsplatser i anslutning till metro- och tågstationer. Privatbilism måste i allt högre grad tas i beaktande redan vid planerings- och byggnadsskedet av nya metrostationer.

För att kunna bevaka in- och utkörning från centrum har föreslagits att bilarna förses med gps-apparater. Det är skäl att på förhand diskutera hur individens rättigheter att röra sig fritt utan myndigheters insyn kan garanteras ifall man går in för att kontrollera bilisterna med hjälp av gps-teknik. De stora vinnarna vore utan tvivel apparattillverkarna och bilverkstäderna som installerar apparaterna. Även för utsocknes bilister som inte regelbundet besöker Helsingfors centrum måste överskridande av gränser ske utan tidskrävande tilläggskostnader så som hyrning eller lånande av gps-apparater.

Införandet av trängselavgifter betyder ökad byråkrati och stora kostnader. I Stockholm blev de verkliga kostnaderna för uppbyggandet av systemet mångfaldigt dyrare än beräknat. Istället för att investera i ett dyrt system med trängselavgifter borde vi satsa alla resurser på att förbättra kollektivtrafiken.

Insändare i HBL 14.3.2011

Inför SFP i Helsingfors kretsmöte 5.3

2011-03-03T13:54:00.002+02:00

Jag ställer upp i valet till kretsordförande för SFP i Helsingfors. Ordförandevalet går av stapeln iom. kretsmötet nu på lördag (5.3) på Handelsgillet.

Jag har varit aktiv medlem av SFP i Helsingfors i några år nu och vill gärna fortsätta att ta ansvar. Vi har inte bara ett utan två viktiga val på kommande mycket snart och det är viktigt att vi aktiverar hela fältet samt hittar nya krafter för att säkra SFP:s inflytande i staden. Det är av allra största vikt att partiet är välrepresenterat i vårt lands huvudstad!

I den pågående diskussionen om metropol-Helsingfors är det viktigt att vi vet vad våra alternativ är. Själv förespråkar jag inte en sammanslagning av städerna men tycker gott att vi kan fundera vidare kring ett folkvalt regionfullmäktige. Speciellt frågor som berör kollektivtrafik och markplanering kunde skötas tillsammans.

Vi svenskspråkiga i Helsingfors bor relativt utspritt vilket lägger krav på servicenätet. Det är viktigt för barnfamiljerna att dagisplatsen inte är oskäligt långt borta från hemmet. För den ökande andelen tvåspråkiga hushåll är det lätt att man i så fall väljer det finskspråkiga alternativet vilket i längden är problematiskt för svenskans ställning överlag. Situationen där allt för många ungdomar som gått ut grundskolan inte får studieplats i sin hemstad är också problematisk. Utmaningen är inte alla de utsocknes elever som vill gå i gymnasium och yrkesskola här utan att det finns för få andra stadiets studieplatser.

För att kunna bevaka de svenskspråkigas intressen behövs ett starkt SFP. I ett starkt SFP behövs många medlemmar men i synnerhet medlemmar som känner att det finns ett mervärde i att vara SFP:are. Jag tror på en organisationsstruktur där tyngdpunkten ligger på sakfrågorna och politiken. Jag tror att många blir medlemmar för att de vill diskutera sådant som är viktigt för dem och påverka via nätverk kring frågor som berör t.ex. miljö eller åldringsvård. Vår medlemskår har ett brett och gediget kunnande - det ska vi ta vara på!

En politikers uppgift

2010-12-30T15:11:00.003+02:00

I samband med debatten om tvångssvenska så antyder Nicke Torvalds att politiker och partier måste kunna se längre fram i tiden än till nästa val, nästa omröstning, nästa budget. Om vi då behöver en debatt om vilka språk som ska läras ut i våra skolor för att samtidigt få tillstånd en debatt om vårt rådande politiska klimatet så bra så. Och hoppas så!

Titta på vad regeringen gjort under sin senaste mandatperiod. En omfattande utredning av vårt socialskyddssystem och den djungel av tillägg, luckor och avdrag som finns att ansöka om. Den sk. SATA-kommittén kom med en mängd förslag som politikerna var rörande eniga om men som nu verkar ha fastnat någonstans i ministerierna och inte lett till konkret lagstiftning. Följande stora projekt dvs. att se över timfördelningen i våra skolor stötte på så hårt motstånd inom regeringen att riksdagen aldrig ens fick ta sig an reformpaketet. Valfinansieringsarbetsgruppens resultat verkar krystade och skattearbetsgruppens förslag togs emot med ett styvmoderligt leende av finansministern.

Vad har man då gjort? Vilka svåra beslut har man vågat göra? Förutom igenomklubbandet av stödpaketen till Irland och Grekland så egentligen bara två: godkännandet av byggnadsloven till Fennovoima och TVO.

Jag hade förväntat mig mera av regeringen.

Torvalds talar om beslutsfattare som måste våga ta diskussioner och ansvar. Om man ger sig in i politiken så gör man det för att kunna vara med och påverka och till det hör att fatta beslut. Ibland gör dessa beslut en inte direkt populär men så länge man kan säga att man gjorde dem med rent samvete och med en genuin tro på att det var det rätta beslutet så är man på rätt ställe. Om man sen inte blir omvald pga. de beslut som man fattade så voivoi.

Hellre falla med flaggan högt än med byxorna nere.

Svensk ungdomsverksamhet i Helsingfors

2010-12-07T10:46:00.000+02:00

Helsingfors stads ungdomsnämnd ska inom kort ta ställning till hur den svenskspråkiga ungdomsverksamheten i framtiden ska organiseras. Som bakgrund finns en fullmäktigemotion som Maria Björnberg-Enckell (SFP) lämnat in där hon yrkar på att det inom ungdomscentralen borde finnas en skild svensk sektion som med egna budgetmedel bättre skulle kunna ha ett helhetsansvar över den svenskspråkiga verksamheten i staden.

Motionen kom till ungdomsnämnden för utlåtande 2009 som beslöt att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att se över den svenska verksamheten och därefter komma med åtgärdsförslag. Arbetsgruppen har nu slutfört sitt arbete och skrivit en utvecklingsstrategi för det svenskspråkiga ungdomsarbetet.

Arbetsgruppen har förtjänstfullt sett på nuläget ur ett brett perspektiv och med fokus på den flerspråkiga miljö som ungdomar i Helsingfors lever i. Man pekar på utmaningar i form av en växande känsla av utanförskap, som många unga under 18 år tyvärr känner, samt en högre alkoholkonsumtion bland den svenskspråkiga befolkningen jämfört med den finskspråkiga. För att bättre kunna hjälpa ungdomar med specialbehov, även efter skoltid, föreslår arbetsgruppen att en specialungdomsledartjänst instiftas även på svenska.

I utveckingsstrategin ingår även ett förslag om att flytta den svenskspråkiga verksamheten till ett annat av stadens verk. Istället för att vara en administrativ del av ungdomscentralens avdelning för regional service vill arbetsgruppen att utbildningsverket i framtiden tar sig an det svenskspråkiga ungdomsarbetet. Det här motiveras främst med en syn om att barn och ungas uppväxt borde ses som en helhet. En avdelning som administrerar dagvård och skola anses bättre kunna sköta även ungdomars eftermiddagsverksamhet.

I en stor stad som Helsingfors, där den svenskspråkiga befolkningen bor väldigt utspridd, kan en svensk barn- och ungdomsenhet eventuellt ha en bättre helhetsöverblick över var de svenska rummen finns och de svenska ungdomarna rör sig. Samtidigt ser jag en risk i att ett av stadens verk helt skulle lämnas utan svenskspråkigt element. Svenska särlösningar i all ära, men mycket av den förståelse och tolerans som vi upplever idag kommer från att vara en naturlig del av språkmajoritetens vardag.

Hata politiker

2010-11-10T14:28:00.001+02:00

I den ena kvällstidningen kan vi idag läsa om hur privilegierade riksdagsledamöterna är. Bland annat får de äta lunch för fem euro om de vill, tala så mycket i telefon de vill, gå i bastu, på gym och dessutom ta en tupplur under ett 127 euros täcke om de så har lust. Allt det här är naturligtvis sant men jag frågar mig om vi verkligen skulle vilja ha det på något annat sätt?

En gång per valperiod justeras riksdagsledamöternas löner uppåt och det blir varje gång ett lika stort hallå över storleken på deras lönekvitton. Vissa ifrågasätter till och med om ledamöterna borde få någon lön alls – borde de inte snarare betala för den post de innehar?

Jag hör till dem som tycker att man rent av sku kunna fördubbla riksdagsledamöternas månadslön och varför inte kasta in några fler förmåner då man redan är i farten.

För faktum är att det inte finns tillräckligt många kompetenta och bra människor som vill till riksdagen. Vissa just på grund av att lönenivån är så låg. Skulle det inte vara bättre, att väljaren på valdagen hade att välja mellan hela landets intelligentia som alla vill ge fyra år av sina liv för att betjäna dem? Nu säger jag inte att det bara finns odågor till riksdagsledamöter MEN jag tror att vi sku kunna göra bättre.

Och nej, att själv betala fem euro för sin arbetsplatslunch i det här huset är inte en fantastisk smakupplevelse och förmån.

Är vi är för få?

2010-10-06T13:38:00.003+03:00

Jag lider av vad några kallar konstant stress, andra duktiga-flicka-syndromet, vissa skulle säkert även kalla mig för en control freak – inklusive mig själv. Det finns helt enkelt så mycket som man borde göra. Och så mycket som på grund av det blir ogjort.

Av saker som bör göras är till exempel en organisation som jag är medlem i (CISV). Läger ska ordnas, pengar samlas in och mötesprotokoll skrivas. Varför? Jo, för att så många ungdomar som möjligt den här sommaren ska få en fantastisk upplevelse tillsammans med nya vänner från hela världen. Saldo: en utebliven kvällslänk igår och ännu ett bokat veckoslut den här hösten. Eller: alltid roligt att se andra CISV-aktiva och en hägrande resa till USA nästa sommar.

Såklart man inte är oumbärlig men då det ibland verkar som om MAN är den ENDA som gör NÅGONTING.

Jag sku gärna vara en människa som bara dyker upp, dricker kaffet och säger tack och hej. Istället är det ganska ofta jag som kokat kaffet och dessutom blir kvar ännu långt efter att du bestämt dig för att skippa mötet i förtid och gå och göra något annat. Är jag arg på dig? Nej. Är jag arg på mig själv? Ibland jo.

Saker måste göras och det behövs människor att göra dem. Är vi helt enkelt för få här i det här landet för att hålla uppe alla våra tusen medborgarorganisationer, ordna jippon, gå på kaffe? Eller borde vissa av oss bara helt enkelt chilla?

Jag fick (igen) idag frågan varför jag ställer upp i riksdagsvalet; sku du på riktigt orka med allt. Svar ja – för det är ju någon som måste göra det! Och - för att jag vill.

Tiggeripolitik

2010-09-29T11:00:00.001+03:00

Ungdomsnämnden behandlar på sitt nästa möte (28.9) en fråga som tangerar situationen med rumänska och bulgariska tiggare i Helsingfors. På föredragningslistan står det "Vapaa Katto ry:lle vuokratun liikehuoneiston varoituksen jatkotoimenpiteet" men i praktiken handlar det om vad vi (och med vi så menar jag staden) ska göra åt romernas boendesituation.

Jag höjde själv lite på ögonbrynet första gången jag såg en kvinna sitta med en paffmugg i handen utanför Glaspalatset. Ännu mera förvånad blev jag då hon satt kvar trots att termometern visade redigt med minusgrader och snön vräkte ner. Jag vet inte om denna kvinna hör till den del av de rumänska och bulgariska romerna som kommit hit och hittat tak över huvudet eller om hon bodde i någon av de provisoriska tältbyar som jag sett skymten av. Att hennes situation knappast är den bästa här, och knappast i hemlandet heller (varför skulle hon annars ha kommit hit?) är dock ganska klar.

Ungdomscentralen hyr ett hus nere i Fiskhamnen för Vapaa Katto ry som i det upprätthåller Socialcentret Satama. Vapaa Katto har valt att låta romer bo på gården; i bilar och husvagnar. Det har förekommit vissa problem i anknytning till det här "lägret" men i relation till under vilka förhållanden många andra romer bor så är det här vad man kan kalla för drägliga förhållanden.

Jag hoppas att ungdomsnämnden besluter att inte säga upp hyreskontraktet med Vapaa Katto ry som i praktiken sku betyda att inte bara de, utan även romerna, hamnar på gatan. Så länge Satamas gård i praktiken är det enda ställe i hela staden där de här människorna får bo på stadens villkor och ansvar så kan vi inte vända ryggen till och sopa saken under mattan. Jag tycker att det är helt klart att staden har ett ansvar att se till även dessa människors situation. I ett land med (relativt) öppna gränser ska vi även kunna reagera på situationer som kommer med det. Att föra diskussionen bara på stadiet "tiggarförbud" är inte konstruktivt. Lika mycket är de här romerna människor och EU-medborgare som vem som helst annan som försöker klara sig i den här staden. Vi måste hitta en konstruktiv lösning på deras boendeproblem.

Midnattsloppet Helsingfors

2010-08-18T16:14:00.002+03:00

Jag har aldrig tyckt om att jogga. Att fara på länk är något av det tråkigaste man idrottsmässigt kan syssla med har jag alltid ansett och dessutom så är det alltid jag som springer längst bak och känner mig långsam och dålig. Ännu för fyra månader sedan skrattade jag åt tanken att fara ut och springa istället för att - ja - sitta på soffan och titta på TV.

Nu ska jag springa ett 10 km's lopp. Jag är inte helt säkert på hur jag gått med på det här (men jag kan rikta vissa mer eller mindre varma tankar åt ett visst löparlag som sprang Stockholm marathon tidigare i år). Och egentligen så tycker jag att det ska bli ganska kiva.

Jag har tränat. Senast i förrgår sprang jag 45 minuter på löpmattan på gymmet. Hur långt jag sprang vet jag inte men pulsmätaren (tack mamma!) visade en snittpuls på ungefär 157. För nu vet jag hur man ska springa. Som så många andra saker så finns det nämligen alltid ett rätt sätt att göra det på så jag har tacksamt tagit emot rådet att inte springa för hårt, utan hålla takten med pulsmätaren - inte med den som springer längst fram i laget.

Det har varit roligt att se hur man har utvecklats. Från att ha övat lite, i ungefär tio minuter då första gången på löpmattan, så är den längsta lenkkin jag nu gjort 1 h 8min. Varje gång jag springer så kommer ett tillfälle då jag bara vill ge upp men vet nu att jag orkar springa minst dubbelt upp efter den stunden. Dessutom har jag gått ner fem kilo.

Om jag orkar springa 10 km återstår att se lördagen den 4.9 då Midnattsloppet Helsingfors går av stapeln för första gången. Vem vet, kanske lite på tio kilometer till efter det är nästa målsättning?

Dumma SU

2010-06-01T11:11:00.004+03:00

Svensk Ungdom meddelar i ett pressmeddelande (1.6) att de drar sig ur kampanjen Rösta nej till kärnkraft. "Ideologiskt anser SU att kärnkraft inte är bra, och på lång sikt är energiproduktion genom kärnkraft inte hållbart. Men med de alternativ som finns i dagens läge, när klimatförändringen ska bekämpas och utsläppen minskas, har SU valt att gå inför en pragmatisk linje". HELT FEL SU!!!

A) Om SU anser att kärnkraft inte är bra så ska SU motsätta sig en utbyggnad av kärnkraft.

B) "På lång sikt är energiproduktion genom kärnkraft inte hållbart" - ja, på sisådär en 10 000 års sikt så kan det te sig aningen problematiskt.

C) "Med de alternativ som finns i dagens läge" - vilka alternativ talar ni om? Kol- och kärnkraft? Om SU anser att det borde finnas flera alternativ så borde SU arbeta progressivt FÖR dessa alternativ. Det gör man inte nu med ett sådant härnt ställningstagande.

Usch SU, jag hade trott mera om er.

Pajunens farslista

2010-05-04T10:14:00.002+03:00

I sin spariver har Pajunen ny tydligen helt gått och låst sig. Hans sk. slaktlista var redan från början ganska dömd att misslyckas och den fortsättning som nu följer verkar definitivt floppa. Hur sku det vara med lite kreativitet Pajunen?

Stadens nämnder har ägnat mycket tid åt att diskutera och sedan ta fram sina egna lösningar till stadens kärva ekonomi. Jobbet gjordes dock ganska motvilligt eftersom alla såg det som en mera kosmetisk än en hållbar lösning på stadens ekonomi. Till saken hör att vi i ungdomsnämnden genast mötet efter att vi lagt fram vårt förslag till sparobjekt tog tag i budgetramarna för nästa år. Den verkliga utmaningen kommer definitivt att ligga i det senare pusslet; de några väggarna som fick fara mötet innan ter sig som en ganska liten uppoffring i jämförelse med vad som är att vänta.

Vad jag egentligen är mest förvånad över är överborgmästarens totala avsaknad av kreativitet i sina sparplaner. Att komma med en lista på skolor, ungdomsgårdar och bibliotek som måste offras ser ju vem som helst att inte är en särskilt hållbar metod; isynnerhet inte då man inte skulle rubba på antalet anställda i staden. Invånarna skulle förlora tillgång till närservice och vissa områden skulle ha blivit helt utan allt från hälsostation till lekpark. Varför inte gå in och föreslå rationaliseringar i stils med sammanslagningar av vissa funktioner istället? Och varför ska det vara så tabu i det här landet att tala om en omfördelning av personalkåren?

Det att Drumsö klubblokal, enligt ungdomsnämndens beslut (som i alla fall ännu är gällande) tvingas flytta ter sig mer och mer som en droppe i havet. Men Pajunens stil att ena dagen kräva beslut av nämnderna för att nästa dag underkasta dem och kräva nya, är långt ifrån hållbar.

Ny partisekreterare för SFP

2010-01-12T10:35:00.002+02:00

I finländsk politik är det som bekant personval som intressar. Varför det har blivit såhär kräver ett helt eget blogginlägg. Nu vill jag istället passa på att ge min åsikt om ett eventuellt kommande personval.

Eva Biaudet borde absolut bli partisekreterare för SFP.

Här kommer iofs. några OM:

OM Ulla Achrén får jobbet vid ÅA.
OM Eva har intresse av partisekreterarjobbet.
OM kraven för posten ändras så att partisekreteraren är lika välkommen att kandidera i val som vilken annan partimedlem som helst.

Det sista OMet är en viktig diskussion som vi bör ha inom partiet nästa gång vi väljer partisekreterare. Jag försöker leta i mitt minne vem det är som godkänt förhållningsreglerna om att partisekreteraren inte med sin egen person nämnvärt ska engagera sig i personval (riksdagsval) för det är en princip som jag inte står bakom. Det är självklart att det här partiets frontfigurer ska tillåtas vara politiskt aktiva även som egen person. För ett litet parti som SFP har inte råd att lägga sordin på naturliga frontfigurer.

Eva Biaudet är en fantastisk person och resurs för hela Svenskfinland. Jag hoppas att hennes ambitioner fortsätter att vara politiska och att få se mer av henne inom rikspolitiken och SFP. SFP behöver personer som öppet står för en liberal politik och människosyn. Eva, vi är många som stöder dig!

Ungdomsfullmäktige till Helsingfors

2009-10-09T14:40:00.001+03:00

Tiden är mogen för att bilda ett ungdomsfullmäktige i Helsingfors. Ungdomsnämnden har under den här verksamhetsperioden aktivt tagit del av de önskemål som framförts av ungdomsorganisationer som t.ex. Ungdomarnas Helsingfors rf. om att ett nytt forum för ungas påverkande är nödvändigt. Eftersom så många nu är ense om saken så finns det dock en risk att allt framskrider för fort och att slutresultatet blir ett hastverk.

Hur kan en storstad som Helsingfors vara utan ungdomsfullmäktige kan många tycka. Det är just här som utmaningen egentligen ligger. I en storstad som Helsingfors måste så många som möjligt involveras i ett organ vars uppgift är att representera hela stadens unga. För tillfället finns en modell, Ung röst på stan, som utgår från skolan och klasserna och därmed aktiverar ett så brett fält som möjligt. Kritik har dock riktats mot att de unga inte har någon makt de facto via dessa forum utan förväntas ha åsikter enbart om specifika områden som t.ex. möbler till elevkårsrummet. Det är bra att unga vill vara med och påverka sin vardag, inte bara sin skolvardag.

Hur borde ett ungdomsfullmäktige då vara utformat? I Esbo har man ett fullmäktige med 30 ordinarie medlemmar samt lika många suppleanter som väljs med direkta val av unga i Esbo. Utmaningen med Esbo-modellen är dels att garantera en bred regional spridning bland både kandidater och invalda och dels att få tillräckligt många att rösta. I en stor stad som Helsingfors är det viktigt att aktivera de olika stadsdelarna och säkra en tillräckligt heterogen grupp unga i beslutsfattandet. Ungdomsnämnden har därför fört fram mindre regionala semi-fullmäktigen som ett alternativ. Dessa kunde sedan utse sina representanter till ett stort fullmäktige som inte skulle sammankomma lika ofta som de regionala grupperna. En bra sida med direkta val är att man då för fram demokratiaspekten redan i tidig ålder.

För att nu göra det här ordentligt är det nyttigt med en bred och utförlig dialog bland unga, stadens beslutsfattare och även på gemensamma möten. Ungdomsnämnden har redan ett par gånger träffat representanter från bl.a. Ungdomarnas Helsingfors och fått ta del av de långt hunna planerna som redan finns bland unga påverkargrupper. Det är glädjande att se att det finns ett stort engagemang för de ungas sak i Helsingfors och därför hoppas jag att alla parter tar detta tillfälle i akt och verkligen ser över hur ungas beslutsfattande allra bäst skulle fungera i just den här staden.

Att avgå eller inte avgå

2009-09-29T14:47:00.002+03:00

Har inte ännu helt bestämt mig för om jag tycker att Matti Vanhanen borde avgå eller inte. Dels så ser han ut som en fjant i mångas ögon och dessutom verkar hans minne seriöst tryta men samtidigt så är inte de olägenheter som kommit fram så paha. Jag menar, so what om han fått ett par plankor donerade? Värre sku det ju vara om plankorna kom från ryssarna eller dåvarande demarehöjdares bakgård.

Helt fel är det dock att medel från PAF har kanaliserats via stiftelser till Vanhanen & c:o. Om penningautomatföreningen förlåts för vad de gör (åsamkar spelberoende och tar de sista 20 centarna av 16-åringar) bara därför att det man satsar och förlorar går till välgörande ändamål så är det här höjden. På samma sätt som jag inte vill att min fackförbundsavgift går till SDP:s valkampanj så vill jag inte ens i misstag stöda Centern.

Den överlägset mest dumma kommentaren har ändå yttrats av Jutta Urpilainen som vill förbjuda privatpersoner att stöda politik. Intressant sätt att kränka människors yttrandefrihet på. Kanske det egentligen är Urpilainen som borde avgå?

Tak ingen lösning

2009-08-20T09:48:00.001+03:00

Valfinansieringshärvan är långt ifrån utredd och diskussionen därför värd att fortsätta. I väntan på Tarasti-gruppens utredning har Centern presenterat sin "lösning" till situationen och förespråkar ett tak för kampanjdonationerna. Hur skulle en reglering av donationernas storlek plötsligt lösa den legitimitetskris som uppstått? Problemet ligger mycket djupare än själva summorna och därför är lättsålda lösningar som tak (eller varför inte golv?) farliga.

Egentligen grundar sig den situation som nu uppstått lika mycket på det att bidragsgivarna själva inte vill gå ut med det att de stöder ett politiskt parti. Att ge bidrag till en politisk aktör ses inte som lika fint som en donation till WWF eller Rädda barnen.

Det är inte i samhällets intresse att aktivt motverka det att pengar kanaliseras till politiska aktörer. Så länge vi har ett politiskt system som inbegriper partier så behöver dessa tillräckliga resurser för att föra fram kompetenta personer till vårt lands beslutsfattande instanser och därmed försäkra en välfungerande finländsk demokrati. Politik kostar pengar men det här behöver inte vara en dålig sak.

Kan Sfp locka helsingforsarna?

2009-05-21T21:25:00.001+03:00

Sfp:s beslut att stöda full adoptionsrätt för samkönade par leder inte automatiskt till att väljare i huvudstadsregionen uppfattar partiet som liberalt och attraktivt. Det säger Fredrika Biström som är verksamhetskoordinator för föreningen Regnbågsankan rf.

Sfp:s helsingforskrets tror å sin sida att partidagens beslut under veckoslutet kan locka väljare i huvudstadsregionen.

Sfp beslöt under veckoslutet att stöda och aktivt arbeta för full adoptionsrätt för samkönade par. Regeringen godkände en lag om samma sak förra fredagen.

Johanna Sandberg, som är viceordförande för Helsingforskretsen, anser att det är helheten som avgör hur folk röstar och inte enstaka beslut.

Såklart idrottsgymnasium till Brändö!

2009-03-23T10:38:00.001+02:00

Brändö gymnasium har i många år haft rykte om sig att vara ett idrottsgymnasium. Det att Brändö aldrig officiellt varit det förvånar säkert många. Brändös gymnastikundervisning är mera omfattande än de andra svenska gymnasierna i Helsingforsregionen och många idrottare har sökt sig hit under åren. Brändö har fortsatt hållit en hög standard på sin gymnastikundervisning trots att statsandelarna för finlandssvensk idrottsundervisning aldrig tillfallit dem.

Faktum är att Vörå idrottsgymnasium och Brändö har olika inriktning på sin gymnastikundervisning. Den ena sku med andra ord inte stjäla elever av den andra. Istället skulle den finlandssvenska idrottsframgången kunna säkras både i norr och söder och i flera grenar.

I södra Finland "tävlar" Brändö om sina elever främst med Mäkelänrinteen lukio och många finlandssvenskar har valt den finska skolan istället för den svenska. Alternativet för den svenskspråkiga idrottsintresserade i grenar som t.ex. handboll, badminton och simning ska väl inte behöva vara ett finskspråkigt gymnasium. Nej, det är hög tid för Brändö att få status som idrottsgymnasium.

Irrelevant tankesmide

2009-01-22T15:29:00.001+02:00

"Vad är finskspråkigas åsikter om finlandssvenskar?" undrar tankesmedjan Magma. Jaha, undrar jag, varför är det relevant att veta detta? Som finlandssvensk tycker jag att en dylik studie inte bara är ointressant utan dessutom förolämpande. Det är minst sagt originellt att det här är det första (och främsta?) den finlandssvenska tankesmedjan har att komma med. Om tanken var att man sku fokusera på vår situation, och ännu viktigare på vår framtid, så sku en rundfrågning om vad majoritetsbefolkningen de facto vet om oss finlandssvenskar ha varit mera ändamålsenlig. Och då menar jag inte en gallup om vilken flagga vi enligt utsago viftar med på ishockeymatchen utan en som samtidigt ger kunskap åt intervjuobjekten om varför vi gärna talar svenska hos läkaren.

Vi har inte så dåligt självförtroende som vi nu ger sken av. Vi definieras inte av vad någon annans, må det så vara våra landsmäns, uppfattning är om oss utan av verkligheten. Vår tvåspråkiga vardag formas allt oftare av okunskap snarare än illvilja och det är via just kunskapskanaler, som den finlandssvenska tankesmedjan, som vi kan ändra på vissa uppfattningar. Men att börja med att först fråga efter mångas förutfattade meningar, tvinga människor att ha en åsikt om något som de annars kanske inte sku ha brytt sig om att ha en åsikt om, är bara att försvåra sitt eget jobb.

Cykla inte på trottoaren!

2008-11-10T15:18:00.000+02:00

Cyklisterna i stan har ökat och bra så. Men med det ökade antalet cyklister har det tyvärr uppstått ett fullständigt kaos på trottoarerna. Om du är över 12 år gammal, och på din cykel, så har du inget på trottoaren att göra!

Problemet med cykelvägarna i stan är inte, som jag ser det, att de är få utan för att de är töntigt planerade. Som det är nu så samsas fotgängarna och cyklisterna om de redan från början smala trottoarerna och fotgängarstråken. Egentligen borde det vara mera naturligt för cyklisterna att samsas om körbanan med bilisterna. Inte nödvändigtvis som "en av bilarna" utan på en skild egen fil som sku vara tydligt utmärkt, eventuellt genom att måla cykelfilen med en färg som visar skillnaden till själva bilkörbanan. Dessa cykelfiler sku inte behöva ta upp bilarnas parkeringsutrymmen utan löpa parallellt med körbanan och de parkerade bilarna.

En cykel är ett fordon och hör därför inte hemma på trottoaren som är fredad för fotgängaren. Även fotgängare borde lära sig att respektera cykelvägen och i sin tur inte vistas på dem.

Valdagen efter

2008-10-29T10:59:00.005+02:00

Tre dagar efter kommunalvalet känns det nu angeläget med en liten utvärdering. Tre dagar efter kommunalvalet känns det även motiverat att faktist vara stolt över sitt eget resultat och glädjas åt en bra kampanj. Med mina 345 röster blev jag 12:e av sfp:arna vilket OM vi inte sku ha förlorat det sjätte mandatet sku ha betytt en suppleantplats. Det harmar lite. Men överlag är jag mycket nöjd!

Helt nöjd kan jag dock inte känna mig över partiets valframgång överlag. Denna framgång uteblev ju helt i södra Finland och det är ändå här jag tycker att det sku vara alldeles speciellt viktigt för partiet att hålla (och helst också öka) sina ställningar. Ett mandat mindre i både Esbo, Helsingfors och Vanda betyder mindre kredibilitet i huvudstadsregionens samarbetsorgan och riskerar att vi inte får vår röst hörd i tider av metropolvansinne. Vårt förlorade mandat betyder även färre nämndplatser och en risk att vi inte får någon av de organ som sku intressera mig mest; kollektivtrafik-, stadsplanerings- eller idrottsnämnden. För att inte tala om stadsstyrelsen...

Jag är inte helt nöjd med partiets valkampanj. Det här har jag även låtit partikansliet förstå och har inte blivit bemött såsom jag sku hoppas att en förtroendevald i partiets organ borde bli mött; med förståelse och en enkel gest att den konstruktiva kritiken är emottagen. Vi har fört fram att en kampanj som Rättvist, med röd bakgrund och svarta prickar, inte går hem i huvudstadsregionen. Här krävs något fräscht, något väl förankrat i stadsbornas vardag och något mera blå-grönt.

I stan behövs även mera, ja, fiilis helt enkelt! Det finns många unga som är partimedlemmar eller känner sig nära till partiet men jag förstår varför många av dem tycker att det är coolare att sitta på krogen med ett gäng Gröna, där de unga syns och hörs så mycket mer. Många av oss unga Sfp:are borde istället för att luta oss tillbaka och klaga på att partiet är så dammigt och gubbigt, aktivt gå med i partipolitiken och göra den till det vi efterlyser.

För det är tyvärr ofta som det blir mera klagande och mycket mindre verkstad. Istället för att sitta bredvid och fundera på varför ingen gör något åt Svenskfinlands minskande inflytande, så gör något åt saken. Det är inget som säger att det inte är just du som är kraften finlandssvenskarna behöver.

Nej till gratis barndagvård

2008-10-07T18:01:00.000+03:00

Som kommunalvalskandidat vet vi att vissa åsikter är mer populära än andra. En populär åsikt är att göra saker billigare eller rent av gratis då vi ändå är i farten. Men då något är gratis är det svårt att kräva valuta för pengarna.

Gratis barndagvård i Helsingfors skulle kräva att staden först gjorde stora investeringar i infrastruktur och nyanställningar för att garantera en plats åt alla. De barn som blir utan dagisplats är redan nu orättvist behandlade men hur motiverar du i fortsättningen för en förälder som blir hemma, utan inkomster och utan dagisplats, att en gratis tjänst tyvärr inte är alla förunnad? Barndagvården i Helsingfors är i akut behov av tilläggsresurser för nybyggen och mera personal. Dessa investeringar kan vara svåra att göra om servicen blir kostnadsfri.

Det finns inte något sådant som helt gratis. Dessutom prioriterar vi stadsbor alla olika saker. För någon skulle det vara viktigt med gratis kollektivtrafik, andra skulle hellre se flera avgiftsfria parkeringsplatser medan resten vill ha avgiftsfri hälsovård.

Gratis barndagvård låter bra, gratis kollektivtrafik likaså, men låt oss vara realistiska, som kandidater, och föreslå saker som är möjliga att genomföra även i praktiken.

Butikernas öppethållningstider

2008-09-19T09:42:00.000+03:00

Finland är ett litet land och vi har vant oss vid ett begränsat utbud som en följd av detta. Många saker är så mycket lättare genast då man är utomlands; att få en stor kopp specialkaffe till hyggligt pris, att kunna köpa en flaska vin i matbutiken, att köpa bröd efter klockan nio på kvällen och ett par nya skor på söndag. Varför ska det då vara så här i Finland? Vem är det egentligen som ska få bestämma när butikerna får ha öppet och vad de får sälja? Vem är det som bestämmer att just söndagar är den dag som köpmannen måste hålla stängt och vi som är på söndagspromenad får nöja oss med att fönstershoppa?

Söndag är enligt traditionen den dag då vi inte ska göra så mycket. Denna vilodag grundar sig på värderingar och beslut som vi fått i arv av en generation som har en annorlunda livsstil än till exempel många unga idag. Det är inget fel på att ta det lugnt, men vi kunde själva få välja vilken dag i veckan det är som vi håller stängt och vilar. I ett litet land som Finland skulle det rent av vara till fördel om inte alla vilade på samma dag.

Låt butikerna ha öppet när de vill, fast dygnet runt om efterfrågan finns! Det att någon tycker att man inte ska köpa nya skor på söndagar så behöver inte förhindra resten av befolkningen från att ha denna möjlighet. Det finns inga begränsningar för när arkitekter, jurister och författare får utöva sitt yrke. Varför just köpmannens arbete begränsas en specifik dag i veckan är helt enkelt orättvist.

Mitt sommarjobb i USA

2008-08-19T15:16:00.002+03:00

Min semester valde jag att i år spendera på jobb. Ett jobb som krävde att jag steg upp klockan åtta varje dag (tom. på veckosluten) och fortsatte till långt efter klockan fem under fyra veckors tid. Samtidigt var det ett jobb som gav mig en möjlighet att träffa människor från 15 olika länder och resa till San Francisco. Den här sommaren har jag varit ledare på ett barnläger - och älskat (i alla fall nästan) varje sekund av det.

CISV, eller Children's International Summer Villages, är en internationell organisation som ordnar läger för barn och ungdomar runtom i världen. CISV grundades av Doris Allen för 55 år sedan, dvs. i efterdyningarna av andra världskriget, med en tanke om att om barnen fick träffa barn från andra länder, lära känna dem och deras kultur, så skulle de växa upp mera toleranta och även sprida den tanken till andra. De skulle inte heller vara de som skulle starta det tredje världskriget. Tack vare Doris Allen så träffas nu barn och vuxna runtom i världen varje sommar för att under några veckors tid bygga upp vänskapsförhållanden som blir mycket speciella och väldigt starka.

Jag deltog själv som 11-åring i ett läger i Sverige och har nu varit ledare fyra gånger; till Norge, Italien och två gånger till USA. Samtidigt som det är härligt att se hur bra barnen trivs och utvecklas under den här tiden så är det en upplevelse även för de vuxna. Du delar precis allt med de här människorna under fyra veckors tid och lär därför känna dem vissa gånger till och med bättre än vad du gör många vänner du har hemma. Känslan efter ett CISV läger är definitivt speciell och refereras till som The CISV Spirit som många gånger är svår att förklara för utomstående.

Den här sommaren i San Francisco har lärt mig bland annat att Latinamerikaner är mycket konservativa, att australiensare svär mycket, att amerikaner är öppna och ärliga, att filippiner talar flytande engelska och att ungrare är blyga men mycket hjärtliga. Allt som allt en sommar i mycket goda vänners sällskap med god mat, tillräckligt att dricka och en stund i solen - just som det ska vara!

Hujsit Barnslig Löpsedel

2008-06-09T14:24:00.008+03:00

Partiet har haft partidag och måndagsfeelisen är därefter. Av ämnena som diskuterades den här gången tycker jag att de mest intressanta var OS i Peking (ingen bokjott av Finland - äsch), vägavgifter (utredning ska göras och inga skrivelser för - bra så) och om en eventuell revidering av namnlagen (snart kan vi hoppeligen alla ha även ett mellannamn - kul!). Tja till kärnkraft men hej, vem tror att det här är första gången ett parti skriver in en politikerformulering som åsikt som kan godtas av majoriteten? Politik är att kompromissa och så gjorde vi den här gången.

På tal om tja-sägare; vem kan rada upp var de andra partierna står i specifika frågor som NATO, skattereformer och jordbrukspolitik?

Partidagen ger alla partimedlemmar en möjlighet att blomma och ska inte vara en uppvisning av knivskarp superprofessionell tjänstemannapolitik. Till de uppgifterna har vi valt våra duktigaste att göra det på heltid - inte bara under de två dagar som partidagen går av stapeln.

I politiken ska man våga ta ställning men ingen ska tvingas till det. Det är ännu också demokrati som gäller. Och pressfrihet också i all ära men den mera originella rubriken kunde den här gången ha varit: "Partimedlemmar tog sig tid att diskutera ämnen som är viktiga för hela folket - hur orkar dessa offra ett av sommarens vackraste veckoslut då allt som haglar är otacksamma klagovisor? Sfp-bas svarar: Det är ju bra att någon gör det!"

Valfinansiering

2008-05-22T09:43:00.002+03:00

Makt och pengar är en svår ekvation, i synnerhet om det ena antas förutsätta det andra. Riksdagsledamöternas valfinansieringsredovisningar har legat framme ända sedan valet förrättades för över ett år sedan och nu först reagerar någon. En valkampanj kostar och någonstans kommer pengarna ifrån, vems uppgift är det att följa att lagen följs?

Lagen om kandidaters valfinansiering har bara åtta år på nacken och har implementerats i två riksdagsval. Det här är första gången de invaldas redovisningar lyfts fram och granskas ordentligt och först nu börjar lagen egentligen tjäna sitt syfte. För lagens syfte var ingalunda att sätta gränser för hur mycket pengar kandidaterna får lägga ut på sina kampanjer, som Sdp nu föreslår att borde göras, utan att öka inblicken i det politiska beslutsfattandet; göra allt mera transparent. Lagen förutsätter inte mycket av den invalda, förutom namn, parti och val i fråga ska slutsumman på kampanjen redovisas samt vissa donationer specificeras. Eftersom lagen inte stipulerar några följder för dem som inte namnger stora donatorer, väljer många att kringgå detta krav, säkert efter att först ha försäkrat sig om att alla andra också gör det.

Media har en roll i det här sammanhanget och därför är det viktigt att man nu fokuserar på de oegentligheter som försiggår i valfinansieringsredovisningarna. Det är klart att alla nu kastar sig på lagen och kräver en skärpning av den, men det här är att ta den lätta vägen ut. Det må hända att en strängare ordalydelse är på sin plats men nu är för mycket fokus lagt på lagens tolkning, som sist och slutligen är ganska klar. Granska istället sanningen bakom summorna, bakom donatorerna och vilka följder dessa kan ha haft på själva politiken. Först då uppfylls själva meningen med lagen, att åt medborgaren ge mera insyn i sina folkvaldas handlande.

Lagen om kandidaters valfinansiering behöver egentligen inte revideras. Efter den här mediestormen kommer alla som omfattas av lagen nästa gång, med största sannolikhet, att vara noggrannare i sina redovisningar och också ta reda på varifrån kampanjpengarna egentligen kommer.

En hands show

2008-05-12T13:05:00.003+03:00

För första gången i mitt liv så bröt jag ett ben i kroppen. Mitt stackars långfinger fick sig en stöt i handismatchen och tydligen har den här stjärnspelaren druckit för lite mjölk då resultatet blev skenor, bandage och en oanvändbar vänstra hand för fem veckor framåt.

De första dagarna kröp det myror omkring i den utsatta handen och många var de gånger jag hade lust att bara riva av bandaget av pur irritation. Förvånansvärt snabbt vande man sig dock och snart gick hårtvätten med en hand nästan lika bra som innan. I samma takt växte diskhögen och fönstren förblev otvättade - vissa saker går bara inte att göra med en hand...

Tur nog så har jag idrottsförsäkring och utnyttjade den genast med att gå privat till läkaren. Under fem veckor har jag hunnit med lika många besök och dubbla antalet röntgenbilder och eventuellt är det inte över ännu. Efter fem veckor i bandage så är finget inte helt sig lik mera. Till saken hör att den första läkaren jag gick till, jourhavande kirurgen på Mehiläinen i Åbo, konstaterade enbart en fraktur i fingret och valde att inte gipsa det. Jag anade lite oråd redan då jag just innan han började på andra varvet bandage undrade varför fingertoppen var lite sned och han stannade upp och konstaterade att ajjo, ser ut att vara ett sk. latinska termerna på snett finger och gick efter ytterligare en skena. Jag har alltid litat fullständigt på det som läkaren säger och ätit alla de piller de gett och följt den vårdplan de rekommenderat men finns det faktiskt en möjlighet att de inte alltid märker allting och inte ger den bästa vård som finns tillgänglig (fastän man går privat?)? För det är vissa yrkeskårer vars kompetens man bara är tvungen att lita på och väldigt sällan kan ifrågasätta (är du nu läkaren säker på att du satt bandaget rätt och att mitt finger inte efter fem veckor kommer att vara snett).

Vid sjukdomsfall är patienten helt i händerna på en annan människa och litar på den här med allt från sin hosta, sitt finger eller allvarligare saker. Definitivt ett ansvar och all respekt till dem som tar sig an yrket. Vi litar på er så snälla, ta er tid att kolla på röntgenbilden en gång till, vi betalar er mycket pengar för att ni ska göra det.

Jag tackar min idrottsförsäkring för att jag den här gången klarade av att punga ut 92 euro för en tio minuters fingerkoll. Nästan lite skamlöst hur mycket vinst man kan göra på andra människors olyckor.

ESC

2008-03-03T12:57:00.003+02:00

Missä miehet ratsastaa är vårt högttravande bidrag till ESC 2008. Nog var det en rad tråkiga bidrag som tävlade i årets finska uttagning! Så bra med äkta finsk hårdrock istället för äkta finsk techno eller, ännu värre, iskelmä. Varför görs det så tråkiga bidrag till denna prestigefyllda tävling? Senast vi tänkte utanför boxen gick det vägen, nu är vi lite utanför boxen igen så varför inte?

Snälla YLE, ta en sväng över pölen och kolla hur de gör det i Sverige. Helt säkert hittas några schlagerentusiaster i det här landet som skulle kunna pimpa upp också vår uttagning lite.

Ass-istenter

2008-02-12T13:13:00.000+02:00

Jag har inte blivit trakasserad. Jag vet inte om någon som blivit det heller. Men jag kan förstå att det är en helt för smaskig nyhet att låta gå förbi och jag förstår att vissa kvällstidningar varje vecka hittar en ny infallsvinkel på smaskigheten. Det är svårt att diskutera något konstruktivt då den enda reaktionen man får är att "är du nu helt säker att någon inte tafsat på dig?".

Det som är otrevligt är att vissa blir utpekade som snuskgubbar utan att de förtjänar det. Tapani Mäkinen har sitt arbetsrum i samma korridor som jag och han har alltid hälsat glatt och utbytt artighetsfraser vid tidningsbordet - oberoende av om det är en assistent eller en riksdagsledamot som sitter med Hesarin. Han var en av dem som gjorde att jag ganska snabbt kände mig välkommen här och gav dessutom ett intryck att allt kanske sen heller inte är så hierarkiskt. Dagarna efter skandalen gick han omkring med olycklig blick och hälsade inte mera. För lika mycket som vi funderar över vilka de verkliga trakasserarna är så funderar säkert de utpekade på vem det är som uppgivit deras namn i spekulationerna. Inte ett idealt utgångsläge på en arbetsplats.

Vem som talar sanning och vem som ljuger vet ingen. Vad som är trakasserier och vad bara oskyldiga blickar och kommentarer vet bara den som känner sig obekväm i situationen.

För omväxlingsskull föreslår jag att en undersökning görs om hur mycket männen i riksdagen blir utsatta för sexuella trakasserier. Alternativt ge oss arbetsro och sluta stämpla oskyldiga människor.

Fondfyrk finns

2008-01-08T14:17:00.000+02:00

De stora finlandssvenska fonderna ska göra gemensam sak och satsa på finlandssvenskhetens framtid. Bra så, oberoende av hur mycket smusslande det som vanligt ingått och hur mycket samma personer det igen kommer att sitta och fundera på samma saker (här får man gärna bevisa mig fel). Jag har själv haft privilegiet att bli understödd av Fonden och kan tacka för ett mycket givande praktikhalvår i London och en liten extra peng i den stackars studerandes plånbok. Men samtidigt vet jag att det är många som inte haft samma möjlighet och som även högljutt funderat över detta: varför får just du pengar och inte jag?

Detta är inte enbart en dos av den kända finlandssvenska svartsjukan som gör sig gällande utan ett verkligt problem. Ett legitimitetsproblem för Fonden och samtidigt ett problem för Partiet. De båda går inte hand i hand (mera) men det är många som förknippar de tu med varandra. Då ansökande ett och ansökande två tävlar om samma pengar är det lätt att den förfördelade ser sig som på något sätt icke unnad av partiet (ajj är jag för vänster) och därmed känner sig avog till det.

Fondens omsättning ökar med miljoner euro varje år och samtidigt som många projekt helt förtjänstfullt nyttjar detta så kunde vi börja se vidare och stöda även sådant som traditionellt fallit utanför. För det första idrott. Jag vet att det finns en pott reserverad för idrottsverksamhet men denna kunde ökas och ökas på det sättet att den omfattar även lagsporter fast den ibland överskrider språkgränser. För det andra skulle jag gärna se att mera pengar reserverades för studie-, praktikant- och andra högskoleprojekt. Jag ser det som i högsta grad i Fondens intresse att en nyutexaminerad ges en möjlighet att fördjupa sina kunskaper i sitt kommande yrke till exempel utomlands vid någon hög instans. Överlag kunde sådana som faller utanför andra stödsystem, ofta i samband med att de strävar till följande nivå, få en del av de pengar som inte enbart ska vara en liten grupp förunnade.

Den perfekta julstjärnan

2007-12-11T13:20:00.000+02:00

Juletid, stilla ro och frid... ...eller springa, springa, springa, jäkta, jäkta, jäkta och bara hoppas att allt snart är över. Varför? Om det är så himla stressigt att köpa julklappar och julgranar och hinna skriva femtielva julkort så låt bli. Vi har hellre en avslappnad och glad vän än en som tar stress över att den ännu inte hittat den perfekta julklappen åt en.

Julshopping ska ju vara tiden då man går omkring i butikerna, i lugn och ro och tänker på människorna man tycker om. Det bästa är att hitta den perfekta julkappen och sedan vara spänd ända tills den andra öppnar den och hur den då reagerar. Då jag var yngre förstod jag inte vad mostrarna dillade om då de alltid påpekade hur mycket trevligare det var att ge än att få julkappar. Va? Hellre en hög med paket med mitt namn på än någonslags känsla av givmildhet. Det är inte det första påståendet mina äldre och visare släktingar kommit med som jag numera tagit åt mig.

Love Actually är den BÄSTA julfilmen EVER!! För mig är den precis vad jag hoppas att jul är: kärlek, kärlek, kärlek och gärna lite hemlig kärlek. Because if you can't say it at Christmas, when can you! Med ett paket, ett kort, en textare eller genom att skicka en pepparkaka via Facebook. Men snälla, ids int stressa, du är så mycket lättare att tycka om då du tar det lugnt och inte klagar på allt och alla. Julen kommer nästa år också.

Det här inlägget dedikerar jag till den perfekta yviga, stora och röda julstjärnan jag köpte igår. Må den hållas lika julig ända fram till den 24.12.

Sandkastning

2007-11-09T13:30:00.000+02:00

Jag sitter på mitt arbetsrum och tittar på plenum och debatten om vårdkonflikten. Jag håller TV'n påslagen ända till slut fast det är frestande att stänga av och lyssna på Kent istället. Orsaken till att jag inte sku ha lust att lyssna på den pågående debatten är inte det att ärendet i sig väcker så mycket negativa känslor utan snarare sättet som ärendet diskuteras på.

Jag har inte någonsin tidigare varit på plenum förrän jag började jobba här i huset. Därför har jag inte heller varit medveten om debattklimatet som jag nu kan berätta för er att påminner om en mycket stor sandlåda. Oppositionen sitter i ena ändan och regeringen i den andra och ingendera lyssnar utan skriker istället över huvudet på varandra. Om oppositionspolitik är det, att man inte längre överhuvudtaget behöver tänka på det man säger och på sättet man säger det på så ja-a, sandlåda var det.

Det är klart att en tvångslag inte är den ideala lösningen. Det är alla överens om men den måste nu behandlas för att man inte på morgonen då strejken börjar står handfallen och oförberedd. Här skulle oppositionen haft en mycket bättre orsak att kasta sand från andra sidan, hur har nu inte regeringen gjort något och hur har nu inte regeringen förberett sig alls på det här. Nu förbereder sig regeringen och det är i allas intresse. Också oppositionens.

Jag förstår att oppositionspolitik är att visa hur mycket bättre landet skulle vara om du ens eget parti satt i regeringen. Men är det för mycket begärt att arbeta tillsammans för att få ett slut på den här krisen? Spara brandtalen om de elaka borgarna som bara tar från de fattiga och ger åt de rika till nästa gång och lite tänk på vad ni ropar i salen. Och låt nu snälla människor den som har taltur tala. Om det är något viktigt ni har att säga så lyssnar vi nog om ni väntar på er tur. Så är det i sandlådan också.

Konsten att kunna skälla vid rätt träd

2007-10-30T13:46:00.000+02:00

Så var det sagt igen (Hbl 30.10): Sfp i Helsingfors är tråkigt, utdöende och påväg att förlora allt det fötroende som det nångång haft plus dessutom några till. Dessutom är vi osexiga och tråkiga. Punkt. Jahha, och vad hade ni tänkt att vi nu sku göra med den här informationen? Hoppa upp och hurra att någon äntligen kommit med lösningen? Det är så lätt att kritisera och dessutom upprepa allt det som sagts ren åtminstone 57 gånger tidigare men vem ska då komma med lösningen? Eller ännu bättre: när ska man beviljas arbetsro?

Om jag tycker att Stockmann är tråkigt så väljer jag själv att gå dit eller inte. Jag kanske först står en stund under klockan och perklar över att butiken inte har det jag vill ha och vänder därefter högljutt näsan mot Sokos som är så mycket trendigare och dessutom just remppats. Eftersom ALLA vet att Stockmann är tråkigt och dessutom dyrt och dessutom så är det alldeles för trångt på lördagar. Bra, ingen har bett dig att gå dit i första taget utan det är din fria vilja att gå någon annanstans. Om jag dock verkligen vill gå till Stocka, tycker att butiken är helt okej men kunde behöva en och annan förbättring så kanske jag går in i butiken, fram till parfymdisken och frågar om det sku vara möjligt att även ta in den och den produkten och vad det beror på att den här andra är så fasligt dyr. Om jag vill gå ännu längre så söker jag ett jobb på Stocka och försöker att inifrån göra de förbättringar jag så länge efterlyst. För det är egentligen först då jag legitimt kan klaga på saken, då jag gör ett försök att samtidigt förbättra situationen eller iallafall försöker komma med en konstruktiv lösning på problemet. Jag står inte bara utanför och klagar på ett skyltfönster utan att egentligen ha en ambition att göra något annat än att klaga.

Det är så himla enkelt att klaga, kritisera och peka ut saker som görs fel. Personligen skulle jag så mycket hellre titta på det som är bra, saker man lyckats med och titta framåt, kostruktivt och utan alla typiska klichéer om dumma ankdammen och finlandssvensk trångsynthet. Åt mig får man gärna säga vad man tycker att jag hellre sku få fokusera på i min politik men om nån kommer och säger att jag talar om fel saker så lyssnar jag inte. Om du tycker att flera borde aktivera sig för till exempel de bostadslösas situation så varför inte göra det själv? Det är så lätt att klaga. Jag utmanar alla att också försöka göra något åt saken de så gärna klagar på.

Riksdagen, riksdagen, riksdagen...

2007-10-09T12:38:00.000+03:00

Jag har skrivit gradun färdigt och fått jobb sen senast vi råkades och som min goda vän Martina uttryckte det börjat en ny fas i mitt liv. Jag jobbar nu på riksdagen och för riksdagsledamot Christina Gestrin och kan med hela sju dagars arbetserfarenhet säga att jag verkligen trivs. Det är till det här huset jag har längtat i något år och det är här jag är nu. Känns bra!

Hittills har jag hunnit förvåna mig över hur liten Johanna Sumuvuori är i verkligheten, att riksdagshusets marmortrappor ger en högtidlig känsla varje gång man använder dem, att torsdagens traditionsenliga ärtsoppa varierar i konsistens och smaklighet, att Mats Nylund skratt hörs på långa vägar och att Kimmo Kiljunen använder sparkstöttingen (business class?) nere i förbindelsegången.

Så var det då på riktigt slut på studielivet och Åbotiden. Kommer att sakna slöa mornar då det känns mera frestande att stiga upp klockan två på eftermiddagen än att gå på statistisk data-analys, långa kaffepauser på Bristol som allt som oftast byttes ut till ett stop eller sju, sitzandet, halarrumlandet, Kåren, K, SF, åstranden en varm vårdag och tentläsandet på bibban. Studietiden var lång men är den tid som hittills gett mig mest i många, många avseenden. Jag kommer att sakna den men ser såklart samtidigt framemot vad som följer nu!

Helsingfors Krets

2007-09-19T18:58:00.000+03:00

Snart är det ordförandeval för oss Sfp'are i Helsingfors och spekulationerna har förts i både media och runt kaffebordet om vem som kommer att bli vald. Mitt namn har figurerat vilket jag är enbart glad över men har dock bestämt mig för att inte ställa upp den här gången. Jag trivs som viceordförande och prioriterar andra saker för tillfället (bli färdig och börja nytt jobb). I skrivande stund har en kandidat anmält sig som hugad och utan att ta ställning till eventuella andra intresserade vill jag framföra en liten eloge till Marianne Österberg för hennes mod i debatten. Alltför sällan är det någon som genast kliver fram och vill ta ansvar. Allt för ofta är det spelet bakom kulisserna som avgör.

Jag har hunnit vara viceordförande nu i snart ett halvt år och det känns bra. Vi träffas regelbundet med presidiet och verksamhetsledar-Hengi och kretsstyrelsen diskuterar aktivt genast den samlas. Mycket av diskussionerna har cirklat kring gamla godingar som 'hur ska vi kunna locka mera nya medlemmar' och 'hur ska gemene medborgare förstå att vi vill hjälpa och diskutera'. Detta är en diskssuion som förs säkert i de flesta föreningar och en miljons svaret tenderar att utebli. Många bra förslag kommer, det är inte frågan om det och mitt mantra brukar vara att inte ta så stor stress över att inte medlemmarna strömmar in. Det är med god politik och resultat som vi visar vad vi går för och genom att visa att vi är öppna för både nya tankar, nya människor och nya åtgärder.

Osaka

2007-08-31T13:39:00.000+03:00

Mina eftermiddagar har under veckan fyllts av aktivt bänkidrottande vilket jag inte alls har något emot ett par gånger om året. Försökte till och med hållas vaken hela herrarnas maraton men somnade innan Janne kom i mål. Vet inte om det var den sena timmen eller tanken på att någon frivilligt springer 40 km i 30 graders hetta som var mera utmattande men grejen är att det är roligt med friidrotts VM, roligt med stora sportevenemang.

I skrivande stund har våra finska idrottsmän och kvinnor gjort bra ifrån sig i viss mån och ett par av de intervjuade har till och med bjudit på ett smil. Annars är det samma gamla visa: hur gick det nu såhär, jag har känt mig flunssig hela veckan, någon hade blandat smör och inte sylt i gröten blablabla. Tommi Evilä (visserligen förpassad till hemmastudion) var den enda som uppvisade någotslags sisu och var lätt aggressiv då han menade att om man som idrottare blir och grubbla på varför det inte for ännu ett par centimeter längre istället för att koncentrera sig på att göra bättre ifrån sig nästa gång så är det helt säkert att någon kommer 'selän takaa' och sätter ditt guldhoppet. Jag är uppriktigt sagt jättetrött på att se slokande axlar och bekymrade huvudskakningar som ber om ursäkt inför hela finska folket. Sluta selittä, visa vad du går för istället!

Den finska idrottskulturen bevisar sig gång på gång vara ja, precis som vi finländare ibland. Om matchen förlorades så var orsaken sannolikt den att vi spelade mot Sverige (för de vinner ju alltid, och på tur dessutom) eller så var domaren blind, döv och stum och hade dessutom en gammal beef med vår målvakt. Det är inte det allra lättaste att vinna och att förlora är så många gånger den enklare utvägen. Tänk, man behöver inte ta den där pressen, behöver inte kämpa varje situation ända till slut och så kan man i slutet dessutom skylla på någon annan. Hemmapubliken verkar ju svälja förklaringarna gång efter gång.

Säga vad man vill om svenskarna men då fröken Kallur efter missen på sin sträcka (hon kom "bara" fyra) gråter och menar att asch, det var ju bara så nära så finns det knappast någon bakom TV rutan som inte tvekar att hon gjorde precis sitt allra yttersta och antagligen kommer på medaljplats nästa gång istället för att hon verkligen VILL det. Efter att ha sett Tero Pitkämäkis intervju efter spjutkvalet som inte lovar gott inför finalen så kan jag inte låta bli att tappa medaljhoppet. Inte därför att det skulle vara "typiskt Finland" att bli utan medalj igen (en till kommentar som jag avskyr, vad är nu sen typiskt finländskt om inte det vi håller uppe) utan därför att det såg ut som om vår enda potentiella guldmedaljör såg ut att ha gett upp. Redan innan tävlingen ens börjat på allvar.

Sluta skylla på omständigheterna och visa att ni verkligen vill vinna! Annars kan man seriöst börja fundera vad ni ens gör där på andra sidan jordklotet.

Vilda Västra Nyland

2007-08-01T12:43:00.000+03:00

Alla som den här sommaren kört omkring i Västra Nyland och ända ut till Hangöudd kan inte ha missat dem. De kommer emot en, ibland tio efter varandra och får en varje gång att hålla i ratten lite hårdare då bilen skakar till av luftdraget. Det värsta är att bli bakom ett gäng sådanahär och om man försöker sig på en omkörning är man snabbt en trafikfara. Dessa långtradare, lastade med bilar och med sikte på ryska gränsen är inte min idé av lugnt sommarkörande och annars också: de har tagit över hela Hangövägen!

Det här kan inte vara det bästa för en redan överbelastad väg, som dessutom skulle behöva flera än de nuvarande två futtiga filerna på några sträckor. De pengar som sätts undan för denna väg går säkert till omasfalteringar och förstärkningar snarare än utbyggnader just nu. Hur skulle det vara att införa en avgift för alla dessa ryska långtradare som sedan kunde användas till att göra något åt trafiksäkerheten? Det börjar vara ohållbart med en såhär stor del av trafiken som utgörs av tung trafik. Och då den dessutom används av fordon som inte betalar ett penni i skatt för dess uppehåll.

Varför måste köparna åka ända till Hangö för att plocka med sig sina bilar? Om en såhär stor del av de hitskeppade bilarna åker raka vägen till Ryssland så kunde de ju lika gärna skeppas till en hamn närmare gränsen? Det här ska jag inte säga i närheten av en hangöbo då en stor del av stadens sysselsättning går ut på dessa inskeppade bilar men hela situationen är ju ekologiskt ohållbar. Dessa bilar, från Ostasien, åker halva jordklotet runt till västra Finland för att sedan köras en fjärdedel (om inte mera) tillbaka runt jordklotet för att hamna några hundra kilometer från gränsen till dess ursprungsland. Det måste finnas ett mer effektivt och miljövänligt sätt att göra det här på.

Bubo bubo

2007-06-07T13:35:00.000+03:00

Matchen Finland-Belgien på stadion igår var spännande och underhållande på många sätt. Inte nog med att pojkarna äntligen sparkade bollen åt rätt håll och ibland också i mål men åskådarna fick en naturupplevelse i världsklass. Jag är en smyg-bongare då det kommer till fåglar och hjärtat slog några extra slag då in över fotbollsplanen plötsligt svävade något stort och brunt som fick ett sus att gå igenom publiken. Jag hade hört om en berguv som häckar vid stadion och hade planer på att någon varm sommarnatt ta mig en promenad runt området för att spana in den men inte hade jag trott att det skulle vara så lätt att få syn på den. Berguven är ingen liten fågel och då den tog en sväng runt A-läktaren var det en och annan som förskräckt duckade innan den lugnt satte sig på motståndarens mål. Publiken skrattade och hurrade och applåderade "Pöllö klapp-klapp-klapp pöllö klapp-klapp-klapp" och spelarna visste säkert inte vad de skulle tänka då Europas största uggla kom för att kolla in deras spel på lite närmare håll. I alla fall jag satt ännu och kollade efter den då Jonathan Johansson satte in 1-0 och först då Vågen närmade sig den spanande uven så flög den slutligen sin väg.

Jag har sett en berguv tidigare på villan i Jakobstad och fick en gång till bekräftat vilket ståtligt djur det är. Och efter uppträdandet imorgon skulle jag vara färdig att göra denna fågel till maskot för inte bara stadion utan hela Finlands fotbollslandslag. Det var definitivt en upplevelse att se en så ovanlig, mäktig och vacker fågel sväva över ett hav av vita supporters. Väntar med spänning på när den visar sig igen.

Halvpositiv diskriminering

2007-05-31T19:17:00.000+03:00

Jaha, så var det slut rökt. Vet inte om jag ska vara arg eller lättad över det beslut som nu har gjorts för mig dvs. no more kaffe + cigg inomhus. Såhär en varm försommarkväll stör detta mig inte så mycket (bra tajmat politikerna) men får se hur det ser ut i februari. Kommer ännu flera att börja röka hemma och inomhus och inte gå till baren mera eller har de flesta helt slutat röka tills dess?

Ryktet säger att då gänget slutade röka på krogarna i Stockholm så luktade det då inte mera cigarettrök utan snarare svett och prutt. Något att se framemot isynnerhet på platser som Lostarens källare och Kunckuns dansgolv. På tal om kunckun så har väl några barer och nattklubbar fått respit och tvingar inte rökarna ut på gatan eller in i glasburar helt ännu. Förstår inte riktigt logiken här, ska det sluta rökas så ska det.

Egentligen är jag emot detta rökförbud av den enkla orsaken att jag anser att det går emot min ideologi. Min ideologi går inte ut på att röka men min ideologi går ut på att om jag äger en bar så är det jag som ska få bestämma om man får röka där eller inte. Om man sen tycker att min bar är för rökig så får man gå någon annanstans, ingen tvingar ju någon att sitta och andas in andras tobaksrök, egentligen.

I Italien gick man in för att förbjuda rökning på ställen som serverar mera mat än dricka. Det låter ju helt vettigt: om gänget bara har kommit för att dricka så kan de gott få ta en cigarett. Här blev det ju nu någotslags underlig variant i stils med att man måste lämna ölen utanför glaskoppin då man vill ha sin nikotindos. För att inte rökarna blir och bo inne i koppin utan måste komma ut då de blir törstiga? Trust me, ingen stannar frivilligt inne i ett rökrum längre än nödvändigt.

I Norge har alla krogar mysiga och praktiska takterasser där man lugt kan bolma på under värmelampan och där i stort sett hela klientelet håller till. Lite svårt att implementera här i stan, husen är en aning högre än lilla byn i Norges trä trevåningshus. Terasser då, alla barer borde SÅ ha en. Det bästa på sommaren är ju att vara ute, isynnerhet om vädret tillåter det. Sen tycker jag att de som verkligen har en terass gott kunde få ha den uppe längre än till kl.22 vilket är det vanliga. Lite oljud mitt i sommaren mitt i stan efter klockan tie gör bara gott åt oss annars asociala finländare. Och Kaivos terass borde ABSOLUT få vara uppe längre; det blir alltid lika asigt sen då alla ska tränga in sig på en gång.

Ännu om vägtullar

2007-05-23T01:06:00.000+03:00

Jag har inte hört några desto flera reaktioner gällande min insändare mot vägtullar men en liten grej om ämnet hade Hbl på veckoslutet. Bland annat trafikministern tycker att man helt bra kan gå in för att utreda saken men vill inte göra det på samma sätt som Stockholm där utredningen var mera konkret dvs. tullarna byggdes och togs i bruk för en period. Bra så eftersom ingen ännu har kommit med ett bra argument till varför en utredning och testning av tullarna ens behöver genomföras. Att jämföra Helsingfors med t.ex. London och säga att "men där har det ju fungerat jättebra" är helt absurt. Jag är helt säker på att min graduhandledare skulle säga att det inte går att jämföra två så skilda fall med varandra. Nej, satsa hellre på utredningar om mera relevanta saker och låt Stockholm och London sköta sitt. Och försök komma med en bra orsak till varför vi ens skulle behöva vägtullar här.

Insändare i Hbl 13.5

2007-05-16T00:19:00.000+03:00

Införandet av vägtullar ingen lösning

I Helsingfors rör sig varje dag inte enbart de som är permanent bosatta här utan även flertalet besökare från andra delar av landet samt utomlands ifrån. Den infrastruktur som krävs för att upprätthålla en trivsam stadsmiljö utnyttjas inte enbart av helsingforsaren ensam och detta skapar vissa utmaningar unika för huvudstaden. Det är inte bara vi som använder oss av kollektivtrafiken, konserthus och gator men huvudansvaret för att allt detta upprätthålls och vårdas så ligger ändå hos oss helsingforsare.

Varje dag fylls infartslederna till Helsingfors av pendlare som antingen parkerar sina bilar i närheten av jobbet och fritidsverksamheten eller kör igenom staden för att nå sitt mål. Det är en självklarhet att dessa fordon ökar trycket på våra gator, smutsar ner luften och förorsakar köer och oljud. Så här är det i en storstad. Åtgärder som strävar till att minska den bilburna trafiken är alltid välkomna och västmetron är ett steg i rätt riktining. Istället för att ta bilen ända in till centrum så kommer det att vara möjligt att lämna den vid en metrostation och sedan, mera miljövänligt, ta sig till arbetet. För att detta ska fungera kommer det att behövas tillräckligt stora parkeringsplatser i samband med de planerade metrostationerna i Esbo samt att flera lokalbussar har sin hållplats här.

Smidiga trafiklösningar skapas inte över en natt och nya alternativ kräver sin smekmånad för att vi ska vänja oss vid dem. Det finns inga enkla lösningar och därför ser jag inte införandet av vägtullar vid stadens infartsleder som ett alternativ just nu. Detta alternativ skulle inte automatiskt lösa alla de problem som förknippas med privatbilism i en storstad utan kan i sin tur, enligt mig, eventuellt orsaka nya problem.

Vem är det som drabbas av morgonrusningen om inte den bilburne själv? Det är bilistens eget val att ta bilen men om alternativet är att gå femton minuter till närmaste busshållplats och sedan vänta i ytterligare femton på en överfull lokalbuss så är det förståeligt att så många väljer bilen.

Nej, satsa inte nu resurser på att bygga upp ett helt nytt system med vägtullar utan istället på att förbättra stadens kollektivtrafik. Metronätet kunde med fördel byggas ut avsevärt och i framtiden inkludera platser som Kaserntorget, Tölö, Brunakärr och varför inte Munksnäs. Lokalbussarnas turintervaller ska inte överskrida tio minuter och spårvagnen kunde gå ännu efter midnatt. Det är inte bara gläsbygden som behöver resurser för att uppehålla en konkurrenskraftigt kollektivtrafik. Staten ska nu ta sitt ansvar för huvudstaden och stöda kollektivtrafiken i Helsingfors.

Global nervärmning

2007-05-02T17:26:00.000+03:00

Brr, kallt, inte den känslan jag skulle ha hoppats på såhär i början av maj men en bra orsak att stanna inne och skriva några sidor på Iso G och titta på snooker. Van är man ju nog, uppskattar varje liten solstråle på annat sätt i det här landet än någonannanstans och sneglar medlisamt istället på turisterna i sina topparockar och med halsduken virad runt huvudet. Tur för dem så finns det inte så mycket att uppleva utomhus i den här staden just nu och med gott samvete kan de sätta sig inomhus med en kopp kaffe eller annat värmande. En stad kan även ses inifrån och det att man inte vill gå ut får betyda just detta; att man inte behöver gå ut.

Men sedan närmar sig den tid på dagen då magen inte tål mera kaffe utan kräver mera innehåll. Mitt matförråd brukar inte bestå av mera än några nudelpaket och ingredienser till en snabb, men tråkig, pasta. Just därför börjar snålvattnet rinna då killen lagar hamburgare på höna och körsbärstomater på TV och plötslit är det just det som skulle göra eftermiddagen perfekt. Nu, skulle jag vilja ringa till närmaste restaurang och be dem komma över med en portion och lite cokis i samma veva men vet inte ens vem jag kunde vända mig till. Och visst skulle det kännas lite onödigt. Att beställa hem mat för bara en person. Stackars restaurangarbetaren skulle ju isåfall tvingas utomhus och bara för min skull. Vill inte ha detta på mitt samvete (han kanske blir sur) och dessutom vet jag inte vilka restauranger (annat än kotipizza) som sysslar med hemkörningar. Vad jag har förstått på min Number One informationskälla om livet i en annan del av världen nämligen Sex & the City så skulle det här inte vara ett problem. Enda problemet skulle istället vara att bestämma sig för vad man den dagen vill ha hemburet från en av de otaliga alternativen. En dålig sida med en stad i den här storleken är det att det inte går att få exakt vad man vill exakt när man vill. Och att det dessutom finns alternativ att välja mellan.

Det att man bor i en stad av den här storleksklassen betyder att man inte får dagstidningen hem i postlådan dagen efter det varit helg. Det betyder att man inte kan förvänta sig att en kaffekedja finns bakom hörnet med gott färskt kaffe genast från tidig morgon, gärna med en bagel till. Och det betyder att om man vill ha något så får man fixa det själv. Och gå ut ibland, fastän vinden får ögon att tåras och håret i ostyr. Äsch.

Liberal i Zagreb

2007-04-17T00:38:00.000+03:00

Över veckoslutet hade jag turen att få njuta av det varma vårvädret vid lite sydligare breddgrader nämligen i Zagreb. ELDR (European Liberal Democrat Network) arrangerade sitt årliga Council Meeting som samlade politiker från hela kontinenten. Jag har en gång tidigare haft möjligheten att delta i en likadan tillställning då jag arbetade för Liberal International (ELDR's takorganisation) och tycker att det alltid är lika roligt att få komma ut lite och träffa likasinnade på ett internationellt plan. I Zagreb möttes allt från Kroatiens president, Rumäniens statsminister och lokala partiledare till svenska riksdagskvinnor, Anneli Jäätteenmäki och så Simon Ollus och jag från sfp. Diskussionerna kretsade på dagen bland annat kring den inflammerade situationen i Ryssland, under cocktailen om Kroatiens politiska klimat och under småtimmarna runt hur många öl en holländare egentligen kan dricka. Det är inte varje dag man har möjligheten att träffa liberala partikolleger från resten av världen, alltid en trevlig upplevelse!

På lördag blev jag sedan vald till viceordförande för Helsingforskretsen. Jag kunde tyvärr inte själv vara på plats på kretsmötet men tackar varmt för förtroendet! Det här är ett uppdrag som jag ser mycket framemot och tänker börja arbetet med ett särskilt sikte inställt på kommunalvalet och den kandidatrekrytering som så småningom kommer att köra igång. Jag är fullt övertygad om att vi kommer att göra ett bra val här i staden om vi lyckas presentera en kandidatlista som imponerar och övertygar. Det är ändå den enskilda kandidaten man sist och slutligen röstar på och målet är såklart att alla ska hitta sin hos oss.

På partistyrelsemötet idag gav vi vårt stadgeenliga ja till en regeringsmedverkan och jag gläds extra mycket över kulturministerportföljen. Nu har vi en ypperlig chans att satsa på mycket viktiga och nödvändiga satsningar inom idrott och bland annat musikexport. Jag vet inte hur mycket Steffi har gemensamt med sin företrädare men en flitig deltagare på alla slags musik- och idrottsevenemang hoppas jag att han blir. Börjandes nu från Eurovisionen. Varför inte till och med som prisutdelare? Jag kommer gärna med och överräcker blommorna till The Ark...

Viceordförandeskap

2007-04-10T14:34:00.000+03:00

Husis skrev på Långfredag om att Didde inte ställer upp för omval som sfp's viceordförande på partidagen i juni. Didde tycker att han har gjort sitt och det är faktiskt en hel del han har hunnit med under åren. Det är inte alltid lätt att som ung kille från den här stan få det bemötande man är värd men Didde har hållit huvudet och fanan högt och kan vara stolt över det han åstadkommit. Och som han också sade så fortsätter han som vår representant i stadsstyrelsen vilket jag är mycket glad att han gör.

Lite senare i artikeln omnämndes sedan några kvinnor som kunde tänkas vara intresserade av att efterträda Didde och i det sammanhanget omnämndes jag! Jag blev mycket glad och förvånad över omnämnandet eftersom det inte var något de först frågat mig utan antagligen är något journalisten (Camilla Berggren) eller några på redaktionen kommit fram till. Det här är första gången som jag omnämns i sådana här sammanhang och det måste ju betyda att allt det arbete jag hittills har gjort börjar bära lite frukt i form av spaltutrymme. Det var ett litet omnämnande jag vet (och i samma veva hade de lyckats omdöpa mig till Strandberg, något min far lär ha råkat ut för vid ett antal tillfällen han med) men jag blev glad och fick en liten kick att arbeta vidare igen.

Och som svar på om jag är intresserad av uppdraget som viceordförande för sfp: Inte är det en omöjlighet, jag har ambitioner och är inte rädd för att medge det. Om jag känner att jag har stöd så kan jag tänka mig att ställa upp.

sfp hjärta hbl

2007-04-02T15:05:00.000+03:00

Förra fredagen höll partistyrelsen möte och diskussionen kretsade främst kring riksdagsvalet och vad som gick rätt respektive fel. Alla höll med om att ett mandat till är strålande och det var inte bara en nöjd österbottning som ställde sig upp i talarstolen och skröt med kandidater, feelis på fältet och friska vindar. Voittajan on helppo hymyillä. För då det gick bra för partiet i nordväst så är trenden här nere i Nyland tyvärr inte lika positiv och en miljons frågan lyder: Hur ska sfp i Nyland (Helsingfors) i framtiden kunna öka sitt väljarstöd?

Husis lyfe upp några pst-medlemmars negativa uttalanden om tidningen som huvudnyhet och samtidigt som jag lite blev röd i ansiktet då jag läste artikeln så är detta inte första gången som sfp och hbl är i luven på varandra. Det är ett litet hat-kärlek förhållande såhär två stora finlandssvenska institutioner sinsemellan - som vill verka oberörda och oberoende av den andra men som samtidigt vandrar hand i hand i många saker. Så någon stor kris kommer det knappast att uppstå av det här.

Min egen analys av valet så här med några veckors perspektiv så är att det inte alls gick så farligt dåligt som man kunde tro här i Helsingfors. Med de sex översta namnen på listan med sfp'are som fått mest röster i riksdagsvalet 2003 i stan borta den här gången så var utgångsläget klart ett annat. Förstagångskandidaterna på vår lista var många och det är alltid mera utmanande att gå in i en valrörelse för första gången utan erfarenhet av var det lönar sig att annonsera, hur många gånger och var broshyrerna lönar sig att delas ut. Sfp's lista i den här staden var noga genomtänkt och jag vågar påstå att den inte kunde ha varit mycket bättre. Många många flera personer hade tillfrågats om de var intresserade av att kandidera men utan resultat och är det inte i längden mera värdefullt med kandidater som verkligen vill göra politik än sådanan som känner sig tvingade till det?

Det finns ingen att skylla på och tusentals orsaker till att valresultatet blev som det blev. Det är inte helt ointressant att titta närmare på de här orsakerna men någon huvudskyldig går inte att hitta, allra minst hos Hbl. För samtidigt som en sfp kandidat tycker att hon behandlas orättvist tycker en annan läsare att det enda hon läser om är sfp. Jag var mycket positivt överraskad av att Hesari lyfte upp partiet i en artikel om just det här partistyrelsemötet; det är nämligen i den här tidningen som vi kan vara glada över ens en liten notis i månaden.

Svenskfinland motsvarar inte sfp och sfp motsvarar inte Svenskfinland. Men de två klarar sig inte utan varandra. Detta må sen ses som en självklarhet av många medan andra vill söka alternativ till denna färdiga ekvation och röstar på något annat parti. Att vara intresserad av att göra politik och finlandssvensk betyder inte automatiskt sfp för alla. På samma sätt uppfattar inte den finlandssvenska väljaren sig automatiskt beroende av sfp.

Så länge sfp är ett reellt politiskt alternativ, inte bara i Svenskfinland, utan i hela landet så kommer sfp att överleva och må bra. Med denna slutanalys så hoppas jag att partiet i framtiden betonar allmänpolitiken i större grad framom språkpolitiken. Alla vet att sfp arbetar för det finlandssvenska men för få vet vad vi annat sysslar med. Det är det här andra som vi nu ska fokusera på och visa att sfp är ett politiskt parti precis som alla andra.

TACK!!!!!!

2007-03-19T03:59:00.000+02:00

Jag är jättenöjd. Jag tycker att jag fick mycket röster. Jag vill arbeta vidare från det här!!!

Världens längsta arbetsintervju

2007-03-13T12:53:00.000+02:00

Så har äntligen Den Sista Veckan kommit och på söndag får man veta om man har fått jobbet eller ej. Det här har varit den längsta arbetsintervjun någonsin och aldrig har man blivit tentad, synad och granskad från så många olika synvinklar som nu. Det dåliga med det här är ju att det inte bara är en man behöver övertyga om att man skulle vara bäst på jobbet utan helst tusentals. Alla man närmar sig eller som närmar sig en om det här jobbet så har dessutom olika krav och olika åsikt och tycker att oilka kriterier väger tyngst.

Det har dock varit en mycket lärorik prövotid och varje dag har tillfört någonting nytt. Jag har lärt mig att tala till hundratals människor och svara på frågor om allt från värnplikt till hur jag tror att invandrare lättare kunde integreras i samhället. Jag har lärt mig att inte ta det alltför personligt då någon skäller ut min syn på stadstrafiken eller mitt partis ideologi. Och jag har framför allt lärt mig att uppskatta varje liten uppmuntran och positiv kommentar på vägen.

På söndag får jag då äntligen beskedet om jag har fått jobbet eller inte. Hur det än går så är det här verkligen ett arbete som jag vill ha, och som jag antagligen kommer att fortsätta att söka.

Kampen om Finlandssvensken

2007-03-01T23:54:00.000+02:00

Jag tittar ibland på FST men ser inte deras nyheter som ett större måste än någon annan TV-kanals. Jag lyssnar ofta på Radio X3M:s morgonshow men precis lika ofta på YLEX. Jag tycker om att gå på kräftskiva och sitz men kan tänka mig att dricka min öl utan att sjunga helan går först. Jag trivs på Nylle och Mecca men lika bra på ett på många andra ställen en fredag kväll.

För ett par år sedan föddes och dog ett experiment som kallade sig själv för Klubb S. Innan det ens hade hunnit börja så sköts det ner bl.a. i Husis som 'Klubben för inbördes beundran'. Kritiken följde lite samma linje som så många gånger tidigare dvs. många finlandssvenskar på samma ställe kan inte båda gott. Varför ska man måsta skämmas över att vara finlandssvensk? Varför ska man måsta lite höja på ögonbrynet efter att kompisen säger att den är påväg på Hangöregatta och sucka efter att man varit på söndagspromenad i Brunssan? För det är ingen annan som gör det förutom vi. 'Gud, det är ju bara såå finlandssvenskt!' - So what? Inte gör det saken automatiskt sämre för det!

Varför ska finlandssvenskhet vara så tabu? Det finns ett otal sk. finlandssvenska institutioner som tävlar om vår uppmärksamhet med sfp, FST och Hanken i spetsen och många gånger får dessa tävla snäppet hårdare än de motsvarande finska alternativet om finlandssvenskarnas gunst. Jag vet själv att jag kommer tillbaka till X3M först efter många om och men och går jag på Svenska Teatern så gör jag det för pjäsens skull, inte för själva teaterns (intalar jag mig själv). Alla dessa finlandssvenska institutioner har en mycket begränsad publik som de får slåss med tänder och franskmanikyrerade naglar för. Det är inte en självklarhet för många att vara såpass finlandssvensk att man håller på det egna i vått och torrt utan precis varendaste en åskådare måste flirtas och lirkas och övertalas och ibland även skrämmas fram.

Att titta på FST ska vara ens eget val. Att skriva in sig vid Åbo Akademi likaså. Att rösta på sfp den sista utvägen. Varför ska det vara såhär? Varför inte ta den enkla vägen ut och verkigen uppskatta de alternativ som erbjuds på svenska, åt just oss finlandssvenska? För det enda dessa institutioner vill är att göra något bra för finlandssvenskheten, något vi alla i grund och botten också vill.

Jag äger ett par Tommy Hilfiger pikén, min pappa har både Volvo och segelbåt och jag tycker om att ta en GT. Kan alla dessa "fenomen" förklaras med att jag är finlandssvensk? I think not.. Men så länge vi tror det så kommer alla andra att tro det också och så länge kommer fördomarna att frodas.

Egentligen tror jag att det många gånger är enklare att leva i dunklet av fördomar än att verkligen ställa sig upp och häva sig. Det går lätt att byta kanal och det går lätt att förklara bort sitt eget beteende som en produkt av majoritetens men knappast någon av oss skulle villa att alternativen inte längre fanns.

Vådan av att vara Student

2007-02-20T22:28:00.000+02:00

Såhär fastlagstisdagen till ära så vill jag ägna en stund åt studenttraditionernas förtrollande värld och 'varför man egentligen vill gå omkring i en skitig halare'. Var i Åbo på veckoslutet på årsfest och tycker ännu också att den är den bästa festen, hur pretentiöst någon än må tycka att det är då fattiga studenter drar fracken på sig och valsar med kårband och prenikor flygandes. Behövs dessa traditioner? Varför vill studenter samlas, så många som möjligt, på samma ställe och till och med tävla om vem som ser mest uppseendeväckande ut och vem som beter sig sämst? I grunden finns säkert en liten vi mot världen känsla som understryks i takt med högtider som Fastlagstisdag och Årsfest.

Förr i tiden fick man gå med sin studentmössa från och med Wappen, hela sommaren, och ända fram till den sista september. Jag tillhör den kategorin som älskar min vita Fredriksson och jublar varje gång jag får bära den. Samtidigt valde en av mina bästa kompisar att aldrig införskaffa dylika och menade att han inte ville sätta sig i så tydlig kontrast till de icke hattprydda. Det är säkert av samma orsak som många väljer att inte införskaffa Halaren. Ack, denna färggranna sak som man spenderat en halv förmögenhet på att pryda med alla världens halarmärken och andra troféer och som - ve och fasa! - inte får så mycket som se vatten med risk att vara något annat än skitig och rentav lite äckliga.

Studenten i mig skulle så gärna ha stannat i pulkabacken idag ännu lite till och med kanske en liten skvätt värmande i den i alla fall lite redan värmande saften. Studenten i mig skulle egentligen ha velat spendera halva morgonen med ett bowlingklot i den ena handen och en ölflaska i den andra som sig bör i Åbo och studenten i mig skulle nu helst av allt vara på Nylle istället för samvetsgrannt hemma med tanke på morgondagens arbetsdag. Så skönt att ibland få dricka öl till morgonmål utan att ha dåligt samvete och dra fram på stan med hela världen emot en! Och samtidigt ack så skönt att även detta har sin tid...

Jo och nej och kanske

2007-02-08T12:56:00.000+02:00

Allt ska man ha åsikter om. NATO, kärnkraft, höjningar och minskningar av det ena och det andra och hur exakt detta ska gå tillväga. Då jag började med allt det här, politiken, så funderade jag många gånger om jag överhuvudtaget hade tillräckligt med åsikter, om jag var tillräckligt "kvalificerad" för att skriva in mig i ett parti. Många av de åsikter jag har nu har jag fått just därför att jag är medlem av ett parti. Saker jag aldrig ens hört talas om och än mindre ägnat en tanke var plötsligt intressanta och mer och mer blev jag övertygad om att jag hade hittat rätt. På den här nivån (läs: gräsroten) så finns det inte så mycket rätt och fel åsikter utan snarare intressanta diskussioner. Politik och åsikter går hand i hand men vilkendera som kommer före är inte varje gång helt lätt att urskilja (och behöver inte nödvändigtvis urskiljas för den delen).

Valmaskinerna var ju sen ett kapitel för sig. Många av frågorna var sådana som jag inte i första hand annars skulle ha tänkt på och i vissa fall var det svårt att svara ja eller nej (och dessutom i vilken utsträckning; mycket, jätte mycket eller enormt mycket). Jag tog till den principen att inte svara 'Vet ej' på någonting eftersom jag inte helt understöder vaga ord och formuleringar i samband med vårt lands beslutsafattande. Erkki och Matti kommer undan med 'I den här stunden tycker jag inte att frågan är aktuell' och 'vi ska eventuellt kanske utreda saken' men det tycker jag inte att vi riksdagskandidater ska få göra.

Politik ska inte vara att kunna formulera sig korrekt på de tjugo sekunder man har micken i handen utan politik ska vara alla de visioner som ligger bakom. Det bor en liten politiker i oss alla, vare sig vi vill det eller inte, och det behöver inte automatiskt vara någonting negativt.

Och för att klargöra mina åsikter här och nu så säger jag JA till både NATO och kärnkraft. Punkt.

Insändare i Hbl 20.1

2007-01-29T13:45:00.000+02:00

Mera gymnastik i skolan

Vårt utbildningssystem är väl prisat och anses som en av Finlands starka sidor i internationella jämförelser. Bra så, men samtidigt som vi jublar över det här så bör vi inte glömma att titta på hur detta i praktiken uppnås.

Målet med vår grundskoleutbildning ska inte vara att klara oss bra i Pisa-jämförelser utan snarare det att barnet trivs i skolan. Så som det är nu ses skolgången för många som ett nödvändigt ont och det att barnet inte vill gå till skolan viftas bort istället för att funderas över. Eleverna borde ges mera utrymme att själva forma sin skoldag och större satsningar kunde göras på eftermiddagsverksamhet i skolans utrymmen. Om eleverna vill bli kvar och spela korgboll i gymnastiksalen då skoldagen slutat, så borde dessa ges en möjlighet till det. I och med den senaste läroplanen så introducerades ett nytt ämne i grundskolan nämligen hälsokunskap. Varför tvinga eleven att sitta vid skolbänken och lära sig om att leva hälsosamt istället för att visa hur detta går till i praktiken på t.ex. gymnastiktimmen? Problemet är inte nödvändigtvis det att ungdomar äter för mycket godis utan det att de inte ges en möjlighet att göra sig av med all extra energi.

Så länge det är föräldrarna som köper maten hemma är det svårt att ändra på ett barns kostvanor men fortsatta nedskärningar på skolgymnastiken kan inte motiveras med att den är mera tävlings- än motionsinriktad. Varje skoldag bör innefatta åtminstone ett sk. kreativt ämne. Det är minst lika viktigt att ge barnet en möjlighet att rita/sy/snickra/springa som det är att lära denne alla Europas huvudstäder.

Akta dig för högern!

2007-01-22T13:59:00.001+02:00

Varför skulle väljarna skrämmas av talet om en borgerlig regering? Socialdemokraterna varnar för högern och försöker med sitt tal naturligtvis locka flera röster till sig, men åt mig far hela logiken helt förbi. Hotet kan ju omskrivas såhär: akta er för en borgerlig regering; ett alltför starkt och attraktivt alternativ i antågande! Den stora stygga högern samlar redan nu flest röster i riksdagsval men ändå har de tre senaste presidenterna varit socialdemokrater.

Då det går bra för landet (och därmed även för folket) så är det många som inte vill ändra på sitt sätt att rösta. 'Han har varit ett tryggt och bra alternativ såhär långt, inte tänker jag börja rösta på någon annan då.' Varför inte? Tänk om det rentav skulle gå ännu bättre? En mycket effektivare skrämseltaktik skulle vara att tuta ut medelåldern på våra beslutsfattare och sedan räkna ut hur många av dem som med större sannolikhet röstar för en höjning av pensionerna i motsats till studiestödet. Nej, akta er varken för högern eller vänstern utan se istället upp för en riksdag som inte inkluderar 35 minusarna!

Politiska alternativ

2007-01-16T14:23:00.000+02:00

Mikael Hiltunen skriver i dagens Hbl om den politiska alternativlösheten i Svenskfinland och menar att allt bara kretsar kring sfp. Finlands svenska socialdemokrater vill ha mera utrymme i debatten samtidigt som kritik riktas mot sfp's arbetsmarknadspolitik och det att man inte vill fortsätta i samma banor som förr. Att försvara ett argument med att säga att 'men det har ju fungerat så bra hittills' tror jag inte på. Hur kan vi veta det om vi inte provat på andra lösningar? Vare sig det gäller alternativ till en fackföreningsdominerad arbetsmarknad eller ett sfp-styrt Svenskfinland så är det aktörerna själva som är de som ska hävda sig. Det gjorde sfp iom. samarbetsförhandlingarna i regeringen och stod därmed för sin ideologi.

Jag sku vara urlycklig om HS lyfte upp sfp som en avgörande aktör i riksdagsvalet i stan. Alternativet här är nog tyvärr det att sfp själv kämpar för en position bland de stora namnen, än det att motståndarna lägger sig.

Valoa kaamokseen

2006-12-27T10:57:00.000+02:00

'Valoa kaamokseen!' önskade en tjänsteman på Miljöcentralen alla då vi avslutade vårt senaste möte. Och visst är det just det som nu skulle behövas: ljus!! Helst i form av solsken och någon timme inte helt kolmörker till på morgonen och eftermiddagen (som det är nu så sitter man ju inne på kontoret de få ljusa timmarna under dygnet). Hur klarar vi av det här? År ut och år in, svart svart svart och den här gången ingen snö heller som lite sku pigga upp.

Vad borde man då göra istället för att stanna hemma ch tycka att det inte lockar att gå ut i stormen/ösregnet/svinkalla mörkret? Tips tas gärna emot! Så långt har jag kommit att man ska unna sig saker som får en på gott humör: en till bra film (fast disken står orörd), en påse karkki (fast man lovat sig själv att äta hälsosamt), ett par snygga sandaler (istället för de där vinterskorna man egentligen behövde) och ett glas till med kompisarna istället för att fara hem och sen sitta där ensam.

Vi kämpar på! Och gläds av att det faktist nu blir ljusare dag för dag.

SUpande Ungdom

2006-12-19T11:39:00.000+02:00

Jag deltog igår som en del av panelen i ett diskussionstillfälle om ungdomars alkoholvanor som arrangerades i Riksdagens infocenter. För tillfället super unga mera än de gjorde för bara några år sedan vilket är alarmerande samtidigt som det verkar som om finlandssvenskar super i genomsnitt mera. Hur kommer det här sig? Är det helt okej med snapsvisor på Midsommar och skumppa på Nyårsafton eller borde föräldrar vara ännu mer stränga med sina tonåringar? Och varför dricker egentligen unga?

Jag tror att det har mycket att göra med en social press och en känsla av att man är utanför, att man inte är cool, om man inte dricker. Om alla andra på festen plötslit förvandlas till fnittrande och allmänt glada jättebra kompisar (som dessutom vågar närma sig det andra könet) så är det inte många som känner sig bekväma av att stå och titta på. Men varför är det då såhär, att man som finländare vågar närma sig varandra enbart under påverkan av alkohol? Att det bara vid en viss promillegräns är möjligt att vara öppen och visa vad man känner?

Jag tycker att vi så småningom ska sluta av att vara stolta över att vi är blyga och tysta av oss. Fick här om veckan höra att Finland t.o.m. marknadsför detta utomlands som en söt liten detalj som karaktäriserar människan här uppe i norr. "Kom hit till kalla Finland - här behöver du inte ens säga hej åt butiksbiträdet om du inte vill". Sluta med det. Jag tror inte att detta är lösningen på ungdomars överdrivna supande men en attitydförändring kunde vara välkommen. Och jo, höj skatten på starksprit och det rejält!

Som kandidat

2006-11-28T11:09:00.000+02:00

Som kandidat i riksdagsvalet är det mycket man får ta del av, människor man får träffa och tillställningar man får delta i. Hittills har det för oss arrangerats en hel drös utbildningar, i allt från hur skriva insändare och vilka färger som klär en bäst till hur energiproduktionen ser ut i Finland idag. Jag hade möjligheten att åka till Bryssel tillsammans med tjugotalet medkandidater från hela landet där vi bekantade oss med Parlamentet, Kommissionen, NATO och några lokala finska kontor och samtidigt lära känna de människor man kommer att ha mycket gemensamt med under de kommande månaderna. Då jag har träffat kandidater från både det egna partiet och från andra har jag märkt att det inte egentligen finns någonting som definierar en riksdagsvalskandidat. Inget speciellt sätt att hälsa, att presentera sina åsikter på eller något kännetecknande i sätt eller karaktär. Det är en salig blandning människor som gör det här och däri ligger också charmen!

Det var länge ett dilemma jag hade, att tänk om jag inte är den rätta typen att vara uppställd i val och att jag kanske saknar något som absolut skulle behövas. 'Varför just jag?' är frågan som säkert många potentiella kandidater ställt sig själva och ett till 100% rätt svar finns helt enkelt inte. Alla har någonting att ge och det viktigaste är sist och slutligen den egna viljan.

Det börjar närma sig känns det som. Efter Julen vore det skäl att sparka igång på allvar och innan dess finns det ännu en hel del ogjort. Små saker som att fylla i ett enkelt formulär med några frågor om ens kandidatur kan ta ett par timmar i anspråk att fundera på. Som tur är jag inte helt ensam med allt jobb och därför vill jag ren nu passa på att tacka Anna Alenius (min kampanjchef) för att hon orkar och vill ta del av alla små detaljer som ska fixas och dessutom ger mig en push i rätt riktning med jämna mellanrum. Tack Anna och tack också alla andra som redan i det här stadiet gett sitt stöd till mig och min kandidatur!! Som kandidat känns det här alldeles otroligt viktigt.

Professor Berglunds logik

2006-11-21T11:48:00.000+02:00

Bäste Tom Berglund,

Du anser att studerande borde veta bättre än att kräva saker som vi sedan själva ska tvingas betala tillbaka. Samtidigt vill du att vi tar mera lån...

Du anser att studiestödet är en börda för skattebetalaren och att högskolestuderande borde förstå bättre än att kräva sådana pengar nu, som sedan står dem dyrt som välbetalda toppjobbare. Med samma logik kan alltså barnet välja att inte klättra i den nya klätterställningen på dagisgården och istället gagnas av det någongång i framtiden. I form av vad? Skattelättnader? Skattelättnader för att vi kan säga att vi inte använt oss av den nya trottoaren (som asfalterats med hjälp av skattemedel)? Eller att vi går till tandläkaren privat och inte kommunalt (som upprätthålls via skattemedel)?

Vi kan inte själva välja vart våra skattemedel går; det är precis just det som våra riksdagsmän, med vårt förtroende, ska göra. Vi kan såklart tycka att vissa grupper i samhället ska få mera resurser tilldelade än andra (om det här finns väl lika många åsikter som det finns invånare i det här landet) men det mest rättvisa är väl ändå att alla får i alla fall något?

Studerande är inte dumma och studerande förstår nog vem det är som i sista hand betalar för det stöd vi får i det här skedet - vi. Just på grund av detta faktum så tar jag gärna emot ett litet stöd nu i det här skedet och betalar tillbaka sen, då jag har pengar. Det fungerar just så lite som ett lån. Men ett mycket mera attraktivt lån än det traditionella med räntor, bankavgifter och tidsfrister.

Den som tycker att studerande borde lyfta lån för att klara sig under sin studietid borde med samma logik anse att arbetslösa borde lyfta lån under den tid de annars hade fått arbetslöshetsersättning.

Inte helt svart-grönt

2006-11-13T13:43:00.000+02:00

Oljan tar slut. Och kolet. Och då måste vi använda oss av något annat. Jag vet inte hur många gånger detta faktum tutats ut men ändå verkar det mig som om endast en handfull har lyssnat. Vindkraft? Finns en del jo men skulle krävas en avsevärd utbyggnad för att kunna tala om vindkraft som ett reellt alternativ till t.ex. kärnkraften. Vattenkraft? Jo, rent och bra men det är typ slut på forsarna där vattenkraftverk kan byggas. Solenergi? Helt bra på sommarn. Kärnkraft? Visserligen en förnybar naturresurs men tåls att hållas utanför diskussionen om var vi ska leta efter nya hållbara och miljövänliga lösningar till vårt lands energiproduktion i framtiden.

I dagens HS (13.11) kan vi läsa om företaget Vapo som lyfter fram pelletter som ett alternativ till bl.a. oljeförbränning för att hålla huset varmt. I samma arikel hånas de sedan av sina konkurrenter (läs: oljegubbarna) för att de tror sig vara mera än vad de egentligen är. Här förstår jag inte riktigt logiken; om det nu är så, att oljan kommer att ta slut, så borde inte vi alla (även oljegubbarna) vara glada över reella alternativ som håller våra hus varma även i frantiden? Varför håna dessa nytänkare i sina försök och samtidigt luta sig bekvämt tillbaka och pösa om oljans överlägsenhet på markandaden?

Om vi i detta land skall komma fram till hållbara energiproduktionslösningar så måste mera fokus läggas på alternativ till oljan och kolet. Inför skatteincitament för nytänkande lösningar och lyft upp deras oumbärlighet i diskussionen!

License to watch TV

2006-10-31T23:21:00.000+02:00

Här nedan en idé som kunde ha funderats på nu då vi alla snart behöver digi-box för att kunna kolla på TV. Digiboxarna skulle aldrig ha gjorts till en kommerciell vara som nu säljs av olika kvalitet, märke och prisklass utan staten skulle ha gått in för att distribuera dessa nödvändigheter. Digiboxarna skulle sedan delats ut gratis men med det kravet att man betalat sin licens. Denna väg skulle alla med TV betala sin TV-avgift eftersom TV tittande annars vore omöjligt.

För övrigt så tycker jag att public service är enormt viktigt och därför absolut borde finansieras med hjälp av skattemedel och inte via frivilliga avgifer. Alla har en TV i dagens läge och om inte en egen så ser vi ibland på den hemma hos en kompis eller på krogen. Jag förstår tanken med att endast de som äger en sak eller använder en sak betalar för den men det finns mycket annat som våra skatter går till och som någon annan inte sen någonsin kommer att utnyttja. Ett exempel är arbetslöshetspremien som aldrig (som tur) kommer att nyttjas av alla men ändå är obligatorisk som lönetagare.

Pressfrihet skall absolut stödas av staten. Slopa TV-avgiften.

Speccis

2006-10-18T01:16:00.000+03:00

Norsen vill specialisera sig på matematik och naturvetenskaper och nu diskuteras saken på olika håll i stan. Själv ser jag ingen bra orsak till att INTE tillåta en skola att ge utrymme åt elever med specialintressen (och specialbegåvningar) och att låta barnen få leva ut redan i klasserna 7-9. De som kallar detta för elitism och att dylika arrangemang kan väcka avundsjuka, dels bland jämnåriga barn i den egna staden men även hos barn som inte har samma möjlighet ute på landsbygden, tycker jag nu att allvarligt ska fundera på varför det blivit tabu att vara bättre än någon annan? Det att Pelle inte kan få en kaka behöver inte betyda att inte heller Olle ska få en.

Specialiseringsklasser finns redan nu runtom i Svenskfinland och det här verkar ha fungerat finfint hittills. Om du råkar bo i Vöråtrakten kan du välja en skola med möjlighet till mera idrott varvat med undervisningen och i Helsingfors ges intresserade en möjlighet att krydda sin gymnasiegång med lite extra musikundervisning. Nu sku det ju vara tråkigt om precis alla finlandssvenska skolor, i hela landet, hade exakt samma utbilding och utbildade exakt likadana individer. Lätt att kontrollera och jämföra jo men knappast mindre utrymme för avundsjuka.

Jag tycker att vi snart borde komma över mentaliteten att 'om inte vi alla kan ha samma möjligheter så ska ingen ha det'. Med detta tankesätt stampar hela Svenskfinland bara på stället samtidigt som resten av landet springer förbi. Nej, stöd mattageniet och låt barn vara duktigare än klasskompisen. Det är helt okej att vara lite annorlunda.

Insändare i Hbl 12.10

2006-10-12T10:52:00.000+03:00

Dåligt av lagutskottet

Jan Tunér (Hbl 10.10) hoppas att ”riksdagen ger en klar signal att det finländska samhället bejakar att vi män har en viktig funktion i när och hur barn kommer till och att vi män är mycket betydelsefulla för barnens uppfostran och uppväxt”. I motsats till Tunér så önskar jag att det finlänsdska samhället, genom sina folkvalda, istället lyfter fram modern och konstaterar att den mera traditionella kärnfamiljen inte längre är en norm i samhället. En ensamstående mamma vill knappast höra att hennes goda arbete som uppfostrare inte kan jämföras med den uppväxt som en närvarande pappa hade gett. Barnet, som växt upp omhändertaget av två kvinnor vill säkert inte heller höra att hon på något sätt skulle vara onormal på grund av hennes familjesituation.

Det behövs inte längre en man och en kvinna, där båda är fysiskt närvarande, för att göra barn. Det har redan länge inte behövts bara en man och en kvinna fysiskt närvarande för att uppfostra det här barnet utan istället ett samhälle som bryr sig om barn, alla barn. Ett samhälle som visar att vi alla är lika värda.

Johanna Sandberg
Helsingfors

Läsvärt?

2006-10-06T18:43:00.000+03:00

Fick en utmaning av bloggaren Johan 'Egentligen har jag bara politiska inlägg på min blogg' Ekman gällande: böcker. Böcker e bra, borde hinna läsa mera.

1. En bok som förändrade mitt liv
Hmm, borde nu säga nån jättetjock av ett svåruttalat namn men tänker ändå köra med Bridget Jones. Har läst den nu två gånger och blir alltid på lika gott humör!

2. En bok jag läst mer än en gång
Förutom Bridget då så alla Mats Wahl böcker då jag var midre och så Astrid Lindgrens klassiker.

3. En bok jag skulle ta med på en öde ö
Nu sku det vara på plats med någå tjockt och av en jättekänd författare, hmm, kommer int på nån, jag säger 'Finlands politiska historia'. Av någon anledning vill jag inte riktit komma igenom den.

4. En bok som fick mig att gråta
Näpp, finns int, tyvärr.

5. En bok som jag hoppas att skulle skrivas
Min gradu.

6. En bok som jag önskar att inte hade skrivits
'The Devil wears Prada' eller alla böcker i serien Shopaholic; kvinnor som e helt sådär att vizi ja borde int göra de här nu men ooj de gick int, vizi ja e dum! Mujjan i Prada-boken talar bara om hur mycket hon hatar sitt jobb - varför slutar du int då?? Om de nu ska klagas så mycket så gör nu prkl ng åt saken!!

7. Boken jag just nu läser
'PS I love you' av ngn jenk plockade den med mig på flygplatsen senast jag hade glömt ta med ngt läsbart på planet och den verkar helt sjukt dålig. Påbörjade men ej avslutade böcker: 'The Long Way Around' (Ewan McGregor på motorcykel runt världen), Tempelriddaren av Jan Guillou (vissa böcker e bara svåra att komma förbi den tröga början) och Finlands politiska historia.

8. En bok jag ska läsa
Diverse böcker till gradun och så får jag på måndan gå och köpa en bra deckare OM jag har skrivit några sidor på veckoslutet.

9. Utmana fem bloggaren
Tina, Jessica, Minna, Antton och Mullis!

Respect Herr Gårman

2006-09-22T10:16:00.000+03:00

Förbjudet att köra på Espen idag på moron påväg till jobbet och oj så skönt det var! Inga stressande bilar och med det inga stressande människor så jag tog mig friheten att gå mitt på körbanan och njuta av en stunds tystnad mitt i stan. Jag var dock den enda som tyckte att jag kunde reclaim the street de fem minuter det tar från Skillnaden till Fabiansgatan och då en borttappad lastbil försiktigt drog en U-sväng då den märkte vad den höll på med så stod alla fotgängare snällt på trottoaren och väntade att den kört förbi. Det hela verkade på något sätt lite lustigt; här hade en av stadens huvudgator för stunden vigts åt fotgängarna men alla använde sig ändå av den mera traditionella trottoaren och lät 'regel-brytaren' dvs. lastbilen bestämma deras takt. Det är ingen tvekan om saken - det är bilen och inte fotgängaren som rular över den här staden.

Vi har vant oss vid att stå och trängas vid övergångsstället, hoppa undan då bussen kommer fräsande och att andas in avgaser då vi rör oss i centrum. Det är inte många gator som enkom är till för oss som rör oss till fots och allt som oftast måste man ta hänsyn till bilerna även där. Trafiken kan vara ett enda kaos och bidrar till i alla fall min dagliga stressnivå på ett markant sätt. Alla sätt att minska på (den ibland helt onödiga) trängseln borde tas emot och det är nu vi på allvar ska överväga Centrumtunneln. Japp, den kostar en massa pengar, men i längden tror jag absolut att det är det mest lönsamma för trivseln.

Trafiken utanför kontorsfönstret är inte ett dugg lättare idag än den var igår. Kanske nästa gång ordna bilfri dag på en annan veckodag än fredag, då alla vill köra till cittaren och shoppa mat och sedan direkt till lande. Kanske i alla fall NÅGON sku lämna bilen hemma då!

Det ljuva studielivet

2006-09-11T12:52:00.000+03:00

Väckarklockan på sju, städiga jobbyxorna på, morgonmålet i handen och rusa ut genom dörren med en suck och hela arbetsveckan framför en. Måndagmorgon och alltid lika oinspirerande att måsta vakna. Och så här ska det då se ut - för resten av livet.

Studietiden har sina sidor och jag tvekar nu in i det sista om jag ska låta den fara eller inte. Står för tillfället med ena foten kvar på SF och andra på kontoret. Vet inte vilkendera jag borde luta mera på.

Nu har man det ju ändå sist och slutligen helt fruktansvärt bra som student. Oberoende av i vilken takt man avverkar studieveckor så är det upp till en själv, oberoende av hur man har det ställt ekonomiskt så ger staten pengar åt en en gång i månaden för att inte glömma trivseln och umgänget, något som gänget här på jobbet inte kommer ens i närheten av.

Jag tror att valet mellan nudlar och lunchsedlar för mig handlar om att jag inte vet exakt vad för slags jobb som väntar. Om det ens väntar ett jobb. Som politices magister finns det många alternativ men få intressanta jobb med fast anställning att välja mellan. Arbetsmarknaden är osäker och pensionsboomen låter vänta på sig. Vem vill då sitta i butikskassan med papprena i fickan istället för att försäkerhetsskull ta ännu några studieveckor och kanske tillochmed en till examen. Bildningsnivån är redan nu lite överdrivet hög i det här landet och samtidigt som jag tycker att det är jättefint att man i princip kan få studera vad man vill undrar jag om det här i längden är hållbart. Då jag spenderat sex år av mitt liv på att bli bra på en sak så skulle jag även hemst gärna omsätta denna kunskap i praktiken men tänk om jag aldrig får det?

Någonstans måste man väl börja och lite måste man ju kämpa sig fram. Men ska man våga ta steget genast eller göra ännu en arbetspraktik? Lära sig ännu ett språk? Måste nog ännu fundera lite.

Vin och värkmedicin dygnet runt oxå på söndagar

2006-08-29T12:58:00.000+03:00

Så var det slut på söndagsshoppandet. Varför detta är möjligt på sommarn men inte på vintern är sen en fråga och varför butiken själv inte kan få välja detta är en annan! Om jag äger en butik, må vara att jag säljer kläder, mat, telefoner eller lappar skor, så ska väl jag få välja vilka dagar i veckan jag har öppet och dessutom- hur länge jag har öppet. I Helsingfors är det omöjligt att köpa en liter mjölk efter kl.23 (om man inte har nära till bensisen) för att inte tala om ngt annat i matväg än en burgare. Var är alla 24-7 butiker man kan njuta av på semestern?

Vin till matbutikerna! Alkos monopol har levt ut sin tid och nu är det dags för resten av handelsmännen att pröva sin lycka i den branchen. Inget fel på alkos utbud och prisnivå men motiveringen till den fortsatta alkoholmonopolpolitiken kan ju inte vara att konsumenten anses gagnas av ett (enligt vem?) vettigt kostnad-kvalitet utbud.

För att inte nämna vissa apoteksprodukter som det kan vara mycket störande att bli utan mitt ute på landet eller på motorvägen mellan Helsingfors och Tammerfors.

Värktabletter och vin till matbutikerna!

Någonstans måste man ju börja

2006-08-24T15:00:00.000+03:00

Budgeten är manglad, struken och serverad och nu gäller det att tacka och ta emot. Några miljoner hit och några miljoner dit och alla regeringsparter nöjda. I denna regerings sista budget finns det något åt alla, skrockar Heinäluoma, men glömmer bort en liten liten grupp som får fortsätta knorrandet. Har det blivit tabu att stöda de studerande?

Som gammal studentkårsaktivist har jag till och med stått på barrikaderna för den här saken (låter i och för sig mera dramatiskt än vad det i verkligheten var) och minns ännu hur förbannad jag var på vårt lands beslutsfattare som helt enkelt bara int fatta!! Med Lipponen i spetsen har de alla spenderat typ tie år vid universitetet men verkar totalt ha glömt bort det då de nu är belåtna magistrar.

En magister är inte heller den alltid tillräckligt kvalificerad för jobbet och förutsätts ha en viss arbetserfarenhet som nyutexaminerad. Utlandsstudier även de ett plus. Om arbetsmatknaden ställer dessa krav på oss studerande så kunde statsmakten lystra till och ge oss en förutsättning att leva upp till dessa genom att, å det första, höja inkomstgränsen. Det är inte många hundra euro i månaden den studerande är tillåten (!!) att förtjäna då hon även lyfter sitt studiestöd. Sen när har det varit förbjudet att förtjäna pengar i det här landet och ändå leva knappt?

Nu kommer argumentet att 'men om man har så mycket pengar så kanske man inte behöver lyfta något studiestöd'. Sanningen är ändå den att ingen kan påstå att den här sidan av vårt studiestödssystem inte skulle vara fruktansvärt mycket efter.

Nästa gång vår kulturminister går ut i media och försöker samla poäng hos de studerande (som snart ska lägga sin röst) så hoppas jag att hon verkligen menar det hon förespråkar.

Undrar vad som sku hända om vi, fr.o.m. nu, sku hålla tyst om studiestödet och se vad som då händer...

stan stinker

2006-08-22T09:50:00.000+03:00

Släck nu dom där bränderna vetja!! Inte ska vi måsta lida av att ryssarna bränner upp sina skogar (och skyller allt på oss). Man missar ju hela slutet på terassäsongen dessutom, asigt å vara ute just nu.

Jag väntar ännu på att Matti ryter till ordentligt och sku applådera om han gjorde det. Kom igen nu Matti, våga! Det kommer att ta många många år innan vi igen som land är såhär mycket i rampljuset och vad vore bättre än att ta tillfället i akt och lite sträcka på sig och göra något!

Den snälla tysta finnen kan oxå. Och behöver inte be om ursäkt genast då hon lite trampar någon på tårna. Och jo, sänd trupper till Mellanöstern.

Hysh hysh!

2006-08-18T10:05:00.000+03:00

Väntar med spänning på de första insändarna om seminariet med 'ledande finlandssvenskar' och om hur löjligt det är med sådana. I dagens Vasablad finns ett litet försök till just det här som menar att bättre resultat nås med öppenhet och att media därför borde ha fått vara med. Finlandssvenskhet kan ju diskuteras varje dag öppet i media om media så vill...

Då 55 ledande finlandssvenskar utses och samlas under samma tak blir det genast en fråga om elitism. De Bättre svenskatalande inom de bättre svanskatalande. Men vem ska bry sig om de svensktalande om inte just vi? Om det finns en instans som frivilligt vill sätta pengar och energi på den här frågan så ska vi tacka och ta emot. Samtidigt som vi håller tummarna att de diskussioner som fördes (om än bakom lyckta dörrar) var givande och att vi snart kan ta del av dem i form av konstruktiva åtgärder.

Jag tycker om öppenhet och transparens men lite hemligheter är samtidigt bara spännande.

Inspis

2006-08-15T23:40:00.000+03:00

Alla behöver vi ibland lite inspiration för att få någonting gjort. Gå lite omkring och leta efter nytt, omväxling, något som får en att hoppa upp ur sängen klockan sju på morron istället för att krypa till dushen och sucka i sig första kaffekoppen. Nya ställen, nya ideer, nya skor och nya bekantskaper.

Jag köpte just ett par nya solglasögon (yepp, blehat) och tyckte att det var helt sjukt inspirerande. Satt med dom på i bussen fast solen inte ens sken mig i ögonen. Klassiska inspirationskällor är 'Sex & the City' (gdmn sista delen e bra!!), en perfekt kopp kaffe, en välorganiserad tillställning, ett leende eller en kram men den största inspiartionskällan är ändå- semestern. Mycket sömn, god mat och närmaste dator långt borta.

Egentligen skulle jag just nu villa ha en ny penal och en ny skolväska. Börja hösten med en fräsh läseordning och mina pennor i räta rader på skrivbordet. Sommarn är slut, länge leve sommaren!

Jorma eller Matti?

2006-07-04T11:40:00.000+03:00

Min plan var att skriva ett inlägg om vad Finland skulle kunna lära sig av Schweiz (kom just hem från en liten semester i bergen) men blev istället inspirerad av min medkandidat Nicke Torvalds inlägg på sfp's hemsidor. Är det marknaden eller politikerna som styr landet? Då de stora besluten är gjorda (demokrati, folkpension och studiestöd), vem orkar mera bry sig om de små?

Förra veckan efterlyste Ulla Achrén flere unga män som kandidater i riksdagsvalet med en liten suck att problemet är riksdagsledamöternas dåliga löner. Såklart var inte meningen att undervärdera andra orsaker att vilja göra politik, men är det verkligen så, att en kandidatur inte ses som en ära, utan snarare som en börda eller en uppoffring?

Alla kommer vi inte att bli rika men det är inte fel att ändå drömma om hundra par skor och semester på Thailand varje år. Vad borde då den slutliga orsaken till att aktivera sig inom politiken vara då guld och gröna skogar inte står på spel? Behövs politikern överhuvudtaget eller borde vi lämna hela samhällsstrukturen upp till businessmännen och nyttomaximerarna? VD'n ses upp till som den ultimata lyckans utpost medan politikern ofta får nöja sig med glåpord och tidningsrubriker om allt annat än hans eller hennes professionella liv.

Av vad har denna attityd kommit? Skandaler och utspel spelar säkert en roll i medborgarens ögon och oftast läser vi om de stora misslyckandena i motsats till triumferna.

För ett välfungerande samhälle behövs både han som tycker om att göra pengar och hon som tycker om att göra politik. De stora beslutenas tid behöver nödvändigtvis inte vara förbi.

Insändare i Hbl 29.6

2006-06-28T00:42:00.000+03:00

Grönt försök

Pontus Slätis (Hbl 27.6) risar beslutsprocessen kring Sibbo men glömmer totalt bort att nämna att hans parti snällt ställde sig upp i talarstolen i Helsingfors stadsfullmäktige och gång efter gång prisade det historiska ögonblick som de så gärna ville vara med och besluta om. Så länge de Gröna inte arbetar för Sibbo så ska de Gröna inte låta påskina att de gör det heller.

Johanna Sandberg
Helsingfors

Helsingfors Eastend

2006-06-21T20:25:00.000+03:00

Att Sibbo plötsligt skulle bli Helsingfors är en ganska stor grej. Därför blev jag mycket förvånad och isynnerhet besviken då jag lyssnade på den här stadens beslutsfattare idag på stadsfullmäktiges möte där det applåderades och gratulerades till det lyckade draget; att tvångsinkorporera inte bara en del, utan en stor del av Sibbo. Taltur efter taltur användes till att måla upp bilden av ett historiskt ögonblick och hur det inte tagits ett viktigt beslut i den här storleken på trettio år. Inte bara en utan till och med två ledamöter jämförde situationen till Berlinmurens fall! Absurt!!!!

Om det här är det viktigaste beslut som fattats i Helsingfors stadspolitik på trettio år så är jag orolig. Var är alla beslut om medborgarens välmående i en stad som kunde behöva lite mera fokusering på den struktur som redan finns här? Tror man faktist att allt löser sig så fort vi fått skattebetalarna på Björnsö på rätt sida av ring trean?

Sfp blev ensam i försvarandet av den kommunala beslutsrätten och blev utskällda för att "inte tänka på Helsingfors bästa". Hela situationen fick mig till slut att se rött så jag gick ut ur salen. Jag är helt säkert inte den enda upprörda sfp:aren ikväll.

bra jussi

2006-06-20T10:15:00.000+03:00

aaaahh, int kan man ju klaga! Två dagar och 6 timmar jobb kvar innan sommarens höjdpunkt (nypotatis, sill och snaps) tätt följd av sommarens goda tvåa till höjdpunkt dvs semestern. Då det är såhär vackert och varmt ute är det ju lite synd att sitta inne på ett dammigt kontor och det är ungefär den här tiden på året som jag förbannar mig över att jag inte istället blev lärare. En god vän till mig påpekade att det enda som får honom att fortsätta som jumppalärarare, trots otaliga nervsammanbrott och några gråa hår, är just den långa lediga sommaren.

Med tanke på hur kallt det brukar vara i landet så kunde man med fördel fundera på olika lösningar som kunde ge oss större förutsättningar av att sen njuta av solen då den sist och slutligen visar sig. I skolorna har tanken om att vårterminen skulle fortgå till midsommaren och höstterminen sparka igång i september dryftats och idén ter mig inte alls så pjåkig. Barnen kunde då ges en bättre möjlighet att, på våren, vara mera ute och till exempel på biologilektionen konkret gå och titta på blommorna som finns på bild i boken och i synnerhet de kreativa ämnena som jumppa och tecka kunde med fördel flyttas utomhus då möjligheten finns. Också med tanke på föräldrarnas sommarledigheter, som ju oftast tas ut just efter midsommaren, kunde en längre vårtermin vara vettig.

Läraren kommer nu med argumentet att vårterminen redan nu är jättelång och att de flesta är så slut då betygen äntligen delats ut att de inte hade orkat en dag till. Här kan jag passa på att lyfta på hatten åt hela lärarkåren som säkert har ett av de tyngsta jobben i landet. Nu minns man ju ännu hur man inte helt varje dag var den mest exemplariska gällande sitt beteende i klassrummet eller ute på rasten och hur svårt det var att förstå att läraren bara ville ens bästa.

Eftersom jag har har påkänn att min chef på det här privatägda småföretaget inte skulle ha någon förståelse över min önskan om ett par veckor till (helst betald) semester så får jag väl fortsätta att avundas läraren, och samtidigt väl unna henne den långa sommaren!

min boss

2006-06-15T16:13:00.000+03:00

Första smygpanik attacken såhär på slutrakan av arbetsdagen. Läste i viktiga infomailet att varje kandidat skall ha en kampanjchef och en stödgrupp (och en massa annat som de e bra och ha om man vill in i Riksdagen) och nu borde jag då skaffa en sådan. Jag vet att faran med hela mitt kampanjarbete säkert blir att jag vill göra allt allt allt själv vilket tenderar att resultera i snäppet större panikattackerna. Skulle alltså vara bra med en chef. Finns det frivilliga? All hjälp emottages med tacksamhet.

Hoppas England vinner idag. Och Sverige. Fast egentligen int Sverige. Nångång ska väl dom oxå inte ha all tur på sin sida? (jag och svensson har ett litet hat-kärlek förhållande på g. som säkert ganska många andra)

sfp är ett liberalt parti

2006-06-13T19:07:00.000+03:00

Under veckoslutet var hela partiet i Vasa för att göra årets omgång av stora beslut. Steffi Wallin valdes förtjänstfullt till ny ledare och jag hoppas, och tror, att det här kommer att vara en välkommen fräsh start. Cecco hade många bra sidor, framförallt var han mycket professionell och är en av de som inger respekt av att bara stega in i rummet. Jag håller ännu oxå tummarna för att Didde ska orka kämpa på och fortsätta vara den brutalt ärliga och sympatiska politiker han är.

Det viktigaste beslutet under veckoslutets lopp var nog ändå konstaterandet att vi är ett liberalt parti, nu oxå till pappers. Liberalismen är en gammal ideologi, tom. såpass gammal att många av de allra mest grundläggande värderingarna (demokrati, frihet, jämlikhet, fred) redan finns myntade i vårt samhälle. Jag ser ändå ingen anledning till att sluta arbeta för just de här värderingarna och är därför en stark förespråkare för att uttala dessa ideal tom. mer och isynnerhet med stolthet.

När nu sfp är konstaterat liberalt så ska väl alla kommentarer om ideologilöshet äntligen sluta!? Hoppas kan man ju men såhär blir det ju säkert inte. Vad är då ett bättre tillfälle om inte ett viktigt nationellt val att bevisa alla de goda ideer och klara åsikter som finns inom medlemskåren om så mycket annat än vårt modersmål?

Nästa partidag kommer valet redan att vara över och nya beslut på agendan. Jag hoppas att det är ett minst lika starkt sfp som träffas 2007 i Vanda och att vi då kan fira de återvunna mandatet i Helsingfors!

Riksdagsvalet 2007

2006-06-08T14:22:00.000+03:00

Jag blev just vald till kandidat i riksdagsvalet som hålls nästa år!! Va rolit! Och helt otrolit otrolit spännande! Var ska jag börja?

Den här bloggen kommer att följa hela den långa resan fram till mars 2007 och idén är att dela med mig av de tankar och åsikter som jag redan har och de som säkert kommer att väckas under årets lopp.

Nu börjar det!!!