Ungdomsfullmäktige till Helsingfors

Tiden är mogen för att bilda ett ungdomsfullmäktige i Helsingfors. Ungdomsnämnden har under den här verksamhetsperioden aktivt tagit del av de önskemål som framförts av ungdomsorganisationer som t.ex. Ungdomarnas Helsingfors rf. om att ett nytt forum för ungas påverkande är nödvändigt. Eftersom så många nu är ense om saken så finns det dock en risk att allt framskrider för fort och att slutresultatet blir ett hastverk.

Hur kan en storstad som Helsingfors vara utan ungdomsfullmäktige kan många tycka. Det är just här som utmaningen egentligen ligger. I en storstad som Helsingfors måste så många som möjligt involveras i ett organ vars uppgift är att representera hela stadens unga. För tillfället finns en modell, Ung röst på stan, som utgår från skolan och klasserna och därmed aktiverar ett så brett fält som möjligt. Kritik har dock riktats mot att de unga inte har någon makt de facto via dessa forum utan förväntas ha åsikter enbart om specifika områden som t.ex. möbler till elevkårsrummet. Det är bra att unga vill vara med och påverka sin vardag, inte bara sin skolvardag.

Hur borde ett ungdomsfullmäktige då vara utformat? I Esbo har man ett fullmäktige med 30 ordinarie medlemmar samt lika många suppleanter som väljs med direkta val av unga i Esbo. Utmaningen med Esbo-modellen är dels att garantera en bred regional spridning bland både kandidater och invalda och dels att få tillräckligt många att rösta. I en stor stad som Helsingfors är det viktigt att aktivera de olika stadsdelarna och säkra en tillräckligt heterogen grupp unga i beslutsfattandet. Ungdomsnämnden har därför fört fram mindre regionala semi-fullmäktigen som ett alternativ. Dessa kunde sedan utse sina representanter till ett stort fullmäktige som inte skulle sammankomma lika ofta som de regionala grupperna. En bra sida med direkta val är att man då för fram demokratiaspekten redan i tidig ålder.

För att nu göra det här ordentligt är det nyttigt med en bred och utförlig dialog bland unga, stadens beslutsfattare och även på gemensamma möten. Ungdomsnämnden har redan ett par gånger träffat representanter från bl.a. Ungdomarnas Helsingfors och fått ta del av de långt hunna planerna som redan finns bland unga påverkargrupper. Det är glädjande att se att det finns ett stort engagemang för de ungas sak i Helsingfors och därför hoppas jag att alla parter tar detta tillfälle i akt och verkligen ser över hur ungas beslutsfattande allra bäst skulle fungera i just den här staden.

Att avgå eller inte avgå

Har inte ännu helt bestämt mig för om jag tycker att Matti Vanhanen borde avgå eller inte. Dels så ser han ut som en fjant i mångas ögon och dessutom verkar hans minne seriöst tryta men samtidigt så är inte de olägenheter som kommit fram så paha. Jag menar, so what om han fått ett par plankor donerade? Värre sku det ju vara om plankorna kom från ryssarna eller dåvarande demarehöjdares bakgård.

Helt fel är det dock att medel från PAF har kanaliserats via stiftelser till Vanhanen & c:o. Om penningautomatföreningen förlåts för vad de gör (åsamkar spelberoende och tar de sista 20 centarna av 16-åringar) bara därför att det man satsar och förlorar går till välgörande ändamål så är det här höjden. På samma sätt som jag inte vill att min fackförbundsavgift går till SDP:s valkampanj så vill jag inte ens i misstag stöda Centern.

Den överlägset mest dumma kommentaren har ändå yttrats av Jutta Urpilainen som vill förbjuda privatpersoner att stöda politik. Intressant sätt att kränka människors yttrandefrihet på. Kanske det egentligen är Urpilainen som borde avgå?

Tak ingen lösning

Valfinansieringshärvan är långt ifrån utredd och diskussionen därför värd att fortsätta. I väntan på Tarasti-gruppens utredning har Centern presenterat sin "lösning" till situationen och förespråkar ett tak för kampanjdonationerna. Hur skulle en reglering av donationernas storlek plötsligt lösa den legitimitetskris som uppstått? Problemet ligger mycket djupare än själva summorna och därför är lättsålda lösningar som tak (eller varför inte golv?) farliga.

Egentligen grundar sig den situation som nu uppstått lika mycket på det att bidragsgivarna själva inte vill gå ut med det att de stöder ett politiskt parti. Att ge bidrag till en politisk aktör ses inte som lika fint som en donation till WWF eller Rädda barnen.

Det är inte i samhällets intresse att aktivt motverka det att pengar kanaliseras till politiska aktörer. Så länge vi har ett politiskt system som inbegriper partier så behöver dessa tillräckliga resurser för att föra fram kompetenta personer till vårt lands beslutsfattande instanser och därmed försäkra en välfungerande finländsk demokrati. Politik kostar pengar men det här behöver inte vara en dålig sak.

Kan Sfp locka helsingforsarna?

Sfp:s beslut att stöda full adoptionsrätt för samkönade par leder inte automatiskt till att väljare i huvudstadsregionen uppfattar partiet som liberalt och attraktivt. Det säger Fredrika Biström som är verksamhetskoordinator för föreningen Regnbågsankan rf.

Sfp:s helsingforskrets tror å sin sida att partidagens beslut under veckoslutet kan locka väljare i huvudstadsregionen.

Sfp beslöt under veckoslutet att stöda och aktivt arbeta för full adoptionsrätt för samkönade par. Regeringen godkände en lag om samma sak förra fredagen.

Johanna Sandberg, som är viceordförande för Helsingforskretsen, anser att det är helheten som avgör hur folk röstar och inte enstaka beslut.

Såklart idrottsgymnasium till Brändö!

Brändö gymnasium har i många år haft rykte om sig att vara ett idrottsgymnasium. Det att Brändö aldrig officiellt varit det förvånar säkert många. Brändös gymnastikundervisning är mera omfattande än de andra svenska gymnasierna i Helsingforsregionen och många idrottare har sökt sig hit under åren. Brändö har fortsatt hållit en hög standard på sin gymnastikundervisning trots att statsandelarna för finlandssvensk idrottsundervisning aldrig tillfallit dem.

Faktum är att Vörå idrottsgymnasium och Brändö har olika inriktning på sin gymnastikundervisning. Den ena sku med andra ord inte stjäla elever av den andra. Istället skulle den finlandssvenska idrottsframgången kunna säkras både i norr och söder och i flera grenar.

I södra Finland "tävlar" Brändö om sina elever främst med Mäkelänrinteen lukio och många finlandssvenskar har valt den finska skolan istället för den svenska. Alternativet för den svenskspråkiga idrottsintresserade i grenar som t.ex. handboll, badminton och simning ska väl inte behöva vara ett finskspråkigt gymnasium. Nej, det är hög tid för Brändö att få status som idrottsgymnasium.

Irrelevant tankesmide

"Vad är finskspråkigas åsikter om finlandssvenskar?" undrar tankesmedjan Magma. Jaha, undrar jag, varför är det relevant att veta detta? Som finlandssvensk tycker jag att en dylik studie inte bara är ointressant utan dessutom förolämpande. Det är minst sagt originellt att det här är det första (och främsta?) den finlandssvenska tankesmedjan har att komma med. Om tanken var att man sku fokusera på vår situation, och ännu viktigare på vår framtid, så sku en rundfrågning om vad majoritetsbefolkningen de facto vet om oss finlandssvenskar ha varit mera ändamålsenlig. Och då menar jag inte en gallup om vilken flagga vi enligt utsago viftar med på ishockeymatchen utan en som samtidigt ger kunskap åt intervjuobjekten om varför vi gärna talar svenska hos läkaren.

Vi har inte så dåligt självförtroende som vi nu ger sken av. Vi definieras inte av vad någon annans, må det så vara våra landsmäns, uppfattning är om oss utan av verkligheten. Vår tvåspråkiga vardag formas allt oftare av okunskap snarare än illvilja och det är via just kunskapskanaler, som den finlandssvenska tankesmedjan, som vi kan ändra på vissa uppfattningar. Men att börja med att först fråga efter mångas förutfattade meningar, tvinga människor att ha en åsikt om något som de annars kanske inte sku ha brytt sig om att ha en åsikt om, är bara att försvåra sitt eget jobb.