Liberal i Zagreb

Över veckoslutet hade jag turen att få njuta av det varma vårvädret vid lite sydligare breddgrader nämligen i Zagreb. ELDR (European Liberal Democrat Network) arrangerade sitt årliga Council Meeting som samlade politiker från hela kontinenten. Jag har en gång tidigare haft möjligheten att delta i en likadan tillställning då jag arbetade för Liberal International (ELDR's takorganisation) och tycker att det alltid är lika roligt att få komma ut lite och träffa likasinnade på ett internationellt plan. I Zagreb möttes allt från Kroatiens president, Rumäniens statsminister och lokala partiledare till svenska riksdagskvinnor, Anneli Jäätteenmäki och så Simon Ollus och jag från sfp. Diskussionerna kretsade på dagen bland annat kring den inflammerade situationen i Ryssland, under cocktailen om Kroatiens politiska klimat och under småtimmarna runt hur många öl en holländare egentligen kan dricka. Det är inte varje dag man har möjligheten att träffa liberala partikolleger från resten av världen, alltid en trevlig upplevelse!

På lördag blev jag sedan vald till viceordförande för Helsingforskretsen. Jag kunde tyvärr inte själv vara på plats på kretsmötet men tackar varmt för förtroendet! Det här är ett uppdrag som jag ser mycket framemot och tänker börja arbetet med ett särskilt sikte inställt på kommunalvalet och den kandidatrekrytering som så småningom kommer att köra igång. Jag är fullt övertygad om att vi kommer att göra ett bra val här i staden om vi lyckas presentera en kandidatlista som imponerar och övertygar. Det är ändå den enskilda kandidaten man sist och slutligen röstar på och målet är såklart att alla ska hitta sin hos oss.

På partistyrelsemötet idag gav vi vårt stadgeenliga ja till en regeringsmedverkan och jag gläds extra mycket över kulturministerportföljen. Nu har vi en ypperlig chans att satsa på mycket viktiga och nödvändiga satsningar inom idrott och bland annat musikexport. Jag vet inte hur mycket Steffi har gemensamt med sin företrädare men en flitig deltagare på alla slags musik- och idrottsevenemang hoppas jag att han blir. Börjandes nu från Eurovisionen. Varför inte till och med som prisutdelare? Jag kommer gärna med och överräcker blommorna till The Ark...

Viceordförandeskap

Husis skrev på Långfredag om att Didde inte ställer upp för omval som sfp's viceordförande på partidagen i juni. Didde tycker att han har gjort sitt och det är faktiskt en hel del han har hunnit med under åren. Det är inte alltid lätt att som ung kille från den här stan få det bemötande man är värd men Didde har hållit huvudet och fanan högt och kan vara stolt över det han åstadkommit. Och som han också sade så fortsätter han som vår representant i stadsstyrelsen vilket jag är mycket glad att han gör.

Lite senare i artikeln omnämndes sedan några kvinnor som kunde tänkas vara intresserade av att efterträda Didde och i det sammanhanget omnämndes jag! Jag blev mycket glad och förvånad över omnämnandet eftersom det inte var något de först frågat mig utan antagligen är något journalisten (Camilla Berggren) eller några på redaktionen kommit fram till. Det här är första gången som jag omnämns i sådana här sammanhang och det måste ju betyda att allt det arbete jag hittills har gjort börjar bära lite frukt i form av spaltutrymme. Det var ett litet omnämnande jag vet (och i samma veva hade de lyckats omdöpa mig till Strandberg, något min far lär ha råkat ut för vid ett antal tillfällen han med) men jag blev glad och fick en liten kick att arbeta vidare igen.

Och som svar på om jag är intresserad av uppdraget som viceordförande för sfp: Inte är det en omöjlighet, jag har ambitioner och är inte rädd för att medge det. Om jag känner att jag har stöd så kan jag tänka mig att ställa upp.

sfp hjärta hbl

Förra fredagen höll partistyrelsen möte och diskussionen kretsade främst kring riksdagsvalet och vad som gick rätt respektive fel. Alla höll med om att ett mandat till är strålande och det var inte bara en nöjd österbottning som ställde sig upp i talarstolen och skröt med kandidater, feelis på fältet och friska vindar. Voittajan on helppo hymyillä. För då det gick bra för partiet i nordväst så är trenden här nere i Nyland tyvärr inte lika positiv och en miljons frågan lyder: Hur ska sfp i Nyland (Helsingfors) i framtiden kunna öka sitt väljarstöd?

Husis lyfe upp några pst-medlemmars negativa uttalanden om tidningen som huvudnyhet och samtidigt som jag lite blev röd i ansiktet då jag läste artikeln så är detta inte första gången som sfp och hbl är i luven på varandra. Det är ett litet hat-kärlek förhållande såhär två stora finlandssvenska institutioner sinsemellan - som vill verka oberörda och oberoende av den andra men som samtidigt vandrar hand i hand i många saker. Så någon stor kris kommer det knappast att uppstå av det här.

Min egen analys av valet så här med några veckors perspektiv så är att det inte alls gick så farligt dåligt som man kunde tro här i Helsingfors. Med de sex översta namnen på listan med sfp'are som fått mest röster i riksdagsvalet 2003 i stan borta den här gången så var utgångsläget klart ett annat. Förstagångskandidaterna på vår lista var många och det är alltid mera utmanande att gå in i en valrörelse för första gången utan erfarenhet av var det lönar sig att annonsera, hur många gånger och var broshyrerna lönar sig att delas ut. Sfp's lista i den här staden var noga genomtänkt och jag vågar påstå att den inte kunde ha varit mycket bättre. Många många flera personer hade tillfrågats om de var intresserade av att kandidera men utan resultat och är det inte i längden mera värdefullt med kandidater som verkligen vill göra politik än sådanan som känner sig tvingade till det?

Det finns ingen att skylla på och tusentals orsaker till att valresultatet blev som det blev. Det är inte helt ointressant att titta närmare på de här orsakerna men någon huvudskyldig går inte att hitta, allra minst hos Hbl. För samtidigt som en sfp kandidat tycker att hon behandlas orättvist tycker en annan läsare att det enda hon läser om är sfp. Jag var mycket positivt överraskad av att Hesari lyfte upp partiet i en artikel om just det här partistyrelsemötet; det är nämligen i den här tidningen som vi kan vara glada över ens en liten notis i månaden.

Svenskfinland motsvarar inte sfp och sfp motsvarar inte Svenskfinland. Men de två klarar sig inte utan varandra. Detta må sen ses som en självklarhet av många medan andra vill söka alternativ till denna färdiga ekvation och röstar på något annat parti. Att vara intresserad av att göra politik och finlandssvensk betyder inte automatiskt sfp för alla. På samma sätt uppfattar inte den finlandssvenska väljaren sig automatiskt beroende av sfp.

Så länge sfp är ett reellt politiskt alternativ, inte bara i Svenskfinland, utan i hela landet så kommer sfp att överleva och må bra. Med denna slutanalys så hoppas jag att partiet i framtiden betonar allmänpolitiken i större grad framom språkpolitiken. Alla vet att sfp arbetar för det finlandssvenska men för få vet vad vi annat sysslar med. Det är det här andra som vi nu ska fokusera på och visa att sfp är ett politiskt parti precis som alla andra.