Tyvärr klarar sig finlandssvenska elever inte lika bra som finskspråkiga i PISA-jämförelsen. Det här är ett problem och något vi måste ta på allvar. Det finns nämligen en risk att våra svenskspråkiga skolor förlorar elever om utvecklingen fortsätter. I en allt mera tvåspråkig huvudstadsregion är alternativet att gå i finsk skola istället för svensk inte särskilt långsökt. Situationen borde egentligen vara den omvända i tvåspråkiga kommuner det vill säga att valet mellan finska och svenska skulle falla på det svenska.
För att Finland även i framtiden ska ha en aktiv finlandssvensk befolkning som inte i alla fall minskar till antalet så bör vi kunna ge god undervisning på svenska. Det är kvaliteten som är avgörande för att vi ska kunna upprätthålla kvantiteten.
Taltur på Folktingets session i Karleby 12-13.3.2011
tisdag, mars 29, 2011
söndag, mars 20, 2011
SFP prioriterar Folktingets arbete
Peter Albäck går åt Folktinget i sin insändare (Hbl 15.3). Han kallar sessionen för en samlingsplats för ”herrefolket”.
Som deltagare i årets session borde jag väl tacka Albäck för denna komplimang (?) i stället för att ifrågasätta hans påståenden.
Folktinget har den tyngd som dess medlemspartier ger det. Det är fritt fram för Centern att ställa upp ”representanter för byggnadsarbetaren, fabriksarbetaren, städerskan, småföretagaren, jordbrukaren, bilmontören, kanslisten, butiksbiträdet, långtradarchauffören, hemhjälpen eller den vanliga pensionären med låg pension”. Svenska folkpartiet har representanter i Folktinget som hör till dessa yrkeskategorier. Samtidigt har vi även riksdagsledamöter (”herrar och baroner”?) som vill delta i Folktingets arbete. Detta ser vi enbart som en styrka.
Under Folktingets session har alla partier en möjlighet att hålla ett gruppanförande. Centern var det enda av de närvarande partierna som inte valde att utnyttja denna möjlighet. Vad tyder detta på? Om Albäck tycker att ”den vanliga medborgaren har minimal talan i Folktinget” så skulle det väl vara skäl att använda den talmöjlighet man har?
Som deltagare i årets session borde jag väl tacka Albäck för denna komplimang (?) i stället för att ifrågasätta hans påståenden.
Folktinget har den tyngd som dess medlemspartier ger det. Det är fritt fram för Centern att ställa upp ”representanter för byggnadsarbetaren, fabriksarbetaren, städerskan, småföretagaren, jordbrukaren, bilmontören, kanslisten, butiksbiträdet, långtradarchauffören, hemhjälpen eller den vanliga pensionären med låg pension”. Svenska folkpartiet har representanter i Folktinget som hör till dessa yrkeskategorier. Samtidigt har vi även riksdagsledamöter (”herrar och baroner”?) som vill delta i Folktingets arbete. Detta ser vi enbart som en styrka.
Under Folktingets session har alla partier en möjlighet att hålla ett gruppanförande. Centern var det enda av de närvarande partierna som inte valde att utnyttja denna möjlighet. Vad tyder detta på? Om Albäck tycker att ”den vanliga medborgaren har minimal talan i Folktinget” så skulle det väl vara skäl att använda den talmöjlighet man har?
måndag, mars 14, 2011
Nej till trängselavgifter
Kommunikationsministeriets arbetsgrupp ser positivt på införande av trängselavgifter i huvudstadsregionen (Hbl 2.2) men före beslut fattas finns många frågor som måste utredas ordentligt.
Förutom att avsikten med att införa trängselavgifter bygger på ekologiska grunder är motiven likaväl ekonomiska. Då trängselavgifter infördes i Stockholm 2007 fattades beslutet av Sveriges Riksdag och den skatt som där uppbärs så är statlig. Samma förverkligande planeras i vårt land. Frågan är om det är riksdagen som ska fatta beslut som berör Helsingfors centrum och om staten ska vara den part som gör vinst.
För att i allt högre grad dirigera trafikanter till kollektivtrafiken samt cykel- och promenadvägar måste kollektivtrafiken bli billigare. Fler tvärgående linjer behövs och antalet turer per linje måste öka. Därtill måste anslutningsparkeringen utvecklas och effektiveras. I dagsläge finns alltför få parkeringsplatser i anslutning till metro- och tågstationer. Privatbilism måste i allt högre grad tas i beaktande redan vid planerings- och byggnadsskedet av nya metrostationer.
För att kunna bevaka in- och utkörning från centrum har föreslagits att bilarna förses med gps-apparater. Det är skäl att på förhand diskutera hur individens rättigheter att röra sig fritt utan myndigheters insyn kan garanteras ifall man går in för att kontrollera bilisterna med hjälp av gps-teknik. De stora vinnarna vore utan tvivel apparattillverkarna och bilverkstäderna som installerar apparaterna. Även för utsocknes bilister som inte regelbundet besöker Helsingfors centrum måste överskridande av gränser ske utan tidskrävande tilläggskostnader så som hyrning eller lånande av gps-apparater.
Införandet av trängselavgifter betyder ökad byråkrati och stora kostnader. I Stockholm blev de verkliga kostnaderna för uppbyggandet av systemet mångfaldigt dyrare än beräknat. Istället för att investera i ett dyrt system med trängselavgifter borde vi satsa alla resurser på att förbättra kollektivtrafiken.
Insändare i HBL 14.3.2011
Förutom att avsikten med att införa trängselavgifter bygger på ekologiska grunder är motiven likaväl ekonomiska. Då trängselavgifter infördes i Stockholm 2007 fattades beslutet av Sveriges Riksdag och den skatt som där uppbärs så är statlig. Samma förverkligande planeras i vårt land. Frågan är om det är riksdagen som ska fatta beslut som berör Helsingfors centrum och om staten ska vara den part som gör vinst.
För att i allt högre grad dirigera trafikanter till kollektivtrafiken samt cykel- och promenadvägar måste kollektivtrafiken bli billigare. Fler tvärgående linjer behövs och antalet turer per linje måste öka. Därtill måste anslutningsparkeringen utvecklas och effektiveras. I dagsläge finns alltför få parkeringsplatser i anslutning till metro- och tågstationer. Privatbilism måste i allt högre grad tas i beaktande redan vid planerings- och byggnadsskedet av nya metrostationer.
För att kunna bevaka in- och utkörning från centrum har föreslagits att bilarna förses med gps-apparater. Det är skäl att på förhand diskutera hur individens rättigheter att röra sig fritt utan myndigheters insyn kan garanteras ifall man går in för att kontrollera bilisterna med hjälp av gps-teknik. De stora vinnarna vore utan tvivel apparattillverkarna och bilverkstäderna som installerar apparaterna. Även för utsocknes bilister som inte regelbundet besöker Helsingfors centrum måste överskridande av gränser ske utan tidskrävande tilläggskostnader så som hyrning eller lånande av gps-apparater.
Införandet av trängselavgifter betyder ökad byråkrati och stora kostnader. I Stockholm blev de verkliga kostnaderna för uppbyggandet av systemet mångfaldigt dyrare än beräknat. Istället för att investera i ett dyrt system med trängselavgifter borde vi satsa alla resurser på att förbättra kollektivtrafiken.
Insändare i HBL 14.3.2011
torsdag, mars 03, 2011
Inför SFP i Helsingfors kretsmöte 5.3
Jag ställer upp i valet till kretsordförande för SFP i Helsingfors. Ordförandevalet går av stapeln iom. kretsmötet nu på lördag (5.3) på Handelsgillet.
Jag har varit aktiv medlem av SFP i Helsingfors i några år nu och vill gärna fortsätta att ta ansvar. Vi har inte bara ett utan två viktiga val på kommande mycket snart och det är viktigt att vi aktiverar hela fältet samt hittar nya krafter för att säkra SFP:s inflytande i staden. Det är av allra största vikt att partiet är välrepresenterat i vårt lands huvudstad!
I den pågående diskussionen om metropol-Helsingfors är det viktigt att vi vet vad våra alternativ är. Själv förespråkar jag inte en sammanslagning av städerna men tycker gott att vi kan fundera vidare kring ett folkvalt regionfullmäktige. Speciellt frågor som berör kollektivtrafik och markplanering kunde skötas tillsammans.
Vi svenskspråkiga i Helsingfors bor relativt utspritt vilket lägger krav på servicenätet. Det är viktigt för barnfamiljerna att dagisplatsen inte är oskäligt långt borta från hemmet. För den ökande andelen tvåspråkiga hushåll är det lätt att man i så fall väljer det finskspråkiga alternativet vilket i längden är problematiskt för svenskans ställning överlag. Situationen där allt för många ungdomar som gått ut grundskolan inte får studieplats i sin hemstad är också problematisk. Utmaningen är inte alla de utsocknes elever som vill gå i gymnasium och yrkesskola här utan att det finns för få andra stadiets studieplatser.
För att kunna bevaka de svenskspråkigas intressen behövs ett starkt SFP. I ett starkt SFP behövs många medlemmar men i synnerhet medlemmar som känner att det finns ett mervärde i att vara SFP:are. Jag tror på en organisationsstruktur där tyngdpunkten ligger på sakfrågorna och politiken. Jag tror att många blir medlemmar för att de vill diskutera sådant som är viktigt för dem och påverka via nätverk kring frågor som berör t.ex. miljö eller åldringsvård. Vår medlemskår har ett brett och gediget kunnande - det ska vi ta vara på!
Jag har varit aktiv medlem av SFP i Helsingfors i några år nu och vill gärna fortsätta att ta ansvar. Vi har inte bara ett utan två viktiga val på kommande mycket snart och det är viktigt att vi aktiverar hela fältet samt hittar nya krafter för att säkra SFP:s inflytande i staden. Det är av allra största vikt att partiet är välrepresenterat i vårt lands huvudstad!
I den pågående diskussionen om metropol-Helsingfors är det viktigt att vi vet vad våra alternativ är. Själv förespråkar jag inte en sammanslagning av städerna men tycker gott att vi kan fundera vidare kring ett folkvalt regionfullmäktige. Speciellt frågor som berör kollektivtrafik och markplanering kunde skötas tillsammans.
Vi svenskspråkiga i Helsingfors bor relativt utspritt vilket lägger krav på servicenätet. Det är viktigt för barnfamiljerna att dagisplatsen inte är oskäligt långt borta från hemmet. För den ökande andelen tvåspråkiga hushåll är det lätt att man i så fall väljer det finskspråkiga alternativet vilket i längden är problematiskt för svenskans ställning överlag. Situationen där allt för många ungdomar som gått ut grundskolan inte får studieplats i sin hemstad är också problematisk. Utmaningen är inte alla de utsocknes elever som vill gå i gymnasium och yrkesskola här utan att det finns för få andra stadiets studieplatser.
För att kunna bevaka de svenskspråkigas intressen behövs ett starkt SFP. I ett starkt SFP behövs många medlemmar men i synnerhet medlemmar som känner att det finns ett mervärde i att vara SFP:are. Jag tror på en organisationsstruktur där tyngdpunkten ligger på sakfrågorna och politiken. Jag tror att många blir medlemmar för att de vill diskutera sådant som är viktigt för dem och påverka via nätverk kring frågor som berör t.ex. miljö eller åldringsvård. Vår medlemskår har ett brett och gediget kunnande - det ska vi ta vara på!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)