Valfinansieringshärvan är långt ifrån utredd och diskussionen därför värd att fortsätta. I väntan på Tarasti-gruppens utredning har Centern presenterat sin "lösning" till situationen och förespråkar ett tak för kampanjdonationerna. Hur skulle en reglering av donationernas storlek plötsligt lösa den legitimitetskris som uppstått? Problemet ligger mycket djupare än själva summorna och därför är lättsålda lösningar som tak (eller varför inte golv?) farliga.
Egentligen grundar sig den situation som nu uppstått lika mycket på det att bidragsgivarna själva inte vill gå ut med det att de stöder ett politiskt parti. Att ge bidrag till en politisk aktör ses inte som lika fint som en donation till WWF eller Rädda barnen.
Det är inte i samhällets intresse att aktivt motverka det att pengar kanaliseras till politiska aktörer. Så länge vi har ett politiskt system som inbegriper partier så behöver dessa tillräckliga resurser för att föra fram kompetenta personer till vårt lands beslutsfattande instanser och därmed försäkra en välfungerande finländsk demokrati. Politik kostar pengar men det här behöver inte vara en dålig sak.
