Jag har skrivit gradun färdigt och fått jobb sen senast vi råkades och som min goda vän Martina uttryckte det börjat en ny fas i mitt liv. Jag jobbar nu på riksdagen och för riksdagsledamot Christina Gestrin och kan med hela sju dagars arbetserfarenhet säga att jag verkligen trivs. Det är till det här huset jag har längtat i något år och det är här jag är nu. Känns bra!
Hittills har jag hunnit förvåna mig över hur liten Johanna Sumuvuori är i verkligheten, att riksdagshusets marmortrappor ger en högtidlig känsla varje gång man använder dem, att torsdagens traditionsenliga ärtsoppa varierar i konsistens och smaklighet, att Mats Nylund skratt hörs på långa vägar och att Kimmo Kiljunen använder sparkstöttingen (business class?) nere i förbindelsegången.
Så var det då på riktigt slut på studielivet och Åbotiden. Kommer att sakna slöa mornar då det känns mera frestande att stiga upp klockan två på eftermiddagen än att gå på statistisk data-analys, långa kaffepauser på Bristol som allt som oftast byttes ut till ett stop eller sju, sitzandet, halarrumlandet, Kåren, K, SF, åstranden en varm vårdag och tentläsandet på bibban. Studietiden var lång men är den tid som hittills gett mig mest i många, många avseenden. Jag kommer att sakna den men ser såklart samtidigt framemot vad som följer nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar