Budgeten är manglad, struken och serverad och nu gäller det att tacka och ta emot. Några miljoner hit och några miljoner dit och alla regeringsparter nöjda. I denna regerings sista budget finns det något åt alla, skrockar Heinäluoma, men glömmer bort en liten liten grupp som får fortsätta knorrandet. Har det blivit tabu att stöda de studerande?
Som gammal studentkårsaktivist har jag till och med stått på barrikaderna för den här saken (låter i och för sig mera dramatiskt än vad det i verkligheten var) och minns ännu hur förbannad jag var på vårt lands beslutsfattare som helt enkelt bara int fatta!! Med Lipponen i spetsen har de alla spenderat typ tie år vid universitetet men verkar totalt ha glömt bort det då de nu är belåtna magistrar.
En magister är inte heller den alltid tillräckligt kvalificerad för jobbet och förutsätts ha en viss arbetserfarenhet som nyutexaminerad. Utlandsstudier även de ett plus. Om arbetsmatknaden ställer dessa krav på oss studerande så kunde statsmakten lystra till och ge oss en förutsättning att leva upp till dessa genom att, å det första, höja inkomstgränsen. Det är inte många hundra euro i månaden den studerande är tillåten (!!) att förtjäna då hon även lyfter sitt studiestöd. Sen när har det varit förbjudet att förtjäna pengar i det här landet och ändå leva knappt?
Nu kommer argumentet att 'men om man har så mycket pengar så kanske man inte behöver lyfta något studiestöd'. Sanningen är ändå den att ingen kan påstå att den här sidan av vårt studiestödssystem inte skulle vara fruktansvärt mycket efter.
Nästa gång vår kulturminister går ut i media och försöker samla poäng hos de studerande (som snart ska lägga sin röst) så hoppas jag att hon verkligen menar det hon förespråkar.
Undrar vad som sku hända om vi, fr.o.m. nu, sku hålla tyst om studiestödet och se vad som då händer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar