Vådan av att vara Student

Såhär fastlagstisdagen till ära så vill jag ägna en stund åt studenttraditionernas förtrollande värld och 'varför man egentligen vill gå omkring i en skitig halare'. Var i Åbo på veckoslutet på årsfest och tycker ännu också att den är den bästa festen, hur pretentiöst någon än må tycka att det är då fattiga studenter drar fracken på sig och valsar med kårband och prenikor flygandes. Behövs dessa traditioner? Varför vill studenter samlas, så många som möjligt, på samma ställe och till och med tävla om vem som ser mest uppseendeväckande ut och vem som beter sig sämst? I grunden finns säkert en liten vi mot världen känsla som understryks i takt med högtider som Fastlagstisdag och Årsfest.

Förr i tiden fick man gå med sin studentmössa från och med Wappen, hela sommaren, och ända fram till den sista september. Jag tillhör den kategorin som älskar min vita Fredriksson och jublar varje gång jag får bära den. Samtidigt valde en av mina bästa kompisar att aldrig införskaffa dylika och menade att han inte ville sätta sig i så tydlig kontrast till de icke hattprydda. Det är säkert av samma orsak som många väljer att inte införskaffa Halaren. Ack, denna färggranna sak som man spenderat en halv förmögenhet på att pryda med alla världens halarmärken och andra troféer och som - ve och fasa! - inte får så mycket som se vatten med risk att vara något annat än skitig och rentav lite äckliga.

Studenten i mig skulle så gärna ha stannat i pulkabacken idag ännu lite till och med kanske en liten skvätt värmande i den i alla fall lite redan värmande saften. Studenten i mig skulle egentligen ha velat spendera halva morgonen med ett bowlingklot i den ena handen och en ölflaska i den andra som sig bör i Åbo och studenten i mig skulle nu helst av allt vara på Nylle istället för samvetsgrannt hemma med tanke på morgondagens arbetsdag. Så skönt att ibland få dricka öl till morgonmål utan att ha dåligt samvete och dra fram på stan med hela världen emot en! Och samtidigt ack så skönt att även detta har sin tid...