För första gången i mitt liv så bröt jag ett ben i kroppen. Mitt stackars långfinger fick sig en stöt i handismatchen och tydligen har den här stjärnspelaren druckit för lite mjölk då resultatet blev skenor, bandage och en oanvändbar vänstra hand för fem veckor framåt.
De första dagarna kröp det myror omkring i den utsatta handen och många var de gånger jag hade lust att bara riva av bandaget av pur irritation. Förvånansvärt snabbt vande man sig dock och snart gick hårtvätten med en hand nästan lika bra som innan. I samma takt växte diskhögen och fönstren förblev otvättade - vissa saker går bara inte att göra med en hand...
Tur nog så har jag idrottsförsäkring och utnyttjade den genast med att gå privat till läkaren. Under fem veckor har jag hunnit med lika många besök och dubbla antalet röntgenbilder och eventuellt är det inte över ännu. Efter fem veckor i bandage så är finget inte helt sig lik mera. Till saken hör att den första läkaren jag gick till, jourhavande kirurgen på Mehiläinen i Åbo, konstaterade enbart en fraktur i fingret och valde att inte gipsa det. Jag anade lite oråd redan då jag just innan han började på andra varvet bandage undrade varför fingertoppen var lite sned och han stannade upp och konstaterade att ajjo, ser ut att vara ett sk. latinska termerna på snett finger och gick efter ytterligare en skena. Jag har alltid litat fullständigt på det som läkaren säger och ätit alla de piller de gett och följt den vårdplan de rekommenderat men finns det faktiskt en möjlighet att de inte alltid märker allting och inte ger den bästa vård som finns tillgänglig (fastän man går privat?)? För det är vissa yrkeskårer vars kompetens man bara är tvungen att lita på och väldigt sällan kan ifrågasätta (är du nu läkaren säker på att du satt bandaget rätt och att mitt finger inte efter fem veckor kommer att vara snett).
Vid sjukdomsfall är patienten helt i händerna på en annan människa och litar på den här med allt från sin hosta, sitt finger eller allvarligare saker. Definitivt ett ansvar och all respekt till dem som tar sig an yrket. Vi litar på er så snälla, ta er tid att kolla på röntgenbilden en gång till, vi betalar er mycket pengar för att ni ska göra det.
Jag tackar min idrottsförsäkring för att jag den här gången klarade av att punga ut 92 euro för en tio minuters fingerkoll. Nästan lite skamlöst hur mycket vinst man kan göra på andra människors olyckor.
2 kommentarer:
Här kan jag ju lägga till en kommentar i de "allmänna" läkarnas försvar. Nämligen. Många av de läkare du träffar på en privatmottagning (speciellt efter normal arbetstid) är precis samma läkare du skulle träffa på ett kommunalt sjukhus.
De sitter bara på två jobb.
När det ena tar slut, drar de sej till det andra och knäcker lite extra (ok, dåligt ordval när det gäller benbrott) på den privata sektorn. I bästa fall tar de en privatförmiddag efter jouren då de annars har jourledigt.
Så inte är det nödvändigtvis ett dugg bättre bara för att det är privat. Fast fortare brukar man komma in ändå.
Det är säkert så som du säger! Jag blir bara stressad då de inte respekterar mitt finger, fast jag betalar dyra pengar (privat), för att de ska göra det.
Skicka en kommentar