Makt och pengar är en svår ekvation, i synnerhet om det ena antas förutsätta det andra. Riksdagsledamöternas valfinansieringsredovisningar har legat framme ända sedan valet förrättades för över ett år sedan och nu först reagerar någon. En valkampanj kostar och någonstans kommer pengarna ifrån, vems uppgift är det att följa att lagen följs?
Lagen om kandidaters valfinansiering har bara åtta år på nacken och har implementerats i två riksdagsval. Det här är första gången de invaldas redovisningar lyfts fram och granskas ordentligt och först nu börjar lagen egentligen tjäna sitt syfte. För lagens syfte var ingalunda att sätta gränser för hur mycket pengar kandidaterna får lägga ut på sina kampanjer, som Sdp nu föreslår att borde göras, utan att öka inblicken i det politiska beslutsfattandet; göra allt mera transparent. Lagen förutsätter inte mycket av den invalda, förutom namn, parti och val i fråga ska slutsumman på kampanjen redovisas samt vissa donationer specificeras. Eftersom lagen inte stipulerar några följder för dem som inte namnger stora donatorer, väljer många att kringgå detta krav, säkert efter att först ha försäkrat sig om att alla andra också gör det.
Media har en roll i det här sammanhanget och därför är det viktigt att man nu fokuserar på de oegentligheter som försiggår i valfinansieringsredovisningarna. Det är klart att alla nu kastar sig på lagen och kräver en skärpning av den, men det här är att ta den lätta vägen ut. Det må hända att en strängare ordalydelse är på sin plats men nu är för mycket fokus lagt på lagens tolkning, som sist och slutligen är ganska klar. Granska istället sanningen bakom summorna, bakom donatorerna och vilka följder dessa kan ha haft på själva politiken. Först då uppfylls själva meningen med lagen, att åt medborgaren ge mera insyn i sina folkvaldas handlande.
Lagen om kandidaters valfinansiering behöver egentligen inte revideras. Efter den här mediestormen kommer alla som omfattas av lagen nästa gång, med största sannolikhet, att vara noggrannare i sina redovisningar och också ta reda på varifrån kampanjpengarna egentligen kommer.
2 kommentarer:
Ja men vad beror det på att det i främsta hand är representanter av de borgerliga partierna som hamnat i blåsten/rampljuset? Har de socialdemokratiska samt därifrån mer vänsterlagda partierna inte fått utomstående finansiering och är avunsjuka eller har de bara inte ännu trätt(s) fram?
För att ingen under alla dessa år har ifrågasatt varför fackförbund får stöda vänstern...
Skicka en kommentar