I samband med debatten om tvångssvenska så antyder Nicke Torvalds att politiker och partier måste kunna se längre fram i tiden än till nästa val, nästa omröstning, nästa budget. Om vi då behöver en debatt om vilka språk som ska läras ut i våra skolor för att samtidigt få tillstånd en debatt om vårt rådande politiska klimatet så bra så. Och hoppas så!
Titta på vad regeringen gjort under sin senaste mandatperiod. En omfattande utredning av vårt socialskyddssystem och den djungel av tillägg, luckor och avdrag som finns att ansöka om. Den sk. SATA-kommittén kom med en mängd förslag som politikerna var rörande eniga om men som nu verkar ha fastnat någonstans i ministerierna och inte lett till konkret lagstiftning. Följande stora projekt dvs. att se över timfördelningen i våra skolor stötte på så hårt motstånd inom regeringen att riksdagen aldrig ens fick ta sig an reformpaketet. Valfinansieringsarbetsgruppens resultat verkar krystade och skattearbetsgruppens förslag togs emot med ett styvmoderligt leende av finansministern.
Vad har man då gjort? Vilka svåra beslut har man vågat göra? Förutom igenomklubbandet av stödpaketen till Irland och Grekland så egentligen bara två: godkännandet av byggnadsloven till Fennovoima och TVO.
Jag hade förväntat mig mera av regeringen.
Torvalds talar om beslutsfattare som måste våga ta diskussioner och ansvar. Om man ger sig in i politiken så gör man det för att kunna vara med och påverka och till det hör att fatta beslut. Ibland gör dessa beslut en inte direkt populär men så länge man kan säga att man gjorde dem med rent samvete och med en genuin tro på att det var det rätta beslutet så är man på rätt ställe. Om man sen inte blir omvald pga. de beslut som man fattade så voivoi.
Hellre falla med flaggan högt än med byxorna nere.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar