Viceordförandeskap

Husis skrev på Långfredag om att Didde inte ställer upp för omval som sfp's viceordförande på partidagen i juni. Didde tycker att han har gjort sitt och det är faktiskt en hel del han har hunnit med under åren. Det är inte alltid lätt att som ung kille från den här stan få det bemötande man är värd men Didde har hållit huvudet och fanan högt och kan vara stolt över det han åstadkommit. Och som han också sade så fortsätter han som vår representant i stadsstyrelsen vilket jag är mycket glad att han gör.

Lite senare i artikeln omnämndes sedan några kvinnor som kunde tänkas vara intresserade av att efterträda Didde och i det sammanhanget omnämndes jag! Jag blev mycket glad och förvånad över omnämnandet eftersom det inte var något de först frågat mig utan antagligen är något journalisten (Camilla Berggren) eller några på redaktionen kommit fram till. Det här är första gången som jag omnämns i sådana här sammanhang och det måste ju betyda att allt det arbete jag hittills har gjort börjar bära lite frukt i form av spaltutrymme. Det var ett litet omnämnande jag vet (och i samma veva hade de lyckats omdöpa mig till Strandberg, något min far lär ha råkat ut för vid ett antal tillfällen han med) men jag blev glad och fick en liten kick att arbeta vidare igen.

Och som svar på om jag är intresserad av uppdraget som viceordförande för sfp: Inte är det en omöjlighet, jag har ambitioner och är inte rädd för att medge det. Om jag känner att jag har stöd så kan jag tänka mig att ställa upp.