Förra fredagen höll partistyrelsen möte och diskussionen kretsade främst kring riksdagsvalet och vad som gick rätt respektive fel. Alla höll med om att ett mandat till är strålande och det var inte bara en nöjd österbottning som ställde sig upp i talarstolen och skröt med kandidater, feelis på fältet och friska vindar. Voittajan on helppo hymyillä. För då det gick bra för partiet i nordväst så är trenden här nere i Nyland tyvärr inte lika positiv och en miljons frågan lyder: Hur ska sfp i Nyland (Helsingfors) i framtiden kunna öka sitt väljarstöd?
Husis lyfe upp några pst-medlemmars negativa uttalanden om tidningen som huvudnyhet och samtidigt som jag lite blev röd i ansiktet då jag läste artikeln så är detta inte första gången som sfp och hbl är i luven på varandra. Det är ett litet hat-kärlek förhållande såhär två stora finlandssvenska institutioner sinsemellan - som vill verka oberörda och oberoende av den andra men som samtidigt vandrar hand i hand i många saker. Så någon stor kris kommer det knappast att uppstå av det här.
Min egen analys av valet så här med några veckors perspektiv så är att det inte alls gick så farligt dåligt som man kunde tro här i Helsingfors. Med de sex översta namnen på listan med sfp'are som fått mest röster i riksdagsvalet 2003 i stan borta den här gången så var utgångsläget klart ett annat. Förstagångskandidaterna på vår lista var många och det är alltid mera utmanande att gå in i en valrörelse för första gången utan erfarenhet av var det lönar sig att annonsera, hur många gånger och var broshyrerna lönar sig att delas ut. Sfp's lista i den här staden var noga genomtänkt och jag vågar påstå att den inte kunde ha varit mycket bättre. Många många flera personer hade tillfrågats om de var intresserade av att kandidera men utan resultat och är det inte i längden mera värdefullt med kandidater som verkligen vill göra politik än sådanan som känner sig tvingade till det?
Det finns ingen att skylla på och tusentals orsaker till att valresultatet blev som det blev. Det är inte helt ointressant att titta närmare på de här orsakerna men någon huvudskyldig går inte att hitta, allra minst hos Hbl. För samtidigt som en sfp kandidat tycker att hon behandlas orättvist tycker en annan läsare att det enda hon läser om är sfp. Jag var mycket positivt överraskad av att Hesari lyfte upp partiet i en artikel om just det här partistyrelsemötet; det är nämligen i den här tidningen som vi kan vara glada över ens en liten notis i månaden.
Svenskfinland motsvarar inte sfp och sfp motsvarar inte Svenskfinland. Men de två klarar sig inte utan varandra. Detta må sen ses som en självklarhet av många medan andra vill söka alternativ till denna färdiga ekvation och röstar på något annat parti. Att vara intresserad av att göra politik och finlandssvensk betyder inte automatiskt sfp för alla. På samma sätt uppfattar inte den finlandssvenska väljaren sig automatiskt beroende av sfp.
Så länge sfp är ett reellt politiskt alternativ, inte bara i Svenskfinland, utan i hela landet så kommer sfp att överleva och må bra. Med denna slutanalys så hoppas jag att partiet i framtiden betonar allmänpolitiken i större grad framom språkpolitiken. Alla vet att sfp arbetar för det finlandssvenska men för få vet vad vi annat sysslar med. Det är det här andra som vi nu ska fokusera på och visa att sfp är ett politiskt parti precis som alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar