Global nervärmning

Brr, kallt, inte den känslan jag skulle ha hoppats på såhär i början av maj men en bra orsak att stanna inne och skriva några sidor på Iso G och titta på snooker. Van är man ju nog, uppskattar varje liten solstråle på annat sätt i det här landet än någonannanstans och sneglar medlisamt istället på turisterna i sina topparockar och med halsduken virad runt huvudet. Tur för dem så finns det inte så mycket att uppleva utomhus i den här staden just nu och med gott samvete kan de sätta sig inomhus med en kopp kaffe eller annat värmande. En stad kan även ses inifrån och det att man inte vill gå ut får betyda just detta; att man inte behöver gå ut.

Men sedan närmar sig den tid på dagen då magen inte tål mera kaffe utan kräver mera innehåll. Mitt matförråd brukar inte bestå av mera än några nudelpaket och ingredienser till en snabb, men tråkig, pasta. Just därför börjar snålvattnet rinna då killen lagar hamburgare på höna och körsbärstomater på TV och plötslit är det just det som skulle göra eftermiddagen perfekt. Nu, skulle jag vilja ringa till närmaste restaurang och be dem komma över med en portion och lite cokis i samma veva men vet inte ens vem jag kunde vända mig till. Och visst skulle det kännas lite onödigt. Att beställa hem mat för bara en person. Stackars restaurangarbetaren skulle ju isåfall tvingas utomhus och bara för min skull. Vill inte ha detta på mitt samvete (han kanske blir sur) och dessutom vet jag inte vilka restauranger (annat än kotipizza) som sysslar med hemkörningar. Vad jag har förstått på min Number One informationskälla om livet i en annan del av världen nämligen Sex & the City så skulle det här inte vara ett problem. Enda problemet skulle istället vara att bestämma sig för vad man den dagen vill ha hemburet från en av de otaliga alternativen. En dålig sida med en stad i den här storleken är det att det inte går att få exakt vad man vill exakt när man vill. Och att det dessutom finns alternativ att välja mellan.

Det att man bor i en stad av den här storleksklassen betyder att man inte får dagstidningen hem i postlådan dagen efter det varit helg. Det betyder att man inte kan förvänta sig att en kaffekedja finns bakom hörnet med gott färskt kaffe genast från tidig morgon, gärna med en bagel till. Och det betyder att om man vill ha något så får man fixa det själv. Och gå ut ibland, fastän vinden får ögon att tåras och håret i ostyr. Äsch.