Respect Herr Gårman

Förbjudet att köra på Espen idag på moron påväg till jobbet och oj så skönt det var! Inga stressande bilar och med det inga stressande människor så jag tog mig friheten att gå mitt på körbanan och njuta av en stunds tystnad mitt i stan. Jag var dock den enda som tyckte att jag kunde reclaim the street de fem minuter det tar från Skillnaden till Fabiansgatan och då en borttappad lastbil försiktigt drog en U-sväng då den märkte vad den höll på med så stod alla fotgängare snällt på trottoaren och väntade att den kört förbi. Det hela verkade på något sätt lite lustigt; här hade en av stadens huvudgator för stunden vigts åt fotgängarna men alla använde sig ändå av den mera traditionella trottoaren och lät 'regel-brytaren' dvs. lastbilen bestämma deras takt. Det är ingen tvekan om saken - det är bilen och inte fotgängaren som rular över den här staden.

Vi har vant oss vid att stå och trängas vid övergångsstället, hoppa undan då bussen kommer fräsande och att andas in avgaser då vi rör oss i centrum. Det är inte många gator som enkom är till för oss som rör oss till fots och allt som oftast måste man ta hänsyn till bilerna även där. Trafiken kan vara ett enda kaos och bidrar till i alla fall min dagliga stressnivå på ett markant sätt. Alla sätt att minska på (den ibland helt onödiga) trängseln borde tas emot och det är nu vi på allvar ska överväga Centrumtunneln. Japp, den kostar en massa pengar, men i längden tror jag absolut att det är det mest lönsamma för trivseln.

Trafiken utanför kontorsfönstret är inte ett dugg lättare idag än den var igår. Kanske nästa gång ordna bilfri dag på en annan veckodag än fredag, då alla vill köra till cittaren och shoppa mat och sedan direkt till lande. Kanske i alla fall NÅGON sku lämna bilen hemma då!

Det ljuva studielivet

Väckarklockan på sju, städiga jobbyxorna på, morgonmålet i handen och rusa ut genom dörren med en suck och hela arbetsveckan framför en. Måndagmorgon och alltid lika oinspirerande att måsta vakna. Och så här ska det då se ut - för resten av livet.

Studietiden har sina sidor och jag tvekar nu in i det sista om jag ska låta den fara eller inte. Står för tillfället med ena foten kvar på SF och andra på kontoret. Vet inte vilkendera jag borde luta mera på.

Nu har man det ju ändå sist och slutligen helt fruktansvärt bra som student. Oberoende av i vilken takt man avverkar studieveckor så är det upp till en själv, oberoende av hur man har det ställt ekonomiskt så ger staten pengar åt en en gång i månaden för att inte glömma trivseln och umgänget, något som gänget här på jobbet inte kommer ens i närheten av.

Jag tror att valet mellan nudlar och lunchsedlar för mig handlar om att jag inte vet exakt vad för slags jobb som väntar. Om det ens väntar ett jobb. Som politices magister finns det många alternativ men få intressanta jobb med fast anställning att välja mellan. Arbetsmarknaden är osäker och pensionsboomen låter vänta på sig. Vem vill då sitta i butikskassan med papprena i fickan istället för att försäkerhetsskull ta ännu några studieveckor och kanske tillochmed en till examen. Bildningsnivån är redan nu lite överdrivet hög i det här landet och samtidigt som jag tycker att det är jättefint att man i princip kan få studera vad man vill undrar jag om det här i längden är hållbart. Då jag spenderat sex år av mitt liv på att bli bra på en sak så skulle jag även hemst gärna omsätta denna kunskap i praktiken men tänk om jag aldrig får det?

Någonstans måste man väl börja och lite måste man ju kämpa sig fram. Men ska man våga ta steget genast eller göra ännu en arbetspraktik? Lära sig ännu ett språk? Måste nog ännu fundera lite.

Vin och värkmedicin dygnet runt oxå på söndagar

Så var det slut på söndagsshoppandet. Varför detta är möjligt på sommarn men inte på vintern är sen en fråga och varför butiken själv inte kan få välja detta är en annan! Om jag äger en butik, må vara att jag säljer kläder, mat, telefoner eller lappar skor, så ska väl jag få välja vilka dagar i veckan jag har öppet och dessutom- hur länge jag har öppet. I Helsingfors är det omöjligt att köpa en liter mjölk efter kl.23 (om man inte har nära till bensisen) för att inte tala om ngt annat i matväg än en burgare. Var är alla 24-7 butiker man kan njuta av på semestern?

Vin till matbutikerna! Alkos monopol har levt ut sin tid och nu är det dags för resten av handelsmännen att pröva sin lycka i den branchen. Inget fel på alkos utbud och prisnivå men motiveringen till den fortsatta alkoholmonopolpolitiken kan ju inte vara att konsumenten anses gagnas av ett (enligt vem?) vettigt kostnad-kvalitet utbud.

För att inte nämna vissa apoteksprodukter som det kan vara mycket störande att bli utan mitt ute på landet eller på motorvägen mellan Helsingfors och Tammerfors.

Värktabletter och vin till matbutikerna!

Någonstans måste man ju börja

Budgeten är manglad, struken och serverad och nu gäller det att tacka och ta emot. Några miljoner hit och några miljoner dit och alla regeringsparter nöjda. I denna regerings sista budget finns det något åt alla, skrockar Heinäluoma, men glömmer bort en liten liten grupp som får fortsätta knorrandet. Har det blivit tabu att stöda de studerande?

Som gammal studentkårsaktivist har jag till och med stått på barrikaderna för den här saken (låter i och för sig mera dramatiskt än vad det i verkligheten var) och minns ännu hur förbannad jag var på vårt lands beslutsfattare som helt enkelt bara int fatta!! Med Lipponen i spetsen har de alla spenderat typ tie år vid universitetet men verkar totalt ha glömt bort det då de nu är belåtna magistrar.

En magister är inte heller den alltid tillräckligt kvalificerad för jobbet och förutsätts ha en viss arbetserfarenhet som nyutexaminerad. Utlandsstudier även de ett plus. Om arbetsmatknaden ställer dessa krav på oss studerande så kunde statsmakten lystra till och ge oss en förutsättning att leva upp till dessa genom att, å det första, höja inkomstgränsen. Det är inte många hundra euro i månaden den studerande är tillåten (!!) att förtjäna då hon även lyfter sitt studiestöd. Sen när har det varit förbjudet att förtjäna pengar i det här landet och ändå leva knappt?

Nu kommer argumentet att 'men om man har så mycket pengar så kanske man inte behöver lyfta något studiestöd'. Sanningen är ändå den att ingen kan påstå att den här sidan av vårt studiestödssystem inte skulle vara fruktansvärt mycket efter.

Nästa gång vår kulturminister går ut i media och försöker samla poäng hos de studerande (som snart ska lägga sin röst) så hoppas jag att hon verkligen menar det hon förespråkar.

Undrar vad som sku hända om vi, fr.o.m. nu, sku hålla tyst om studiestödet och se vad som då händer...

stan stinker

Släck nu dom där bränderna vetja!! Inte ska vi måsta lida av att ryssarna bränner upp sina skogar (och skyller allt på oss). Man missar ju hela slutet på terassäsongen dessutom, asigt å vara ute just nu.

Jag väntar ännu på att Matti ryter till ordentligt och sku applådera om han gjorde det. Kom igen nu Matti, våga! Det kommer att ta många många år innan vi igen som land är såhär mycket i rampljuset och vad vore bättre än att ta tillfället i akt och lite sträcka på sig och göra något!

Den snälla tysta finnen kan oxå. Och behöver inte be om ursäkt genast då hon lite trampar någon på tårna. Och jo, sänd trupper till Mellanöstern.

Hysh hysh!

Väntar med spänning på de första insändarna om seminariet med 'ledande finlandssvenskar' och om hur löjligt det är med sådana. I dagens Vasablad finns ett litet försök till just det här som menar att bättre resultat nås med öppenhet och att media därför borde ha fått vara med. Finlandssvenskhet kan ju diskuteras varje dag öppet i media om media så vill...

Då 55 ledande finlandssvenskar utses och samlas under samma tak blir det genast en fråga om elitism. De Bättre svenskatalande inom de bättre svanskatalande. Men vem ska bry sig om de svensktalande om inte just vi? Om det finns en instans som frivilligt vill sätta pengar och energi på den här frågan så ska vi tacka och ta emot. Samtidigt som vi håller tummarna att de diskussioner som fördes (om än bakom lyckta dörrar) var givande och att vi snart kan ta del av dem i form av konstruktiva åtgärder.

Jag tycker om öppenhet och transparens men lite hemligheter är samtidigt bara spännande.

Inspis

Alla behöver vi ibland lite inspiration för att få någonting gjort. Gå lite omkring och leta efter nytt, omväxling, något som får en att hoppa upp ur sängen klockan sju på morron istället för att krypa till dushen och sucka i sig första kaffekoppen. Nya ställen, nya ideer, nya skor och nya bekantskaper.

Jag köpte just ett par nya solglasögon (yepp, blehat) och tyckte att det var helt sjukt inspirerande. Satt med dom på i bussen fast solen inte ens sken mig i ögonen. Klassiska inspirationskällor är 'Sex & the City' (gdmn sista delen e bra!!), en perfekt kopp kaffe, en välorganiserad tillställning, ett leende eller en kram men den största inspiartionskällan är ändå- semestern. Mycket sömn, god mat och närmaste dator långt borta.

Egentligen skulle jag just nu villa ha en ny penal och en ny skolväska. Börja hösten med en fräsh läseordning och mina pennor i räta rader på skrivbordet. Sommarn är slut, länge leve sommaren!

Jorma eller Matti?

Min plan var att skriva ett inlägg om vad Finland skulle kunna lära sig av Schweiz (kom just hem från en liten semester i bergen) men blev istället inspirerad av min medkandidat Nicke Torvalds inlägg på sfp's hemsidor. Är det marknaden eller politikerna som styr landet? Då de stora besluten är gjorda (demokrati, folkpension och studiestöd), vem orkar mera bry sig om de små?

Förra veckan efterlyste Ulla Achrén flere unga män som kandidater i riksdagsvalet med en liten suck att problemet är riksdagsledamöternas dåliga löner. Såklart var inte meningen att undervärdera andra orsaker att vilja göra politik, men är det verkligen så, att en kandidatur inte ses som en ära, utan snarare som en börda eller en uppoffring?

Alla kommer vi inte att bli rika men det är inte fel att ändå drömma om hundra par skor och semester på Thailand varje år. Vad borde då den slutliga orsaken till att aktivera sig inom politiken vara då guld och gröna skogar inte står på spel? Behövs politikern överhuvudtaget eller borde vi lämna hela samhällsstrukturen upp till businessmännen och nyttomaximerarna? VD'n ses upp till som den ultimata lyckans utpost medan politikern ofta får nöja sig med glåpord och tidningsrubriker om allt annat än hans eller hennes professionella liv.

Av vad har denna attityd kommit? Skandaler och utspel spelar säkert en roll i medborgarens ögon och oftast läser vi om de stora misslyckandena i motsats till triumferna.

För ett välfungerande samhälle behövs både han som tycker om att göra pengar och hon som tycker om att göra politik. De stora beslutenas tid behöver nödvändigtvis inte vara förbi.

Insändare i Hbl 29.6

Grönt försök

Pontus Slätis (Hbl 27.6) risar beslutsprocessen kring Sibbo men glömmer totalt bort att nämna att hans parti snällt ställde sig upp i talarstolen i Helsingfors stadsfullmäktige och gång efter gång prisade det historiska ögonblick som de så gärna ville vara med och besluta om. Så länge de Gröna inte arbetar för Sibbo så ska de Gröna inte låta påskina att de gör det heller.

Johanna Sandberg
Helsingfors

Helsingfors Eastend

Att Sibbo plötsligt skulle bli Helsingfors är en ganska stor grej. Därför blev jag mycket förvånad och isynnerhet besviken då jag lyssnade på den här stadens beslutsfattare idag på stadsfullmäktiges möte där det applåderades och gratulerades till det lyckade draget; att tvångsinkorporera inte bara en del, utan en stor del av Sibbo. Taltur efter taltur användes till att måla upp bilden av ett historiskt ögonblick och hur det inte tagits ett viktigt beslut i den här storleken på trettio år. Inte bara en utan till och med två ledamöter jämförde situationen till Berlinmurens fall! Absurt!!!!

Om det här är det viktigaste beslut som fattats i Helsingfors stadspolitik på trettio år så är jag orolig. Var är alla beslut om medborgarens välmående i en stad som kunde behöva lite mera fokusering på den struktur som redan finns här? Tror man faktist att allt löser sig så fort vi fått skattebetalarna på Björnsö på rätt sida av ring trean?

Sfp blev ensam i försvarandet av den kommunala beslutsrätten och blev utskällda för att "inte tänka på Helsingfors bästa". Hela situationen fick mig till slut att se rött så jag gick ut ur salen. Jag är helt säkert inte den enda upprörda sfp:aren ikväll.

bra jussi

aaaahh, int kan man ju klaga! Två dagar och 6 timmar jobb kvar innan sommarens höjdpunkt (nypotatis, sill och snaps) tätt följd av sommarens goda tvåa till höjdpunkt dvs semestern. Då det är såhär vackert och varmt ute är det ju lite synd att sitta inne på ett dammigt kontor och det är ungefär den här tiden på året som jag förbannar mig över att jag inte istället blev lärare. En god vän till mig påpekade att det enda som får honom att fortsätta som jumppalärarare, trots otaliga nervsammanbrott och några gråa hår, är just den långa lediga sommaren.

Med tanke på hur kallt det brukar vara i landet så kunde man med fördel fundera på olika lösningar som kunde ge oss större förutsättningar av att sen njuta av solen då den sist och slutligen visar sig. I skolorna har tanken om att vårterminen skulle fortgå till midsommaren och höstterminen sparka igång i september dryftats och idén ter mig inte alls så pjåkig. Barnen kunde då ges en bättre möjlighet att, på våren, vara mera ute och till exempel på biologilektionen konkret gå och titta på blommorna som finns på bild i boken och i synnerhet de kreativa ämnena som jumppa och tecka kunde med fördel flyttas utomhus då möjligheten finns. Också med tanke på föräldrarnas sommarledigheter, som ju oftast tas ut just efter midsommaren, kunde en längre vårtermin vara vettig.

Läraren kommer nu med argumentet att vårterminen redan nu är jättelång och att de flesta är så slut då betygen äntligen delats ut att de inte hade orkat en dag till. Här kan jag passa på att lyfta på hatten åt hela lärarkåren som säkert har ett av de tyngsta jobben i landet. Nu minns man ju ännu hur man inte helt varje dag var den mest exemplariska gällande sitt beteende i klassrummet eller ute på rasten och hur svårt det var att förstå att läraren bara ville ens bästa.

Eftersom jag har har påkänn att min chef på det här privatägda småföretaget inte skulle ha någon förståelse över min önskan om ett par veckor till (helst betald) semester så får jag väl fortsätta att avundas läraren, och samtidigt väl unna henne den långa sommaren!

min boss

Första smygpanik attacken såhär på slutrakan av arbetsdagen. Läste i viktiga infomailet att varje kandidat skall ha en kampanjchef och en stödgrupp (och en massa annat som de e bra och ha om man vill in i Riksdagen) och nu borde jag då skaffa en sådan. Jag vet att faran med hela mitt kampanjarbete säkert blir att jag vill göra allt allt allt själv vilket tenderar att resultera i snäppet större panikattackerna. Skulle alltså vara bra med en chef. Finns det frivilliga? All hjälp emottages med tacksamhet.

Hoppas England vinner idag. Och Sverige. Fast egentligen int Sverige. Nångång ska väl dom oxå inte ha all tur på sin sida? (jag och svensson har ett litet hat-kärlek förhållande på g. som säkert ganska många andra)

sfp är ett liberalt parti

Under veckoslutet var hela partiet i Vasa för att göra årets omgång av stora beslut. Steffi Wallin valdes förtjänstfullt till ny ledare och jag hoppas, och tror, att det här kommer att vara en välkommen fräsh start. Cecco hade många bra sidor, framförallt var han mycket professionell och är en av de som inger respekt av att bara stega in i rummet. Jag håller ännu oxå tummarna för att Didde ska orka kämpa på och fortsätta vara den brutalt ärliga och sympatiska politiker han är.

Det viktigaste beslutet under veckoslutets lopp var nog ändå konstaterandet att vi är ett liberalt parti, nu oxå till pappers. Liberalismen är en gammal ideologi, tom. såpass gammal att många av de allra mest grundläggande värderingarna (demokrati, frihet, jämlikhet, fred) redan finns myntade i vårt samhälle. Jag ser ändå ingen anledning till att sluta arbeta för just de här värderingarna och är därför en stark förespråkare för att uttala dessa ideal tom. mer och isynnerhet med stolthet.

När nu sfp är konstaterat liberalt så ska väl alla kommentarer om ideologilöshet äntligen sluta!? Hoppas kan man ju men såhär blir det ju säkert inte. Vad är då ett bättre tillfälle om inte ett viktigt nationellt val att bevisa alla de goda ideer och klara åsikter som finns inom medlemskåren om så mycket annat än vårt modersmål?

Nästa partidag kommer valet redan att vara över och nya beslut på agendan. Jag hoppas att det är ett minst lika starkt sfp som träffas 2007 i Vanda och att vi då kan fira de återvunna mandatet i Helsingfors!

Riksdagsvalet 2007

Jag blev just vald till kandidat i riksdagsvalet som hålls nästa år!! Va rolit! Och helt otrolit otrolit spännande! Var ska jag börja?

Den här bloggen kommer att följa hela den långa resan fram till mars 2007 och idén är att dela med mig av de tankar och åsikter som jag redan har och de som säkert kommer att väckas under årets lopp.

Nu börjar det!!!