Över veckoslutet hade jag turen att få njuta av det varma vårvädret vid lite sydligare breddgrader nämligen i Zagreb. ELDR (European Liberal Democrat Network) arrangerade sitt årliga Council Meeting som samlade politiker från hela kontinenten. Jag har en gång tidigare haft möjligheten att delta i en likadan tillställning då jag arbetade för Liberal International (ELDR's takorganisation) och tycker att det alltid är lika roligt att få komma ut lite och träffa likasinnade på ett internationellt plan. I Zagreb möttes allt från Kroatiens president, Rumäniens statsminister och lokala partiledare till svenska riksdagskvinnor, Anneli Jäätteenmäki och så Simon Ollus och jag från sfp. Diskussionerna kretsade på dagen bland annat kring den inflammerade situationen i Ryssland, under cocktailen om Kroatiens politiska klimat och under småtimmarna runt hur många öl en holländare egentligen kan dricka. Det är inte varje dag man har möjligheten att träffa liberala partikolleger från resten av världen, alltid en trevlig upplevelse!
På lördag blev jag sedan vald till viceordförande för Helsingforskretsen. Jag kunde tyvärr inte själv vara på plats på kretsmötet men tackar varmt för förtroendet! Det här är ett uppdrag som jag ser mycket framemot och tänker börja arbetet med ett särskilt sikte inställt på kommunalvalet och den kandidatrekrytering som så småningom kommer att köra igång. Jag är fullt övertygad om att vi kommer att göra ett bra val här i staden om vi lyckas presentera en kandidatlista som imponerar och övertygar. Det är ändå den enskilda kandidaten man sist och slutligen röstar på och målet är såklart att alla ska hitta sin hos oss.
På partistyrelsemötet idag gav vi vårt stadgeenliga ja till en regeringsmedverkan och jag gläds extra mycket över kulturministerportföljen. Nu har vi en ypperlig chans att satsa på mycket viktiga och nödvändiga satsningar inom idrott och bland annat musikexport. Jag vet inte hur mycket Steffi har gemensamt med sin företrädare men en flitig deltagare på alla slags musik- och idrottsevenemang hoppas jag att han blir. Börjandes nu från Eurovisionen. Varför inte till och med som prisutdelare? Jag kommer gärna med och överräcker blommorna till The Ark...
tisdag, april 17, 2007
tisdag, april 10, 2007
Viceordförandeskap
Husis skrev på Långfredag om att Didde inte ställer upp för omval som sfp's viceordförande på partidagen i juni. Didde tycker att han har gjort sitt och det är faktiskt en hel del han har hunnit med under åren. Det är inte alltid lätt att som ung kille från den här stan få det bemötande man är värd men Didde har hållit huvudet och fanan högt och kan vara stolt över det han åstadkommit. Och som han också sade så fortsätter han som vår representant i stadsstyrelsen vilket jag är mycket glad att han gör.
Lite senare i artikeln omnämndes sedan några kvinnor som kunde tänkas vara intresserade av att efterträda Didde och i det sammanhanget omnämndes jag! Jag blev mycket glad och förvånad över omnämnandet eftersom det inte var något de först frågat mig utan antagligen är något journalisten (Camilla Berggren) eller några på redaktionen kommit fram till. Det här är första gången som jag omnämns i sådana här sammanhang och det måste ju betyda att allt det arbete jag hittills har gjort börjar bära lite frukt i form av spaltutrymme. Det var ett litet omnämnande jag vet (och i samma veva hade de lyckats omdöpa mig till Strandberg, något min far lär ha råkat ut för vid ett antal tillfällen han med) men jag blev glad och fick en liten kick att arbeta vidare igen.
Och som svar på om jag är intresserad av uppdraget som viceordförande för sfp: Inte är det en omöjlighet, jag har ambitioner och är inte rädd för att medge det. Om jag känner att jag har stöd så kan jag tänka mig att ställa upp.
Lite senare i artikeln omnämndes sedan några kvinnor som kunde tänkas vara intresserade av att efterträda Didde och i det sammanhanget omnämndes jag! Jag blev mycket glad och förvånad över omnämnandet eftersom det inte var något de först frågat mig utan antagligen är något journalisten (Camilla Berggren) eller några på redaktionen kommit fram till. Det här är första gången som jag omnämns i sådana här sammanhang och det måste ju betyda att allt det arbete jag hittills har gjort börjar bära lite frukt i form av spaltutrymme. Det var ett litet omnämnande jag vet (och i samma veva hade de lyckats omdöpa mig till Strandberg, något min far lär ha råkat ut för vid ett antal tillfällen han med) men jag blev glad och fick en liten kick att arbeta vidare igen.
Och som svar på om jag är intresserad av uppdraget som viceordförande för sfp: Inte är det en omöjlighet, jag har ambitioner och är inte rädd för att medge det. Om jag känner att jag har stöd så kan jag tänka mig att ställa upp.
måndag, april 02, 2007
sfp hjärta hbl
Förra fredagen höll partistyrelsen möte och diskussionen kretsade främst kring riksdagsvalet och vad som gick rätt respektive fel. Alla höll med om att ett mandat till är strålande och det var inte bara en nöjd österbottning som ställde sig upp i talarstolen och skröt med kandidater, feelis på fältet och friska vindar. Voittajan on helppo hymyillä. För då det gick bra för partiet i nordväst så är trenden här nere i Nyland tyvärr inte lika positiv och en miljons frågan lyder: Hur ska sfp i Nyland (Helsingfors) i framtiden kunna öka sitt väljarstöd?
Husis lyfe upp några pst-medlemmars negativa uttalanden om tidningen som huvudnyhet och samtidigt som jag lite blev röd i ansiktet då jag läste artikeln så är detta inte första gången som sfp och hbl är i luven på varandra. Det är ett litet hat-kärlek förhållande såhär två stora finlandssvenska institutioner sinsemellan - som vill verka oberörda och oberoende av den andra men som samtidigt vandrar hand i hand i många saker. Så någon stor kris kommer det knappast att uppstå av det här.
Min egen analys av valet så här med några veckors perspektiv så är att det inte alls gick så farligt dåligt som man kunde tro här i Helsingfors. Med de sex översta namnen på listan med sfp'are som fått mest röster i riksdagsvalet 2003 i stan borta den här gången så var utgångsläget klart ett annat. Förstagångskandidaterna på vår lista var många och det är alltid mera utmanande att gå in i en valrörelse för första gången utan erfarenhet av var det lönar sig att annonsera, hur många gånger och var broshyrerna lönar sig att delas ut. Sfp's lista i den här staden var noga genomtänkt och jag vågar påstå att den inte kunde ha varit mycket bättre. Många många flera personer hade tillfrågats om de var intresserade av att kandidera men utan resultat och är det inte i längden mera värdefullt med kandidater som verkligen vill göra politik än sådanan som känner sig tvingade till det?
Det finns ingen att skylla på och tusentals orsaker till att valresultatet blev som det blev. Det är inte helt ointressant att titta närmare på de här orsakerna men någon huvudskyldig går inte att hitta, allra minst hos Hbl. För samtidigt som en sfp kandidat tycker att hon behandlas orättvist tycker en annan läsare att det enda hon läser om är sfp. Jag var mycket positivt överraskad av att Hesari lyfte upp partiet i en artikel om just det här partistyrelsemötet; det är nämligen i den här tidningen som vi kan vara glada över ens en liten notis i månaden.
Svenskfinland motsvarar inte sfp och sfp motsvarar inte Svenskfinland. Men de två klarar sig inte utan varandra. Detta må sen ses som en självklarhet av många medan andra vill söka alternativ till denna färdiga ekvation och röstar på något annat parti. Att vara intresserad av att göra politik och finlandssvensk betyder inte automatiskt sfp för alla. På samma sätt uppfattar inte den finlandssvenska väljaren sig automatiskt beroende av sfp.
Så länge sfp är ett reellt politiskt alternativ, inte bara i Svenskfinland, utan i hela landet så kommer sfp att överleva och må bra. Med denna slutanalys så hoppas jag att partiet i framtiden betonar allmänpolitiken i större grad framom språkpolitiken. Alla vet att sfp arbetar för det finlandssvenska men för få vet vad vi annat sysslar med. Det är det här andra som vi nu ska fokusera på och visa att sfp är ett politiskt parti precis som alla andra.
Husis lyfe upp några pst-medlemmars negativa uttalanden om tidningen som huvudnyhet och samtidigt som jag lite blev röd i ansiktet då jag läste artikeln så är detta inte första gången som sfp och hbl är i luven på varandra. Det är ett litet hat-kärlek förhållande såhär två stora finlandssvenska institutioner sinsemellan - som vill verka oberörda och oberoende av den andra men som samtidigt vandrar hand i hand i många saker. Så någon stor kris kommer det knappast att uppstå av det här.
Min egen analys av valet så här med några veckors perspektiv så är att det inte alls gick så farligt dåligt som man kunde tro här i Helsingfors. Med de sex översta namnen på listan med sfp'are som fått mest röster i riksdagsvalet 2003 i stan borta den här gången så var utgångsläget klart ett annat. Förstagångskandidaterna på vår lista var många och det är alltid mera utmanande att gå in i en valrörelse för första gången utan erfarenhet av var det lönar sig att annonsera, hur många gånger och var broshyrerna lönar sig att delas ut. Sfp's lista i den här staden var noga genomtänkt och jag vågar påstå att den inte kunde ha varit mycket bättre. Många många flera personer hade tillfrågats om de var intresserade av att kandidera men utan resultat och är det inte i längden mera värdefullt med kandidater som verkligen vill göra politik än sådanan som känner sig tvingade till det?
Det finns ingen att skylla på och tusentals orsaker till att valresultatet blev som det blev. Det är inte helt ointressant att titta närmare på de här orsakerna men någon huvudskyldig går inte att hitta, allra minst hos Hbl. För samtidigt som en sfp kandidat tycker att hon behandlas orättvist tycker en annan läsare att det enda hon läser om är sfp. Jag var mycket positivt överraskad av att Hesari lyfte upp partiet i en artikel om just det här partistyrelsemötet; det är nämligen i den här tidningen som vi kan vara glada över ens en liten notis i månaden.
Svenskfinland motsvarar inte sfp och sfp motsvarar inte Svenskfinland. Men de två klarar sig inte utan varandra. Detta må sen ses som en självklarhet av många medan andra vill söka alternativ till denna färdiga ekvation och röstar på något annat parti. Att vara intresserad av att göra politik och finlandssvensk betyder inte automatiskt sfp för alla. På samma sätt uppfattar inte den finlandssvenska väljaren sig automatiskt beroende av sfp.
Så länge sfp är ett reellt politiskt alternativ, inte bara i Svenskfinland, utan i hela landet så kommer sfp att överleva och må bra. Med denna slutanalys så hoppas jag att partiet i framtiden betonar allmänpolitiken i större grad framom språkpolitiken. Alla vet att sfp arbetar för det finlandssvenska men för få vet vad vi annat sysslar med. Det är det här andra som vi nu ska fokusera på och visa att sfp är ett politiskt parti precis som alla andra.
måndag, mars 19, 2007
TACK!!!!!!
Jag är jättenöjd. Jag tycker att jag fick mycket röster. Jag vill arbeta vidare från det här!!!
tisdag, mars 13, 2007
Världens längsta arbetsintervju
Så har äntligen Den Sista Veckan kommit och på söndag får man veta om man har fått jobbet eller ej. Det här har varit den längsta arbetsintervjun någonsin och aldrig har man blivit tentad, synad och granskad från så många olika synvinklar som nu. Det dåliga med det här är ju att det inte bara är en man behöver övertyga om att man skulle vara bäst på jobbet utan helst tusentals. Alla man närmar sig eller som närmar sig en om det här jobbet så har dessutom olika krav och olika åsikt och tycker att oilka kriterier väger tyngst.
Det har dock varit en mycket lärorik prövotid och varje dag har tillfört någonting nytt. Jag har lärt mig att tala till hundratals människor och svara på frågor om allt från värnplikt till hur jag tror att invandrare lättare kunde integreras i samhället. Jag har lärt mig att inte ta det alltför personligt då någon skäller ut min syn på stadstrafiken eller mitt partis ideologi. Och jag har framför allt lärt mig att uppskatta varje liten uppmuntran och positiv kommentar på vägen.
På söndag får jag då äntligen beskedet om jag har fått jobbet eller inte. Hur det än går så är det här verkligen ett arbete som jag vill ha, och som jag antagligen kommer att fortsätta att söka.
Det har dock varit en mycket lärorik prövotid och varje dag har tillfört någonting nytt. Jag har lärt mig att tala till hundratals människor och svara på frågor om allt från värnplikt till hur jag tror att invandrare lättare kunde integreras i samhället. Jag har lärt mig att inte ta det alltför personligt då någon skäller ut min syn på stadstrafiken eller mitt partis ideologi. Och jag har framför allt lärt mig att uppskatta varje liten uppmuntran och positiv kommentar på vägen.
På söndag får jag då äntligen beskedet om jag har fått jobbet eller inte. Hur det än går så är det här verkligen ett arbete som jag vill ha, och som jag antagligen kommer att fortsätta att söka.
torsdag, mars 01, 2007
Kampen om Finlandssvensken
Jag tittar ibland på FST men ser inte deras nyheter som ett större måste än någon annan TV-kanals. Jag lyssnar ofta på Radio X3M:s morgonshow men precis lika ofta på YLEX. Jag tycker om att gå på kräftskiva och sitz men kan tänka mig att dricka min öl utan att sjunga helan går först. Jag trivs på Nylle och Mecca men lika bra på ett på många andra ställen en fredag kväll.
För ett par år sedan föddes och dog ett experiment som kallade sig själv för Klubb S. Innan det ens hade hunnit börja så sköts det ner bl.a. i Husis som 'Klubben för inbördes beundran'. Kritiken följde lite samma linje som så många gånger tidigare dvs. många finlandssvenskar på samma ställe kan inte båda gott. Varför ska man måsta skämmas över att vara finlandssvensk? Varför ska man måsta lite höja på ögonbrynet efter att kompisen säger att den är påväg på Hangöregatta och sucka efter att man varit på söndagspromenad i Brunssan? För det är ingen annan som gör det förutom vi. 'Gud, det är ju bara såå finlandssvenskt!' - So what? Inte gör det saken automatiskt sämre för det!
Varför ska finlandssvenskhet vara så tabu? Det finns ett otal sk. finlandssvenska institutioner som tävlar om vår uppmärksamhet med sfp, FST och Hanken i spetsen och många gånger får dessa tävla snäppet hårdare än de motsvarande finska alternativet om finlandssvenskarnas gunst. Jag vet själv att jag kommer tillbaka till X3M först efter många om och men och går jag på Svenska Teatern så gör jag det för pjäsens skull, inte för själva teaterns (intalar jag mig själv). Alla dessa finlandssvenska institutioner har en mycket begränsad publik som de får slåss med tänder och franskmanikyrerade naglar för. Det är inte en självklarhet för många att vara såpass finlandssvensk att man håller på det egna i vått och torrt utan precis varendaste en åskådare måste flirtas och lirkas och övertalas och ibland även skrämmas fram.
Att titta på FST ska vara ens eget val. Att skriva in sig vid Åbo Akademi likaså. Att rösta på sfp den sista utvägen. Varför ska det vara såhär? Varför inte ta den enkla vägen ut och verkigen uppskatta de alternativ som erbjuds på svenska, åt just oss finlandssvenska? För det enda dessa institutioner vill är att göra något bra för finlandssvenskheten, något vi alla i grund och botten också vill.
Jag äger ett par Tommy Hilfiger pikén, min pappa har både Volvo och segelbåt och jag tycker om att ta en GT. Kan alla dessa "fenomen" förklaras med att jag är finlandssvensk? I think not.. Men så länge vi tror det så kommer alla andra att tro det också och så länge kommer fördomarna att frodas.
Egentligen tror jag att det många gånger är enklare att leva i dunklet av fördomar än att verkligen ställa sig upp och häva sig. Det går lätt att byta kanal och det går lätt att förklara bort sitt eget beteende som en produkt av majoritetens men knappast någon av oss skulle villa att alternativen inte längre fanns.
För ett par år sedan föddes och dog ett experiment som kallade sig själv för Klubb S. Innan det ens hade hunnit börja så sköts det ner bl.a. i Husis som 'Klubben för inbördes beundran'. Kritiken följde lite samma linje som så många gånger tidigare dvs. många finlandssvenskar på samma ställe kan inte båda gott. Varför ska man måsta skämmas över att vara finlandssvensk? Varför ska man måsta lite höja på ögonbrynet efter att kompisen säger att den är påväg på Hangöregatta och sucka efter att man varit på söndagspromenad i Brunssan? För det är ingen annan som gör det förutom vi. 'Gud, det är ju bara såå finlandssvenskt!' - So what? Inte gör det saken automatiskt sämre för det!
Varför ska finlandssvenskhet vara så tabu? Det finns ett otal sk. finlandssvenska institutioner som tävlar om vår uppmärksamhet med sfp, FST och Hanken i spetsen och många gånger får dessa tävla snäppet hårdare än de motsvarande finska alternativet om finlandssvenskarnas gunst. Jag vet själv att jag kommer tillbaka till X3M först efter många om och men och går jag på Svenska Teatern så gör jag det för pjäsens skull, inte för själva teaterns (intalar jag mig själv). Alla dessa finlandssvenska institutioner har en mycket begränsad publik som de får slåss med tänder och franskmanikyrerade naglar för. Det är inte en självklarhet för många att vara såpass finlandssvensk att man håller på det egna i vått och torrt utan precis varendaste en åskådare måste flirtas och lirkas och övertalas och ibland även skrämmas fram.
Att titta på FST ska vara ens eget val. Att skriva in sig vid Åbo Akademi likaså. Att rösta på sfp den sista utvägen. Varför ska det vara såhär? Varför inte ta den enkla vägen ut och verkigen uppskatta de alternativ som erbjuds på svenska, åt just oss finlandssvenska? För det enda dessa institutioner vill är att göra något bra för finlandssvenskheten, något vi alla i grund och botten också vill.
Jag äger ett par Tommy Hilfiger pikén, min pappa har både Volvo och segelbåt och jag tycker om att ta en GT. Kan alla dessa "fenomen" förklaras med att jag är finlandssvensk? I think not.. Men så länge vi tror det så kommer alla andra att tro det också och så länge kommer fördomarna att frodas.
Egentligen tror jag att det många gånger är enklare att leva i dunklet av fördomar än att verkligen ställa sig upp och häva sig. Det går lätt att byta kanal och det går lätt att förklara bort sitt eget beteende som en produkt av majoritetens men knappast någon av oss skulle villa att alternativen inte längre fanns.
tisdag, februari 20, 2007
Vådan av att vara Student
Såhär fastlagstisdagen till ära så vill jag ägna en stund åt studenttraditionernas förtrollande värld och 'varför man egentligen vill gå omkring i en skitig halare'. Var i Åbo på veckoslutet på årsfest och tycker ännu också att den är den bästa festen, hur pretentiöst någon än må tycka att det är då fattiga studenter drar fracken på sig och valsar med kårband och prenikor flygandes. Behövs dessa traditioner? Varför vill studenter samlas, så många som möjligt, på samma ställe och till och med tävla om vem som ser mest uppseendeväckande ut och vem som beter sig sämst? I grunden finns säkert en liten vi mot världen känsla som understryks i takt med högtider som Fastlagstisdag och Årsfest.
Förr i tiden fick man gå med sin studentmössa från och med Wappen, hela sommaren, och ända fram till den sista september. Jag tillhör den kategorin som älskar min vita Fredriksson och jublar varje gång jag får bära den. Samtidigt valde en av mina bästa kompisar att aldrig införskaffa dylika och menade att han inte ville sätta sig i så tydlig kontrast till de icke hattprydda. Det är säkert av samma orsak som många väljer att inte införskaffa Halaren. Ack, denna färggranna sak som man spenderat en halv förmögenhet på att pryda med alla världens halarmärken och andra troféer och som - ve och fasa! - inte får så mycket som se vatten med risk att vara något annat än skitig och rentav lite äckliga.
Studenten i mig skulle så gärna ha stannat i pulkabacken idag ännu lite till och med kanske en liten skvätt värmande i den i alla fall lite redan värmande saften. Studenten i mig skulle egentligen ha velat spendera halva morgonen med ett bowlingklot i den ena handen och en ölflaska i den andra som sig bör i Åbo och studenten i mig skulle nu helst av allt vara på Nylle istället för samvetsgrannt hemma med tanke på morgondagens arbetsdag. Så skönt att ibland få dricka öl till morgonmål utan att ha dåligt samvete och dra fram på stan med hela världen emot en! Och samtidigt ack så skönt att även detta har sin tid...
Förr i tiden fick man gå med sin studentmössa från och med Wappen, hela sommaren, och ända fram till den sista september. Jag tillhör den kategorin som älskar min vita Fredriksson och jublar varje gång jag får bära den. Samtidigt valde en av mina bästa kompisar att aldrig införskaffa dylika och menade att han inte ville sätta sig i så tydlig kontrast till de icke hattprydda. Det är säkert av samma orsak som många väljer att inte införskaffa Halaren. Ack, denna färggranna sak som man spenderat en halv förmögenhet på att pryda med alla världens halarmärken och andra troféer och som - ve och fasa! - inte får så mycket som se vatten med risk att vara något annat än skitig och rentav lite äckliga.
Studenten i mig skulle så gärna ha stannat i pulkabacken idag ännu lite till och med kanske en liten skvätt värmande i den i alla fall lite redan värmande saften. Studenten i mig skulle egentligen ha velat spendera halva morgonen med ett bowlingklot i den ena handen och en ölflaska i den andra som sig bör i Åbo och studenten i mig skulle nu helst av allt vara på Nylle istället för samvetsgrannt hemma med tanke på morgondagens arbetsdag. Så skönt att ibland få dricka öl till morgonmål utan att ha dåligt samvete och dra fram på stan med hela världen emot en! Och samtidigt ack så skönt att även detta har sin tid...
torsdag, februari 08, 2007
Jo och nej och kanske
Allt ska man ha åsikter om. NATO, kärnkraft, höjningar och minskningar av det ena och det andra och hur exakt detta ska gå tillväga. Då jag började med allt det här, politiken, så funderade jag många gånger om jag överhuvudtaget hade tillräckligt med åsikter, om jag var tillräckligt "kvalificerad" för att skriva in mig i ett parti. Många av de åsikter jag har nu har jag fått just därför att jag är medlem av ett parti. Saker jag aldrig ens hört talas om och än mindre ägnat en tanke var plötsligt intressanta och mer och mer blev jag övertygad om att jag hade hittat rätt. På den här nivån (läs: gräsroten) så finns det inte så mycket rätt och fel åsikter utan snarare intressanta diskussioner. Politik och åsikter går hand i hand men vilkendera som kommer före är inte varje gång helt lätt att urskilja (och behöver inte nödvändigtvis urskiljas för den delen).
Valmaskinerna var ju sen ett kapitel för sig. Många av frågorna var sådana som jag inte i första hand annars skulle ha tänkt på och i vissa fall var det svårt att svara ja eller nej (och dessutom i vilken utsträckning; mycket, jätte mycket eller enormt mycket). Jag tog till den principen att inte svara 'Vet ej' på någonting eftersom jag inte helt understöder vaga ord och formuleringar i samband med vårt lands beslutsafattande. Erkki och Matti kommer undan med 'I den här stunden tycker jag inte att frågan är aktuell' och 'vi ska eventuellt kanske utreda saken' men det tycker jag inte att vi riksdagskandidater ska få göra.
Politik ska inte vara att kunna formulera sig korrekt på de tjugo sekunder man har micken i handen utan politik ska vara alla de visioner som ligger bakom. Det bor en liten politiker i oss alla, vare sig vi vill det eller inte, och det behöver inte automatiskt vara någonting negativt.
Och för att klargöra mina åsikter här och nu så säger jag JA till både NATO och kärnkraft. Punkt.
Valmaskinerna var ju sen ett kapitel för sig. Många av frågorna var sådana som jag inte i första hand annars skulle ha tänkt på och i vissa fall var det svårt att svara ja eller nej (och dessutom i vilken utsträckning; mycket, jätte mycket eller enormt mycket). Jag tog till den principen att inte svara 'Vet ej' på någonting eftersom jag inte helt understöder vaga ord och formuleringar i samband med vårt lands beslutsafattande. Erkki och Matti kommer undan med 'I den här stunden tycker jag inte att frågan är aktuell' och 'vi ska eventuellt kanske utreda saken' men det tycker jag inte att vi riksdagskandidater ska få göra.
Politik ska inte vara att kunna formulera sig korrekt på de tjugo sekunder man har micken i handen utan politik ska vara alla de visioner som ligger bakom. Det bor en liten politiker i oss alla, vare sig vi vill det eller inte, och det behöver inte automatiskt vara någonting negativt.
Och för att klargöra mina åsikter här och nu så säger jag JA till både NATO och kärnkraft. Punkt.
måndag, januari 29, 2007
Insändare i Hbl 20.1
Mera gymnastik i skolan
Vårt utbildningssystem är väl prisat och anses som en av Finlands starka sidor i internationella jämförelser. Bra så, men samtidigt som vi jublar över det här så bör vi inte glömma att titta på hur detta i praktiken uppnås.
Målet med vår grundskoleutbildning ska inte vara att klara oss bra i Pisa-jämförelser utan snarare det att barnet trivs i skolan. Så som det är nu ses skolgången för många som ett nödvändigt ont och det att barnet inte vill gå till skolan viftas bort istället för att funderas över. Eleverna borde ges mera utrymme att själva forma sin skoldag och större satsningar kunde göras på eftermiddagsverksamhet i skolans utrymmen. Om eleverna vill bli kvar och spela korgboll i gymnastiksalen då skoldagen slutat, så borde dessa ges en möjlighet till det. I och med den senaste läroplanen så introducerades ett nytt ämne i grundskolan nämligen hälsokunskap. Varför tvinga eleven att sitta vid skolbänken och lära sig om att leva hälsosamt istället för att visa hur detta går till i praktiken på t.ex. gymnastiktimmen? Problemet är inte nödvändigtvis det att ungdomar äter för mycket godis utan det att de inte ges en möjlighet att göra sig av med all extra energi.
Så länge det är föräldrarna som köper maten hemma är det svårt att ändra på ett barns kostvanor men fortsatta nedskärningar på skolgymnastiken kan inte motiveras med att den är mera tävlings- än motionsinriktad. Varje skoldag bör innefatta åtminstone ett sk. kreativt ämne. Det är minst lika viktigt att ge barnet en möjlighet att rita/sy/snickra/springa som det är att lära denne alla Europas huvudstäder.
Vårt utbildningssystem är väl prisat och anses som en av Finlands starka sidor i internationella jämförelser. Bra så, men samtidigt som vi jublar över det här så bör vi inte glömma att titta på hur detta i praktiken uppnås.
Målet med vår grundskoleutbildning ska inte vara att klara oss bra i Pisa-jämförelser utan snarare det att barnet trivs i skolan. Så som det är nu ses skolgången för många som ett nödvändigt ont och det att barnet inte vill gå till skolan viftas bort istället för att funderas över. Eleverna borde ges mera utrymme att själva forma sin skoldag och större satsningar kunde göras på eftermiddagsverksamhet i skolans utrymmen. Om eleverna vill bli kvar och spela korgboll i gymnastiksalen då skoldagen slutat, så borde dessa ges en möjlighet till det. I och med den senaste läroplanen så introducerades ett nytt ämne i grundskolan nämligen hälsokunskap. Varför tvinga eleven att sitta vid skolbänken och lära sig om att leva hälsosamt istället för att visa hur detta går till i praktiken på t.ex. gymnastiktimmen? Problemet är inte nödvändigtvis det att ungdomar äter för mycket godis utan det att de inte ges en möjlighet att göra sig av med all extra energi.
Så länge det är föräldrarna som köper maten hemma är det svårt att ändra på ett barns kostvanor men fortsatta nedskärningar på skolgymnastiken kan inte motiveras med att den är mera tävlings- än motionsinriktad. Varje skoldag bör innefatta åtminstone ett sk. kreativt ämne. Det är minst lika viktigt att ge barnet en möjlighet att rita/sy/snickra/springa som det är att lära denne alla Europas huvudstäder.
måndag, januari 22, 2007
Akta dig för högern!
Varför skulle väljarna skrämmas av talet om en borgerlig regering? Socialdemokraterna varnar för högern och försöker med sitt tal naturligtvis locka flera röster till sig, men åt mig far hela logiken helt förbi. Hotet kan ju omskrivas såhär: akta er för en borgerlig regering; ett alltför starkt och attraktivt alternativ i antågande! Den stora stygga högern samlar redan nu flest röster i riksdagsval men ändå har de tre senaste presidenterna varit socialdemokrater.
Då det går bra för landet (och därmed även för folket) så är det många som inte vill ändra på sitt sätt att rösta. 'Han har varit ett tryggt och bra alternativ såhär långt, inte tänker jag börja rösta på någon annan då.' Varför inte? Tänk om det rentav skulle gå ännu bättre? En mycket effektivare skrämseltaktik skulle vara att tuta ut medelåldern på våra beslutsfattare och sedan räkna ut hur många av dem som med större sannolikhet röstar för en höjning av pensionerna i motsats till studiestödet. Nej, akta er varken för högern eller vänstern utan se istället upp för en riksdag som inte inkluderar 35 minusarna!
Då det går bra för landet (och därmed även för folket) så är det många som inte vill ändra på sitt sätt att rösta. 'Han har varit ett tryggt och bra alternativ såhär långt, inte tänker jag börja rösta på någon annan då.' Varför inte? Tänk om det rentav skulle gå ännu bättre? En mycket effektivare skrämseltaktik skulle vara att tuta ut medelåldern på våra beslutsfattare och sedan räkna ut hur många av dem som med större sannolikhet röstar för en höjning av pensionerna i motsats till studiestödet. Nej, akta er varken för högern eller vänstern utan se istället upp för en riksdag som inte inkluderar 35 minusarna!
tisdag, januari 16, 2007
Politiska alternativ
Mikael Hiltunen skriver i dagens Hbl om den politiska alternativlösheten i Svenskfinland och menar att allt bara kretsar kring sfp. Finlands svenska socialdemokrater vill ha mera utrymme i debatten samtidigt som kritik riktas mot sfp's arbetsmarknadspolitik och det att man inte vill fortsätta i samma banor som förr. Att försvara ett argument med att säga att 'men det har ju fungerat så bra hittills' tror jag inte på. Hur kan vi veta det om vi inte provat på andra lösningar? Vare sig det gäller alternativ till en fackföreningsdominerad arbetsmarknad eller ett sfp-styrt Svenskfinland så är det aktörerna själva som är de som ska hävda sig. Det gjorde sfp iom. samarbetsförhandlingarna i regeringen och stod därmed för sin ideologi.
Jag sku vara urlycklig om HS lyfte upp sfp som en avgörande aktör i riksdagsvalet i stan. Alternativet här är nog tyvärr det att sfp själv kämpar för en position bland de stora namnen, än det att motståndarna lägger sig.
Jag sku vara urlycklig om HS lyfte upp sfp som en avgörande aktör i riksdagsvalet i stan. Alternativet här är nog tyvärr det att sfp själv kämpar för en position bland de stora namnen, än det att motståndarna lägger sig.
onsdag, december 27, 2006
Valoa kaamokseen
'Valoa kaamokseen!' önskade en tjänsteman på Miljöcentralen alla då vi avslutade vårt senaste möte. Och visst är det just det som nu skulle behövas: ljus!! Helst i form av solsken och någon timme inte helt kolmörker till på morgonen och eftermiddagen (som det är nu så sitter man ju inne på kontoret de få ljusa timmarna under dygnet). Hur klarar vi av det här? År ut och år in, svart svart svart och den här gången ingen snö heller som lite sku pigga upp.
Vad borde man då göra istället för att stanna hemma ch tycka att det inte lockar att gå ut i stormen/ösregnet/svinkalla mörkret? Tips tas gärna emot! Så långt har jag kommit att man ska unna sig saker som får en på gott humör: en till bra film (fast disken står orörd), en påse karkki (fast man lovat sig själv att äta hälsosamt), ett par snygga sandaler (istället för de där vinterskorna man egentligen behövde) och ett glas till med kompisarna istället för att fara hem och sen sitta där ensam.
Vi kämpar på! Och gläds av att det faktist nu blir ljusare dag för dag.
Vad borde man då göra istället för att stanna hemma ch tycka att det inte lockar att gå ut i stormen/ösregnet/svinkalla mörkret? Tips tas gärna emot! Så långt har jag kommit att man ska unna sig saker som får en på gott humör: en till bra film (fast disken står orörd), en påse karkki (fast man lovat sig själv att äta hälsosamt), ett par snygga sandaler (istället för de där vinterskorna man egentligen behövde) och ett glas till med kompisarna istället för att fara hem och sen sitta där ensam.
Vi kämpar på! Och gläds av att det faktist nu blir ljusare dag för dag.
tisdag, december 19, 2006
SUpande Ungdom
Jag deltog igår som en del av panelen i ett diskussionstillfälle om ungdomars alkoholvanor som arrangerades i Riksdagens infocenter. För tillfället super unga mera än de gjorde för bara några år sedan vilket är alarmerande samtidigt som det verkar som om finlandssvenskar super i genomsnitt mera. Hur kommer det här sig? Är det helt okej med snapsvisor på Midsommar och skumppa på Nyårsafton eller borde föräldrar vara ännu mer stränga med sina tonåringar? Och varför dricker egentligen unga?
Jag tror att det har mycket att göra med en social press och en känsla av att man är utanför, att man inte är cool, om man inte dricker. Om alla andra på festen plötslit förvandlas till fnittrande och allmänt glada jättebra kompisar (som dessutom vågar närma sig det andra könet) så är det inte många som känner sig bekväma av att stå och titta på. Men varför är det då såhär, att man som finländare vågar närma sig varandra enbart under påverkan av alkohol? Att det bara vid en viss promillegräns är möjligt att vara öppen och visa vad man känner?
Jag tycker att vi så småningom ska sluta av att vara stolta över att vi är blyga och tysta av oss. Fick här om veckan höra att Finland t.o.m. marknadsför detta utomlands som en söt liten detalj som karaktäriserar människan här uppe i norr. "Kom hit till kalla Finland - här behöver du inte ens säga hej åt butiksbiträdet om du inte vill". Sluta med det. Jag tror inte att detta är lösningen på ungdomars överdrivna supande men en attitydförändring kunde vara välkommen. Och jo, höj skatten på starksprit och det rejält!
Jag tror att det har mycket att göra med en social press och en känsla av att man är utanför, att man inte är cool, om man inte dricker. Om alla andra på festen plötslit förvandlas till fnittrande och allmänt glada jättebra kompisar (som dessutom vågar närma sig det andra könet) så är det inte många som känner sig bekväma av att stå och titta på. Men varför är det då såhär, att man som finländare vågar närma sig varandra enbart under påverkan av alkohol? Att det bara vid en viss promillegräns är möjligt att vara öppen och visa vad man känner?
Jag tycker att vi så småningom ska sluta av att vara stolta över att vi är blyga och tysta av oss. Fick här om veckan höra att Finland t.o.m. marknadsför detta utomlands som en söt liten detalj som karaktäriserar människan här uppe i norr. "Kom hit till kalla Finland - här behöver du inte ens säga hej åt butiksbiträdet om du inte vill". Sluta med det. Jag tror inte att detta är lösningen på ungdomars överdrivna supande men en attitydförändring kunde vara välkommen. Och jo, höj skatten på starksprit och det rejält!
tisdag, november 28, 2006
Som kandidat
Som kandidat i riksdagsvalet är det mycket man får ta del av, människor man får träffa och tillställningar man får delta i. Hittills har det för oss arrangerats en hel drös utbildningar, i allt från hur skriva insändare och vilka färger som klär en bäst till hur energiproduktionen ser ut i Finland idag. Jag hade möjligheten att åka till Bryssel tillsammans med tjugotalet medkandidater från hela landet där vi bekantade oss med Parlamentet, Kommissionen, NATO och några lokala finska kontor och samtidigt lära känna de människor man kommer att ha mycket gemensamt med under de kommande månaderna. Då jag har träffat kandidater från både det egna partiet och från andra har jag märkt att det inte egentligen finns någonting som definierar en riksdagsvalskandidat. Inget speciellt sätt att hälsa, att presentera sina åsikter på eller något kännetecknande i sätt eller karaktär. Det är en salig blandning människor som gör det här och däri ligger också charmen!
Det var länge ett dilemma jag hade, att tänk om jag inte är den rätta typen att vara uppställd i val och att jag kanske saknar något som absolut skulle behövas. 'Varför just jag?' är frågan som säkert många potentiella kandidater ställt sig själva och ett till 100% rätt svar finns helt enkelt inte. Alla har någonting att ge och det viktigaste är sist och slutligen den egna viljan.
Det börjar närma sig känns det som. Efter Julen vore det skäl att sparka igång på allvar och innan dess finns det ännu en hel del ogjort. Små saker som att fylla i ett enkelt formulär med några frågor om ens kandidatur kan ta ett par timmar i anspråk att fundera på. Som tur är jag inte helt ensam med allt jobb och därför vill jag ren nu passa på att tacka Anna Alenius (min kampanjchef) för att hon orkar och vill ta del av alla små detaljer som ska fixas och dessutom ger mig en push i rätt riktning med jämna mellanrum. Tack Anna och tack också alla andra som redan i det här stadiet gett sitt stöd till mig och min kandidatur!! Som kandidat känns det här alldeles otroligt viktigt.
Det var länge ett dilemma jag hade, att tänk om jag inte är den rätta typen att vara uppställd i val och att jag kanske saknar något som absolut skulle behövas. 'Varför just jag?' är frågan som säkert många potentiella kandidater ställt sig själva och ett till 100% rätt svar finns helt enkelt inte. Alla har någonting att ge och det viktigaste är sist och slutligen den egna viljan.
Det börjar närma sig känns det som. Efter Julen vore det skäl att sparka igång på allvar och innan dess finns det ännu en hel del ogjort. Små saker som att fylla i ett enkelt formulär med några frågor om ens kandidatur kan ta ett par timmar i anspråk att fundera på. Som tur är jag inte helt ensam med allt jobb och därför vill jag ren nu passa på att tacka Anna Alenius (min kampanjchef) för att hon orkar och vill ta del av alla små detaljer som ska fixas och dessutom ger mig en push i rätt riktning med jämna mellanrum. Tack Anna och tack också alla andra som redan i det här stadiet gett sitt stöd till mig och min kandidatur!! Som kandidat känns det här alldeles otroligt viktigt.
tisdag, november 21, 2006
Professor Berglunds logik
Bäste Tom Berglund,
Du anser att studerande borde veta bättre än att kräva saker som vi sedan själva ska tvingas betala tillbaka. Samtidigt vill du att vi tar mera lån...
Du anser att studiestödet är en börda för skattebetalaren och att högskolestuderande borde förstå bättre än att kräva sådana pengar nu, som sedan står dem dyrt som välbetalda toppjobbare. Med samma logik kan alltså barnet välja att inte klättra i den nya klätterställningen på dagisgården och istället gagnas av det någongång i framtiden. I form av vad? Skattelättnader? Skattelättnader för att vi kan säga att vi inte använt oss av den nya trottoaren (som asfalterats med hjälp av skattemedel)? Eller att vi går till tandläkaren privat och inte kommunalt (som upprätthålls via skattemedel)?
Vi kan inte själva välja vart våra skattemedel går; det är precis just det som våra riksdagsmän, med vårt förtroende, ska göra. Vi kan såklart tycka att vissa grupper i samhället ska få mera resurser tilldelade än andra (om det här finns väl lika många åsikter som det finns invånare i det här landet) men det mest rättvisa är väl ändå att alla får i alla fall något?
Studerande är inte dumma och studerande förstår nog vem det är som i sista hand betalar för det stöd vi får i det här skedet - vi. Just på grund av detta faktum så tar jag gärna emot ett litet stöd nu i det här skedet och betalar tillbaka sen, då jag har pengar. Det fungerar just så lite som ett lån. Men ett mycket mera attraktivt lån än det traditionella med räntor, bankavgifter och tidsfrister.
Den som tycker att studerande borde lyfta lån för att klara sig under sin studietid borde med samma logik anse att arbetslösa borde lyfta lån under den tid de annars hade fått arbetslöshetsersättning.
Du anser att studerande borde veta bättre än att kräva saker som vi sedan själva ska tvingas betala tillbaka. Samtidigt vill du att vi tar mera lån...
Du anser att studiestödet är en börda för skattebetalaren och att högskolestuderande borde förstå bättre än att kräva sådana pengar nu, som sedan står dem dyrt som välbetalda toppjobbare. Med samma logik kan alltså barnet välja att inte klättra i den nya klätterställningen på dagisgården och istället gagnas av det någongång i framtiden. I form av vad? Skattelättnader? Skattelättnader för att vi kan säga att vi inte använt oss av den nya trottoaren (som asfalterats med hjälp av skattemedel)? Eller att vi går till tandläkaren privat och inte kommunalt (som upprätthålls via skattemedel)?
Vi kan inte själva välja vart våra skattemedel går; det är precis just det som våra riksdagsmän, med vårt förtroende, ska göra. Vi kan såklart tycka att vissa grupper i samhället ska få mera resurser tilldelade än andra (om det här finns väl lika många åsikter som det finns invånare i det här landet) men det mest rättvisa är väl ändå att alla får i alla fall något?
Studerande är inte dumma och studerande förstår nog vem det är som i sista hand betalar för det stöd vi får i det här skedet - vi. Just på grund av detta faktum så tar jag gärna emot ett litet stöd nu i det här skedet och betalar tillbaka sen, då jag har pengar. Det fungerar just så lite som ett lån. Men ett mycket mera attraktivt lån än det traditionella med räntor, bankavgifter och tidsfrister.
Den som tycker att studerande borde lyfta lån för att klara sig under sin studietid borde med samma logik anse att arbetslösa borde lyfta lån under den tid de annars hade fått arbetslöshetsersättning.
måndag, november 13, 2006
Inte helt svart-grönt
Oljan tar slut. Och kolet. Och då måste vi använda oss av något annat. Jag vet inte hur många gånger detta faktum tutats ut men ändå verkar det mig som om endast en handfull har lyssnat. Vindkraft? Finns en del jo men skulle krävas en avsevärd utbyggnad för att kunna tala om vindkraft som ett reellt alternativ till t.ex. kärnkraften. Vattenkraft? Jo, rent och bra men det är typ slut på forsarna där vattenkraftverk kan byggas. Solenergi? Helt bra på sommarn. Kärnkraft? Visserligen en förnybar naturresurs men tåls att hållas utanför diskussionen om var vi ska leta efter nya hållbara och miljövänliga lösningar till vårt lands energiproduktion i framtiden.
I dagens HS (13.11) kan vi läsa om företaget Vapo som lyfter fram pelletter som ett alternativ till bl.a. oljeförbränning för att hålla huset varmt. I samma arikel hånas de sedan av sina konkurrenter (läs: oljegubbarna) för att de tror sig vara mera än vad de egentligen är. Här förstår jag inte riktigt logiken; om det nu är så, att oljan kommer att ta slut, så borde inte vi alla (även oljegubbarna) vara glada över reella alternativ som håller våra hus varma även i frantiden? Varför håna dessa nytänkare i sina försök och samtidigt luta sig bekvämt tillbaka och pösa om oljans överlägsenhet på markandaden?
Om vi i detta land skall komma fram till hållbara energiproduktionslösningar så måste mera fokus läggas på alternativ till oljan och kolet. Inför skatteincitament för nytänkande lösningar och lyft upp deras oumbärlighet i diskussionen!
I dagens HS (13.11) kan vi läsa om företaget Vapo som lyfter fram pelletter som ett alternativ till bl.a. oljeförbränning för att hålla huset varmt. I samma arikel hånas de sedan av sina konkurrenter (läs: oljegubbarna) för att de tror sig vara mera än vad de egentligen är. Här förstår jag inte riktigt logiken; om det nu är så, att oljan kommer att ta slut, så borde inte vi alla (även oljegubbarna) vara glada över reella alternativ som håller våra hus varma även i frantiden? Varför håna dessa nytänkare i sina försök och samtidigt luta sig bekvämt tillbaka och pösa om oljans överlägsenhet på markandaden?
Om vi i detta land skall komma fram till hållbara energiproduktionslösningar så måste mera fokus läggas på alternativ till oljan och kolet. Inför skatteincitament för nytänkande lösningar och lyft upp deras oumbärlighet i diskussionen!
tisdag, oktober 31, 2006
License to watch TV
Här nedan en idé som kunde ha funderats på nu då vi alla snart behöver digi-box för att kunna kolla på TV. Digiboxarna skulle aldrig ha gjorts till en kommerciell vara som nu säljs av olika kvalitet, märke och prisklass utan staten skulle ha gått in för att distribuera dessa nödvändigheter. Digiboxarna skulle sedan delats ut gratis men med det kravet att man betalat sin licens. Denna väg skulle alla med TV betala sin TV-avgift eftersom TV tittande annars vore omöjligt.
För övrigt så tycker jag att public service är enormt viktigt och därför absolut borde finansieras med hjälp av skattemedel och inte via frivilliga avgifer. Alla har en TV i dagens läge och om inte en egen så ser vi ibland på den hemma hos en kompis eller på krogen. Jag förstår tanken med att endast de som äger en sak eller använder en sak betalar för den men det finns mycket annat som våra skatter går till och som någon annan inte sen någonsin kommer att utnyttja. Ett exempel är arbetslöshetspremien som aldrig (som tur) kommer att nyttjas av alla men ändå är obligatorisk som lönetagare.
Pressfrihet skall absolut stödas av staten. Slopa TV-avgiften.
För övrigt så tycker jag att public service är enormt viktigt och därför absolut borde finansieras med hjälp av skattemedel och inte via frivilliga avgifer. Alla har en TV i dagens läge och om inte en egen så ser vi ibland på den hemma hos en kompis eller på krogen. Jag förstår tanken med att endast de som äger en sak eller använder en sak betalar för den men det finns mycket annat som våra skatter går till och som någon annan inte sen någonsin kommer att utnyttja. Ett exempel är arbetslöshetspremien som aldrig (som tur) kommer att nyttjas av alla men ändå är obligatorisk som lönetagare.
Pressfrihet skall absolut stödas av staten. Slopa TV-avgiften.
onsdag, oktober 18, 2006
Speccis
Norsen vill specialisera sig på matematik och naturvetenskaper och nu diskuteras saken på olika håll i stan. Själv ser jag ingen bra orsak till att INTE tillåta en skola att ge utrymme åt elever med specialintressen (och specialbegåvningar) och att låta barnen få leva ut redan i klasserna 7-9. De som kallar detta för elitism och att dylika arrangemang kan väcka avundsjuka, dels bland jämnåriga barn i den egna staden men även hos barn som inte har samma möjlighet ute på landsbygden, tycker jag nu att allvarligt ska fundera på varför det blivit tabu att vara bättre än någon annan? Det att Pelle inte kan få en kaka behöver inte betyda att inte heller Olle ska få en.
Specialiseringsklasser finns redan nu runtom i Svenskfinland och det här verkar ha fungerat finfint hittills. Om du råkar bo i Vöråtrakten kan du välja en skola med möjlighet till mera idrott varvat med undervisningen och i Helsingfors ges intresserade en möjlighet att krydda sin gymnasiegång med lite extra musikundervisning. Nu sku det ju vara tråkigt om precis alla finlandssvenska skolor, i hela landet, hade exakt samma utbilding och utbildade exakt likadana individer. Lätt att kontrollera och jämföra jo men knappast mindre utrymme för avundsjuka.
Jag tycker att vi snart borde komma över mentaliteten att 'om inte vi alla kan ha samma möjligheter så ska ingen ha det'. Med detta tankesätt stampar hela Svenskfinland bara på stället samtidigt som resten av landet springer förbi. Nej, stöd mattageniet och låt barn vara duktigare än klasskompisen. Det är helt okej att vara lite annorlunda.
Specialiseringsklasser finns redan nu runtom i Svenskfinland och det här verkar ha fungerat finfint hittills. Om du råkar bo i Vöråtrakten kan du välja en skola med möjlighet till mera idrott varvat med undervisningen och i Helsingfors ges intresserade en möjlighet att krydda sin gymnasiegång med lite extra musikundervisning. Nu sku det ju vara tråkigt om precis alla finlandssvenska skolor, i hela landet, hade exakt samma utbilding och utbildade exakt likadana individer. Lätt att kontrollera och jämföra jo men knappast mindre utrymme för avundsjuka.
Jag tycker att vi snart borde komma över mentaliteten att 'om inte vi alla kan ha samma möjligheter så ska ingen ha det'. Med detta tankesätt stampar hela Svenskfinland bara på stället samtidigt som resten av landet springer förbi. Nej, stöd mattageniet och låt barn vara duktigare än klasskompisen. Det är helt okej att vara lite annorlunda.
torsdag, oktober 12, 2006
Insändare i Hbl 12.10
Dåligt av lagutskottet
Jan Tunér (Hbl 10.10) hoppas att ”riksdagen ger en klar signal att det finländska samhället bejakar att vi män har en viktig funktion i när och hur barn kommer till och att vi män är mycket betydelsefulla för barnens uppfostran och uppväxt”. I motsats till Tunér så önskar jag att det finlänsdska samhället, genom sina folkvalda, istället lyfter fram modern och konstaterar att den mera traditionella kärnfamiljen inte längre är en norm i samhället. En ensamstående mamma vill knappast höra att hennes goda arbete som uppfostrare inte kan jämföras med den uppväxt som en närvarande pappa hade gett. Barnet, som växt upp omhändertaget av två kvinnor vill säkert inte heller höra att hon på något sätt skulle vara onormal på grund av hennes familjesituation.
Det behövs inte längre en man och en kvinna, där båda är fysiskt närvarande, för att göra barn. Det har redan länge inte behövts bara en man och en kvinna fysiskt närvarande för att uppfostra det här barnet utan istället ett samhälle som bryr sig om barn, alla barn. Ett samhälle som visar att vi alla är lika värda.
Johanna Sandberg
Helsingfors
Jan Tunér (Hbl 10.10) hoppas att ”riksdagen ger en klar signal att det finländska samhället bejakar att vi män har en viktig funktion i när och hur barn kommer till och att vi män är mycket betydelsefulla för barnens uppfostran och uppväxt”. I motsats till Tunér så önskar jag att det finlänsdska samhället, genom sina folkvalda, istället lyfter fram modern och konstaterar att den mera traditionella kärnfamiljen inte längre är en norm i samhället. En ensamstående mamma vill knappast höra att hennes goda arbete som uppfostrare inte kan jämföras med den uppväxt som en närvarande pappa hade gett. Barnet, som växt upp omhändertaget av två kvinnor vill säkert inte heller höra att hon på något sätt skulle vara onormal på grund av hennes familjesituation.
Det behövs inte längre en man och en kvinna, där båda är fysiskt närvarande, för att göra barn. Det har redan länge inte behövts bara en man och en kvinna fysiskt närvarande för att uppfostra det här barnet utan istället ett samhälle som bryr sig om barn, alla barn. Ett samhälle som visar att vi alla är lika värda.
Johanna Sandberg
Helsingfors
fredag, oktober 06, 2006
Läsvärt?
Fick en utmaning av bloggaren Johan 'Egentligen har jag bara politiska inlägg på min blogg' Ekman gällande: böcker. Böcker e bra, borde hinna läsa mera.
1. En bok som förändrade mitt liv
Hmm, borde nu säga nån jättetjock av ett svåruttalat namn men tänker ändå köra med Bridget Jones. Har läst den nu två gånger och blir alltid på lika gott humör!
2. En bok jag läst mer än en gång
Förutom Bridget då så alla Mats Wahl böcker då jag var midre och så Astrid Lindgrens klassiker.
3. En bok jag skulle ta med på en öde ö
Nu sku det vara på plats med någå tjockt och av en jättekänd författare, hmm, kommer int på nån, jag säger 'Finlands politiska historia'. Av någon anledning vill jag inte riktit komma igenom den.
4. En bok som fick mig att gråta
Näpp, finns int, tyvärr.
5. En bok som jag hoppas att skulle skrivas
Min gradu.
6. En bok som jag önskar att inte hade skrivits
'The Devil wears Prada' eller alla böcker i serien Shopaholic; kvinnor som e helt sådär att vizi ja borde int göra de här nu men ooj de gick int, vizi ja e dum! Mujjan i Prada-boken talar bara om hur mycket hon hatar sitt jobb - varför slutar du int då?? Om de nu ska klagas så mycket så gör nu prkl ng åt saken!!
7. Boken jag just nu läser
'PS I love you' av ngn jenk plockade den med mig på flygplatsen senast jag hade glömt ta med ngt läsbart på planet och den verkar helt sjukt dålig. Påbörjade men ej avslutade böcker: 'The Long Way Around' (Ewan McGregor på motorcykel runt världen), Tempelriddaren av Jan Guillou (vissa böcker e bara svåra att komma förbi den tröga början) och Finlands politiska historia.
8. En bok jag ska läsa
Diverse böcker till gradun och så får jag på måndan gå och köpa en bra deckare OM jag har skrivit några sidor på veckoslutet.
9. Utmana fem bloggaren
Tina, Jessica, Minna, Antton och Mullis!
1. En bok som förändrade mitt liv
Hmm, borde nu säga nån jättetjock av ett svåruttalat namn men tänker ändå köra med Bridget Jones. Har läst den nu två gånger och blir alltid på lika gott humör!
2. En bok jag läst mer än en gång
Förutom Bridget då så alla Mats Wahl böcker då jag var midre och så Astrid Lindgrens klassiker.
3. En bok jag skulle ta med på en öde ö
Nu sku det vara på plats med någå tjockt och av en jättekänd författare, hmm, kommer int på nån, jag säger 'Finlands politiska historia'. Av någon anledning vill jag inte riktit komma igenom den.
4. En bok som fick mig att gråta
Näpp, finns int, tyvärr.
5. En bok som jag hoppas att skulle skrivas
Min gradu.
6. En bok som jag önskar att inte hade skrivits
'The Devil wears Prada' eller alla böcker i serien Shopaholic; kvinnor som e helt sådär att vizi ja borde int göra de här nu men ooj de gick int, vizi ja e dum! Mujjan i Prada-boken talar bara om hur mycket hon hatar sitt jobb - varför slutar du int då?? Om de nu ska klagas så mycket så gör nu prkl ng åt saken!!
7. Boken jag just nu läser
'PS I love you' av ngn jenk plockade den med mig på flygplatsen senast jag hade glömt ta med ngt läsbart på planet och den verkar helt sjukt dålig. Påbörjade men ej avslutade böcker: 'The Long Way Around' (Ewan McGregor på motorcykel runt världen), Tempelriddaren av Jan Guillou (vissa böcker e bara svåra att komma förbi den tröga början) och Finlands politiska historia.
8. En bok jag ska läsa
Diverse böcker till gradun och så får jag på måndan gå och köpa en bra deckare OM jag har skrivit några sidor på veckoslutet.
9. Utmana fem bloggaren
Tina, Jessica, Minna, Antton och Mullis!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)